Våren gör sitt antåg, som vanligt, utan att bry sig ett skvatt om pandemin.
Tulpanerna är jättefina i år, och blommar länge! Sorten heter Tulipa purissima, fin fin fin!
Magnolians knoppar följer jag med nyfikenhet. De verkar mogna i samma takt som vilket annat år som helst, utan att bry sig om att vintern har varit extra mild i år. Lustigt, att knopparna bara utvecklas i en av grenarna (så var det förra året också), och inte som de första åren, på alla grenarna vilket gav många fler blommor. Jag behöver fråga om detta på Zetas trädgård nästa gång jag är där.
Pionerna, som faktiskt fanns på tomten redan när vi köpte huset 1990 (!), kommer upp, och jag har lärt mig att vattna de några gånger under våren om det inte har regnat. En torr vår gjorde att knopparna torkade in och aldrig slog ut. De har fått lite extra vatten i år, såsom även bambuna och magnolian. Dessa pionplantor är nu på det tredje stället på tomten, har alltså flyttats två gånger, och klarar sig fint, förutsatt att man ser till att plantera dem grunt.
Pelargonerna, som jag typ varje år svär att jag inte skall övervintra, har jag övervintrat igen. Svårt att låta bli, när man vet att de brukar komma tillbaka. En del förlorade jag (de dog alltså), men har tagit sticklingar, som jag nu lyckades få att överleva, de flesta, och har idag flyttat till större krukor. Vilken sort de är, är jag osäker på. Tiden visar.
Afrikas blåa lilja, som Ann tog med sig förra året från Madeira, har klarat vintern väl inomhus i ett något svalare rum. Blommade gjorde den inte första året, vi hoppas att det går bättre i år. Man vet aldrig. Jag har ingen optimal plats med rätt temperatur tyvärr, så lite tur behövs det.
Olivträdet ser lite tanigt ut än så länge men jag hoppas det frodas när jag kan ställa det ute. Det brukar det göra.
Jag brukar ha citronträd, men dessvärre har de inte mått bra av att vistas inomhus under vintern. De är så underbara, bladen är vackra och glänsande och blommorna doftar jättegott! Jag hade ett stort fint exemplar senast, och jag fick ohyra på det inomhus, och inget hjälpte så det var bara att säga adjöss. Nu har jag försökt att få citronkärnor att gro, men det ser inte ut som att det blev något. Kanske gör jag ett nytt försök.
Nedre terassen fick sig en omgång med såpa och skurborste idag. Imorgon skall jag behandla den med ogräsättika för att få bort det som inte gick att få bort med att skura. Sedan, efter ett par dagars väntan är det dags att behandla däcket med såpa. Flera varv, men tid har jag ju. Är man pensionär och inte ens rekommenderas att träffa folk för att förhindra smittspridning, har man hela dagarna för sig. Ibland tänker jag dock att man gör fint men kan inte bjuda in andra att njuta av resultatet. Det är lite tråkigt men kanske ger det sig lite under sommaren.
Körsbärsträdets knoppar har svällt rejält, blomningen är nästan här!
