I dag måndag blir det fulla tre veckor sedan min operation. Framstegen består främst av att jag har mindre smärta vid rörelse än tidigt. Energimässigt kan jag inte säga att det har hänt så väldigt mycket. Kroppen är trött och resan tillbaka känns betydligt längre än jag hade föreställt mig trots att jag hade tänkt mig den nog tar lite tid.
Natten var knepig. Vi hade just pratat om att jag är lyckligt lottad som oftast sover gott utan att vakna på natten. I natt blev exakta motsatsen. Jag vaknade, frös, drog på mig yllestrumpor och fleecejacka, försökte somna om, läste litet osv. Jag fick ta igen det genom att gå och lägga mig igen efter att ha tagit morgontabletterna. Vaknar kl 11:00 och känner mig hängig.
Inga särskilda planer för dagen, bara att försöka ta mig igenom den.
Vi planerade avtrappningen av Gapapentinet i dosetten. Det skall ske med tre dagars mellanrum per tablett. Samtidigt tas även Alvedon bort stegvis. Min smärta idag ligger på 1-2 och den förekommer främst i vissa rörelser och positioner där det blir även den minsta belastning på ländryggen.
Jag får hela tiden råd från syrran vid träning att hitta ett bättre skonsammare sätt att utföra övningarna och stretchningen. Det är verkligen guld värt att ha henne här!
Yngsta sonen var på besök vilket alltid är trevligt. Lite pianoackompanjemang till min fysträning som syftar till att förbättra bålstabiliteten och därmed avlasta ländryggen.
Någon utepromenad orkade jag inte med denna dag.
Och nu är det tisdag morgon. Sovit bättre och det är en helt annan känsla än igår morse.
Det har blivit vinter igen!
LSS handläggaren Stefanie var här. Fick reda på att doldisen Ylva har vabbat dvs varit hemma med sjuka barn.
Jag blev full i skratt när Stefanie berättade att riksnormen för städningen är var tredje vecka. Och man städar inte så noggrant. Och för en ensamstående som jag kunde det kanske bara vara 1 rum som ingick i städningen. Om städningen skulle innefatta toaletten var hon osäker på. Har ni hört???
I vilket fall var jag ute med syrran och vi gick min lilla dryga 1 km:s promenad. Fint väder… halt på vissa ställen, ryggen verkar av trötthet.
Och något mer blev det inte denna dag.
Varma hälsningar! Bra att du lyssnar på dig själv. Tror man orkar hålla uppe farten ett tag. Sen behöver man vila. Inte konstigt.
Tack Lena! Det är nog så att läkningsprocessen kräver sitt
❤