Det fluktuerar liksom. Livet, händelserna, lektionerna, insikterna.
En lång och utdragen oro över någonting som jag inte har kontroll över finns kvar. Ingen lättnad i sikte… och jag kan nog inte räkna med det under min livstid. Letar efter ett förhållningssätt som är hållbart, som låter mig leva medveten om men inte beroende och definierad av problematiken.
Minns en fras jag hört någon gång: Smärtan är priset/beviset på kärleken som tagits ifrån en eller något i den riktningen. Jag känner det väldigt starkt i dessa dagar.
Samtidigt kommer det in kärlek från andra håll.
Livet är komplext…
Texten ovan och händelserna är från september. Publiceringen har dröjt. Jag har också fått bloggen flyttad till en annan server. Kommentera gärna om du har läst så jag vet att det fungerar även från denna nya cyberplats.
Ha en fin höstvecka!