nNu har det gått en vecka sedan jag opererades. Femdubbel laminotomi, fenestrering av cysta nr 1 som omgav ryggmärgen, lossning av fjättrad ryggmärg, tömning och fettfyllning av cysta nr 2 som satt fast i korsbenet och återställning av benmaterialet förutom det femte taggutskottet som jag nu saknar. Långt sår i ryggens mittlinje från ca L2 till S2. I runda tal 30 agraffer (metallklämmor). 10-11 (kirurgen var osäker om det var 2 eller 3 på korsbenet) mikrotitanplattor med varsina 4 tillhörande skruvar.
Det är nästan som jag själv inte kan tro att min gamla kropp har utstått allt detta och överlevt!
Hur mår jag?
Smärtan jag har i sårområdet finns kvar vid vissa rörelser men är betydligt mindre än dag 1. Ökar mot tidpunkten då jag skall ta nästa dos smärtstillande, dvs när effekten av medicinerna avtar. Får byta position ofta när jag ligger eller sitter annars ökar smärtan.
Behöver akta ryggen dvs fällknivspositionen framåt är inte aktuell. Det går något bättre att sträcka sig efter saker som är lite längre bort än direkt efter operationen. Kan ta på mig skor om jag har tillgång till skohorn. Här har de inga sådana konstigt nog så om jag ska ta på mig träningsskorna behöver jag kalla på hjälp att få in hälen i skon.
Jag går ungefär som före operationen dvs långsamt men eventuellt är stegen mer normala i längd. Är inte helt säker om detta än.
Balans nu ungefär som före operationen.
Har börjat gå utan rullator inomhus from igår. Framtill dess hade jag den mera som en "utifall att" stöd. Uppför trappor går jag fortfarande som små barn. Samma ben uppför nästa steg och den andra följer med och vilar på steget. Har provat att gå som vuxna men blir fort trött och orkar inte samma antal steg då. Idag har det gått lite bättre så nu tar jag trappan ner och upp även om det är något ansträngande.
Kan höja mig upp på tå på båda fötterna samtidigt precis som före operationen men med mindre ansträngning och högre upp. En fot i taget går ännu inte.
Sitta trodde jag på förhand skulle vara svårt och att jag skulle behöva en tryckavlastande kudde för att inte ha ont i baken. Nu har jag inte suttit några längre stunder än så jag vet inte om det kommer att behövas längre fram men just nu är det bara sårsmärtan som låter känna av sig vid vissa positioner.
Blir trött av fysisk aktivitet ganska fort. Behöver mycket vila fortfarande.
---
Har sovit gott och vaknar 0645 med lätt huvudvärk 2:a morgonen i rad. Under andra omständigheter hade jag tagit ett par Alvedon. Nu resonerar jag lite kring tabletterna och när jag brukar ta dem och om jag kan ändra på tiden lite för jag har ju Alvedon i dosetten av smärtstillande.
Bestämmer att ta dem 1 timme tidigare funkar. Då tänker jag på de träningspass som är planerade och att jag ska vara smärtstillad när jag utför dem och att det skall vara ca 6 timmar mellan doserna.
Äter frukost med Yvonne som berättar att de bor så att Ålandsfärjorna passerar precis bredvid och att de låter en del och särskilt vid dimma då det tutas. Hon var glad för öronpropparna som jag skickade till henne via sköterskan igår. Hon skulle få besök först på söndag och eftersom jag hade ett par extra kunde hon få dem av mig. Hon är särskilt utsatt då alla larmen från rummen till sköterskorna piper i korridoren rakt framför hennes rum.
Innan jag går upp till rummet för att borsta tänderna går jag till receptionen som hjälper mig att boka sjukresa hem torsdagmorgon kl 10.30. Jag kommer alltså hem runt 11 på torsdage!
Efter frukost deltog jag i ett ChiGong pass om ca 35 minuter med Helén som bara har ett ben.
Det var väldigt skönt att få göra långsamma rörelser och stretcha ut kroppen. Återigen vänder sig bilden när jag laddar upp den och jag hittar inget sätt att vända den rätt. Vid edit kan man göra skalning. Suck.
På väg tillbaka till rummet låter det ett larm och doktorn rusar förbi och säger "denna ständiga stress den tar aldrig slut". Vi som bor här märker nog inte så mycket av det då det råder ett lugn i de allmänna utrymmena.
Man är nog ganska dimmig i huvudet av medicinerna utan att man är direkt medveten om det. I flera dagar har jag tänkt att trappan från avdelningen ner till entréplanet är stängt och resonerat att de inte vill att rullstolsfolket ramlar ner av misstag. Under dessa dagar har jag ändå sett gå uppför trappan men först igår fattade jag att de stora grindarna går ju att öppna men bara utåt. Snacka om hjärndimma!
Cyklat klart för dagen. Det blev 9.3 km totalt i intervallträning.
Ute har det börjat snöa. Passar på att vila en stund innan Kerstin, min före detta arbetskamrat kommer.
Och så kom hon med ett efterlängtat vaniljhjärta och en hallongrotta som jag spar till imorgon. Vilken fest! Och trevligt att få prata lite. Sedan gick vi en långsam minipromenad ute i nysnön.
Det blev 400 meter och mer behövde jag inte.
Kvällen har gått i bokläsningens tecken. Avslutade "Glöm mig". En fin ärlig berättelse som jag varmt rekommenderar. Det skulle varit snopet att behöva åka hem utan att ha läst färdigt en enda bok. Sanningen är den att även bokläsning tar energi och vilostunderna består av att bara ligga och slumra och göra absolut ingenting.
Imorgon blir min sista dag här på Rehab Station Stockholm. Halvt vemodigt känns det men det blir verkligen skönt att få ha tillgång till sina saker och sitt hem.
Jag har haft det väldigt bra här också. Jag kommer nog att sakna den motoriserade sängen. Hemma blir det till att växla mellan liggfåtölj, säng, soffa och fåtölj. Och mera promenader utomhus då det är inte lika mycket inomhusyta att kuta runt på. Synd att det har snöat så mycket. Har ingen aning hur gåytan ute på gatan är eller blir. Det får inte vara halt för att det ska vara tryggt för mig.
Det blir nog bra.
Liten reflektion över förhållandena på avdelningen. Många verkar vilja ha litet privat mat utöver/i stället för den mat som serveras nämligen frukost, lunch middag och kvällsfika (smoothie och smörgås).
Så här ser det ut i kylen på min avdelning (avd 3) och tyvärr vänds bilden återigen vid uppladdningen åt fel håll. Frustrerande! Det blir vrida nacke här också:
Proppfullt alltså! Och kylen är lågt placerad. Det kanske är bra för de som sitter i rullstol men riktigt knepigt för mig som är ryggradsopererad och behöver undvika just framåtböjningar. Hur gör jag? Knäböjer ända ner till golvet på ett knä, det andra benet i 90 graders vinkel, rotar fram min mat i röran och drar mig upp med största försiktighet genom att ta stöd i diskbänkens framkant. Kag och fleta till skulle alltså behöva ha kylvarorna högre upp placerade.
.