Idag tisdag har jag varit på vårdcentralen för att ta bort agrafferna (34 st). Någon enstaka sved lite men för övrigt gick det utan större smärtupplevelse.
De var tunnare än jag trodde.
Såret ser enligt sköterskan fint ut. Jag ska ha sårförbandet kvar en tid till tills alla sårskorporna är borta.
Sedan menade hon att ärret blir snyggare om man fortsätter att skydda såret från skav av byxlinningen med att täcka över det med kirurgtejp/häfta eller vad det nu heter. Min hud tycker inte om kirurgtejp (blir irriterad och börjar klia) så det får bli silikonplåster eller häfta.
VARNING för nakenbilder!!!
Sköterskan mätte såret till 20 cm. Själv trodde jag att det var längre än så. Bra att ha faktakontroll@
Då jag har vårdcentralen bara ca 800 meter bort promenerade vi dit, jag med stavar, nu med gummifötterna på och syrran utan. Gåstavarna slant inte alls på samma sätt som häromdagen utan gummifötterna.
I blden ovan ser jag lite märklig ut proportionsmässigt. Huvan hänger och ryggsäcken ser ut som en sidopuckel….jag får skylla på fotografen!
Efteråt tog vi en liten extrarunda så hemåt gick vi 1.9 km. Benmusklerna kändes lite trötta närmare hemmet så jag gick lite långsammare men i stort kände jag mig inte totalt utmattad.
Det är fortfarande svårt att säga om gången har blivit bättre nu än före op då jag inte gick med stavar då. Men i vilket fall har jag redan nu före lunch gått totalt över 5000 steg och är inte helt slut i kroppen. Före op var redan 3000 steg extremt ansträngande. Så lite lovande känns det ändå!
För att hålla virus och bakterier borta tar vi shots av ingefära, hemmagjorda förstås! Vi grimaserar starkt varje gång för det är verkligen sting i drycken!
Funderar på att ta lite mindre ingefära i nästa sats. Har börjat misstänka en typo i receptet. Att det skulle stått 20 gram i stället för 200 gram.
Något lite frustrerad över hur kommunens tjänstemän fungerar:
Onsdagen innan jag skulle hem från Rehab ringde jag till en LSS handläggare om behovet av hemtjänst. Hon förklarade att de delar upp brukarna mellan sig på födelsedatumbasis och då jag är född dag 31 skulle jag prata med en handläggare som heter Ylva.
Ylva var inte där just då men hon skulle få ett meddelande att hon skulle ringa mig på torsdagen.
Ingen ringde varken på torsdag eller fredag.
Under helgen skickade jag en ansökan om hemtjänst digitalt via kommunens hemsida.
Ingen ringde på måndag heller.
Idag tisdag ringde jag via kommunens kontaktcenter och bad om att bli kopplad till en biståndshandläggare som heter Ylva för jag tänkte att de kanske hade reda på om hon var där. Då kopplar de mig till ett nummer där alla biståndshandläggarna tydligen sitter.
Jag får prata med en Martin tror jag han hette. Han ser att min ansökan har kommit in och envisas att koppla mig till en Marjo bara för att jag är född i Finland. Jag säger att jag talar flytande svenska men han säger att hon ska ändå ta hand om mitt ärende för hon pratar finska. Jag börjar tappa tålamodet här. Han kopplar mig till Marjo som säger att hon inte alls ska handlägga mitt ärende då jag inte är pensionär utan att det är en LSS handläggare som ska utreda mitt ärende.
Nu har vi gått varvet runt och det har gått en vecka. Efter litet frustrationsmutter från mig lovar hon att ta kontakt med rätt person och be denne ringa mig.
Efter en stund ringer en Gloria som säger att det är Ylva som ska handlägga mitt ärende. Nu har vi definitivt gått varvet runt för jag ringde ju och ville tala med Ylva.
Ylva är inte där nu heller men kommer på torsdag. Skulle hon inte vara tillbaka på torsdag lovade Gloria utreda mitt ärende. Gloria frågar om jag har ett läkarintyg som styrker vad för slags operation jag har gjort. Och det hade jag ju och har nu skickat in via epost. Måste erkänna att jag var lite frestad att skicka en bild på operationsärret men avstod.
Nu väntar jag återigen att Ylva skall ta hand om mitt ärende. Vi får se om jag hinner få ett beslut om hemtjänst eller om syrran blir tvungen att stanna tills behovet är över.
När det gäller träning har vi idag bestämt att regelrätt trappträning får stå åt sidan då jag klarar trapporna uppför rätt bra, men har lite problem neråt.
Vi har börjat med benträning efter gårdagens instruktioner från fysioterapeuten istället, då dessa ju skulle stärka benmusklerna så att jag skulle klara trapporna neråt bättre samt på sikt kunna ta mig upp från golvet utan att behöva ta tag i/ha stöd till hands.
De nya övningarna är verkligen krävande och jag fattar nu varför han tyckte att de skulle göras med en vilodag emellan.
Och så älskar både syrran och jag Ariels armträning med hantlar så vi kör den nu båda två tillsamnans. Jag endast den första delen utan armhävningar för de passar inte så bra för mig just nu.
Även de lätta fysövningarna tar jag lite försiktigt med ett tag nu när såret inte hålls ihop av agraffer. Vill inte ta risken att såret öppnar sig för det vore olyckligt nu när allt har gått så bra hittills.