Sommaren är här

  1. Med dåligt samvete för att jag inte haft ro att uppdatera bloggen på JÄTTElänge skriver jag nu några rader.

Den planerade bloggträffen med Rickard urartade sig till middag och drinkar, så ny layout kommer senare… med var även mina finfina arbetskamrater (eller fd… glömmer lägga till detta då det är så nytt) Nada och Linda och vi hade en trevlig kväll på terassen under huset i kvällssol där vi fick sällskap av ekorrar som gottade sig med mina körsbär. Några bilder på dem blev det inte tyvärr…

 

Sommaren har kommit på riktigt… och fortsätter! Bakom mig har jag en veckas semester på Amalfikusten i april, en fantastisk avtackning på mitt jobb sista maj, ett fint disputationsfirande, ett 80-års kalas hos faster Leena och nu är jag alltså pensionär på riktigt!

 

Vackra Amalfikusten:

 

Sommarkänsla hemma:

Pionerna blommar fint:

 

 

Njuter av varje sekund även om jag inte varit särskilt mycket ledig under den här tiden.

 

Har budgetrenoverat ett rum och en toalett för uthyrning till en student i höst, och det mesta är klart, lite småfix återstår.

 

 

Lunchgäster från Australien hade jag före midsommaren, och det var trevligt att få höra lite hur livet over there är jämfört med Sverige.

Midsommaren var lugn och skön och jag fick hjälp av yngsta sonen för att sätta upp speglar, plisségardiner mm. Ovärderlig hjälp!

Jag har hunnit med några salsatillfällen, dels 1 gang i Hågelbyparken, och dels en gång på drop-in på stan… det har varit roligt… då jag saknat det … har ju inte orkat så mycket efter jobbet men nu är det andra tider och mer plats för passioner…

Rehabiliteringen har gått bra och  jag fortsätter med NMES träningen åtminstone till början av augusti och sedan får vi se. Är inne på mitt tredje par elektroder. Jag kan i alla fall göra allt jag vill, och kan använda kroppen helt normalt, har inga smärtor och allting känns bara toppenbra!

 

I dag blev jag uppringd av neurokirurgen om att de skjuter upp  min 3 mån uppföljningsträff med kirurgen till augusti. Jag skulle haft den i april typ, och enligt kallelsen skulle det ske nu på fredag men blev alltså avbokad. Vårdköerna, ja…, Men det går ingen nöd på mig. I augusti kommer magnetkamerabilderna vara 4 månader gamla … 🙂

Nästa vecka blir det av till Spanien… sol och dans star på programmet… det skall bli roligt!

Fallen frukt:

 

Ha en fin sommar allihopa!

 

 

Dagen före

Idag blir min sista dag hemma på länge. Har handlat det sista i torrvaror så att jag har det jag behöver när jag kommer hem. Och en hel del specialvaror till min syrra Eeva som lovat att dyka upp här innan jag kommer hem.

Ringde till Rehab Station Stockholm i Frösundavik där jag skall bo två veckor och fick höra att de har tvättstuga så jag kanske kan packa ur lite från stora resväskan som jag enligt KS får ta med mig dit för att slippa besvära någon med den transporten. Mycket att tänka på och förbereda för alla eventualiteter.

Ringde även till FK och som vanligt strular de. Det gick inte att anmäla per telefon att jag skulle vara 100% sjukskriven from imorgon. Det skulle man göra via eblankett på deras hemsida. Det hade jag redan provat och det var inte möjligt att mata in ett datum som var efter den dag man fyllde i blanketten. Blir så trött på dem! Får väl slutföra blankettifyllandet imorgon kl 0400 innan sista desinfektionstvätten och innan sjukresetaxin kommer.

Mitt i allt skrivande av instruktioner på flera språk till olika människor kom jag på att jag glömt skydda mina vintergröna växter på nedre tomten från vårsolen som kommer ta död på dem om marken är frusen. Lite säckväv hade jag och marktäckningsduk fick täcka bambun i kruka. Stenarna var fastfrusna men jag fick loss några som tyngder för att dukarna inte skulle flyga iväg med vinden. Inte så vackert nen nödvändigt.

Ikväll blir det Destucan dusch nr 1. Intressant att se hur håret ser ut nytvättad med klorhexidin! Och i ottan skrubb nr 2.

Så imorgon 0630 skall jag befinna mig på neurokirurgisk vårdavdelning R14 på KS i Solna. Får träffa min kirurg och och en till som jag ännu vet vem det är. De skulle ju vara minst två. Efter en lugnande tablett får jag åka i säng till operationen. Det tycker jag låter lyxigt! Vid tidigare operationer har jag fått gå själv.

Försöker proppa i mig näring men har ärligt talat inte så mycket matlust. Vad gäller själva ingreppet känner jag mig lugn och tillitsfull. Vill någon vara till hjälp så tänk positivt!

Vi hörs när jag kommit ur morfindimman!