Träning

I början på sommaren började jag träna för att få tillbaka plantarflexionen som jag trodde försvann pga artros och höga klackar dvs spända vadmuskler. Mina vanliga övningar som jag fick av fysioterapeuten (som inte gjorde någon neurologisk undersökning, dvs inte förstod orsaken) hjälpte inte så mycket men jag hade ju i vilket fall kommit igång med att röra på mig lite.

I Spanien på semestern tränade jag i familjens pool och kom på egna övningar med kenguruhopp och där i vattnet gick det faktiskt att komma upp på tå. Lite effekt såg jag på ”land” också. När jag kom hem så kom ju smällen om att det inte var kotglidning heller, och då tappade jag lite fart med träningen. Sensommaren köpte jag då en ny cykel för att kunna röra mig mera med fart ute och det var riktigt skönt!

Det blev en hel del cyklat, tills jag drabbades av en kraftig förkylning som inte ville ge med sig. Till råga på allt bröt jag ett revben som ytterligare förvärrade situationen. Och när det blev bättre fick jag tillbaka magsårssymptomen, och får behandla det igen. Jag hade lyckats vara utan medicin i 2, 5 månader. Suck.

Sedan var det att komma tillbaka, fast det var höstkyla  och jag fick köpa en ny jacka för att kunna cykla. Jag tog också kontakt med Rehab igen, och träffar nu min fysioterapeut Erik igen. Han dokumenterar nu  vad jag kan göra nu, för att kunna jämföra sedan hur det blir efter operationen. Och hjälper mid med övningar som jag kan göra hemma. Mycket balans och benstyrka, stabilisering av ryggen etc. Lite tagen blev jag när han sa att han trodde att det skulle ta mig ca ett år att komma tillbaka helt till nuvarande funktion/form efter operationen. Här kommer min usla uthållighet´sättas på prov.

Inspirerad av BOSU-bollen som de hade på Rehab köpte jag mig en egen, och jag bara äskar den! Snygg, supertrygg att träna balans med och mycket annat, glider inte iväg som min tidigare inköpta billiga balansbräda.

Jag försöker också simma ett par gånger i veckan och göra lite kenguruhopp i vattnet för att försöka stimulera/väcka liv i nerverna igen.  Jag har ju nära till simhall, egentligen gångavstånd men eftersom jag går knackligt får jag ta bilen även dit.

Söndagar har jag upptäckt en Zumba Gold klass inte så långt ifrån mig, i Rönninge Folkets Hus, och försöker delta där för att variera träningen. Det är riktligt trevligt och fika efteråt ingår.  Gå upp på tå går ju  inte, så de sekvenser får jag stå över, samt att stå på ett ben i vissa lindansarsekvenser är svåra för mig då min balans har försämrats i takt med att muskelstyrkan försvagas av trycket mot nerverna. Men i det stora hela kan jag göra det mesta om jag tar korta steg och inte försöker för mycket.

Jag har fått högprioritera träningen och låta allt annat komma i andra hand. Jag har en begränsad mängd ork och energi fortfarande pga stress.

Målet är att vara i god form inför operationen för snabbare återhämtning, att ha bättre chans för att nerverna kan komma igen efter att cystorna är borta. Och att kunna gå normalt igen!

Nästa vecka testar jag att börja arbete 25% av heltid, och  hoppas att det är lagom.