Kategori: Uncategorized

Dag 11 postoperativt

Vaknar hemma första natten. Har sovit gott i min egen säng i 7 timmar.

Igår blev det litet rörigare med programmet pga flytten hem. Det blev att packa ur resväskorna och ordna alla kläder i ett utrymme dät det egentligen inte finns plats för allt.

Det hade inte gått utan min systers hjälp. Det är så värdefullt att hon är här. Springer runt och hämtar saker från andra våningsplan som jag inte kommit på tidigare att jag behöver här nära till hands. Och idag som fd fysiotersapeut kollade hon hur jag utförde mitt träningsprogram och korrigerade där det behövdes.

Hon var på apoteket igår och med fullmakt för att hämta ut mediciner åt mig. Kan ni tänka att de hellre lät min son som följde ned syrran som guide utan idkort på sig ta ut dem än henne fast hon hade originalfullmakt på papper i handen. Detta för att hon har finskt personnummer med en bokstav i de sista fyra och det gick inte mata in i systemet. Ändå hade jag tagit reda på i förväg hur man gör just med henne och fick anvisningen att då skall hon ha en originalfullmakt i handen just för att det gick inte att registrera hennes fullmakt in i systemet i förväg. Jag blir så arg och vill egentligen gå dit och ta reda på vilken idiotexpedit det var och skälla ut vederbörande ordentligt.

I dagens program ingår att göra just program för dagarna så att all träning som jag behöver blir gjord och medicinerna tagna. På Rehab var det ju lite mera strukturerade tider.

Rätt vad det är hittar syrran en tablett på köksgolvet. Efter att ha kollat ser vi att det är min Oxycontintablett som jag skulle ha tagit på morgonen. Och där finns en förklaring till varför jag känt mera ont i ryggen idag vid rörelse än tidigare.

Under dagen har vi hunnit ut två gånger på stavgångspromenad. Första rundan var runt kullen här uppe då vi väntade på ett blomsterbud som skulle komma under förmiddagen.

Det blev imponerande 😆 1,26 km på 31 minuter! Kom ihåg att jag fortfarande är konvalescent!

Notera att det var solsken!

Blomsterbudet kom först efter klockan 13 med denna extremt tjusiga tulpanbukett:

Redan innan jag hann hitta kortet innanför förstod jag att Linda på expeditionen för lingvistik varit i farten. Hon vet mycket väl vad jag har för smak. Lycklig blev jag!

En rolig detalj var att just innan de ringde från blomsterbutiken hade jag gett Eeva min syster två Interflora presentkort som jag hade hemma och förklarat hur hon skulle använda dem för att handla … tulpaner!

Medan jag vilade blev det fart på syrran som surrade sjungande runt i huset piskade mattor dammsög och våttorkade.

Andra rundan ute blev på eftermiddagen medan denna ljuvliga morotssoppa puttrade på spisen. Smaksatt med grädde ingefära vitlök och lite färsk timjan smakade det riktigt gott! Hon får nog stanna så länge hon vill.

Vi kunde gå lite längre ut från huset på eftermiddagen då vi inte längre behövde passa blomsterbudet. Denna gång blev det 1.5 km på 33 minuter. Nog var jag trött och behövde vila en stund efteråt.

Ni förstår hur bra jag har det: en sköterska som kollar att jag doserar medicinen rätt, en fysioterapeut som hjälper och peppar mig med den för min återhämtning extremt viktiga träningen, en städerska och kock i en och samma person: supersyrran Eeva!

Och ett första försök till ett schema för träning.

Ni ser att man knappt hinner göra något annat för varje träning kräver också en rejäl stund av vila efteråt.

Cyklingen skippar jag idag för det känns som att vila gör mer nytta just idag.

Dag 10 postoperativt

Hemfärd väntar. Det kändes på något sätt högtidligt att gå i korridoren uppe på vårdavdelningen med två medhjälpare som gick med mig ner för att hjälpa till med bagaget, som att gå i ett kungligt följe.

Taxin kom på utsatt tid och färden gick bra. Fick hjälp att lyfta in väskorna in i huset.

Har öppnat posten och
pysslat lite med att ordna i duschrummet. Jag går omkring och pratar med mig själv för att hålla ordning på tankarna. Konstigt nog är det bekanta hemmet som en helt ny omgivning att förhålla sig till. Och jag märker att jag gör en himla massa stavfel. Har hittills bara använt mobilen för att skriva och uppdatera bloggen. Det innebär litet ”tangentbord”, liten text. Därtill att medicinerna och tröttheten påverkar en.

Jag har fått ett pensionsbeslut från Finland. Jag hann ju jobba lite där innan jag flyttade till Sverige. De vill betala ut ett engångsbelopp och det har jag inget emot. Men min syster råder mig att ändå kolla upp vad det skulle innebära skattemässigt att ta ut den månadsvis. Får titta på detta nästa vecka för nu är det viktigt att skapa bra träningsrutiner.

Städningen får vänta och får tas om hand av syrran som kommer senare under eftermiddagen. Det finns vissa nackdelar med att ha icke så skötsamma unga män boende hemma när man inte är där och piskar på. Lite effort ser jag men det saknas en hel del.

Amaryllisen var fräck nog att blomma medan jag inte fanns här för att beundra dess skönhet. Lite fägring kvar:

Borta bra men hemma bäst! Här med stödgänget Eeva och Jaakko:

Trött efter ”flytten”. Imorgon blir en fräsch ny dag!

Dag 9 postoperativt

Vaknar till väckarklockan kl 0700. Hade planerat att duscha innan frukosten klockan 0800. Tog på mig klänning och stövlar för jag skulle delta i en gruppromenad klockan 0900. För säkerhets skull hade jag frågat på avdelningen om det skulle bli något för det är ju en del snö på marken och kanske halt och flera rullar ju med rullstol. Nej inställd trodde de inte att den skulle bli.

Efter frukosten och lite trappträning på egen hand fick jag lämna topz prov från 3 ställen på kroppen för att de ska se om man har sjukhusbakterier.

Glad för att gå ut tog jag på mig full utrustning och gav mig iväg mot hissarna. En sköterska visade mig snögubben med gasbinda som mössa och provrörskorkar som ögon och näsa på en balkong vid hissarna. Nattpersonalen hade varit ute o busat!

Vid receptionen väntade vi flera stycken på ledaren Marko. När det hade gått 10 minuter över tiden kom han och sade att det inte blir någon gruppromenad. Han sitter i rullstol och det skulle inte gå. I mobileran hade det varit hur enkelt som helst att ringa anläggningen redan på morgonen och låta personalen meddela oss i förväg att det inte blir något. Det är ändå en viss ansträngning för många av oss att ta på sig utekläder. Brist på respekt här.

Jag och en medpatient med gåstavar gav oss ändå i väg på en promenad i varsin riktning. Jag gick runt anläggningen och förbi Raddisson Blu Park Hotel. Lite bilder från promenaden:

På väg tillbaka gled min vänster fot iväg en bit på en hal spot när jag var mindre uppmärksam. Lyckades häva och föll inte. Tog några varv runt parkeringen och rätt vad det var ramlade jag. Här var det snö ovanpå det hala. Jag tror inte att jag gjorde illa mig. Upp kom jag givetvis inte på egen maskin. Stod på alla fyra och visste inte hur jag skulle komma upp och kände mig lite dum. Det hade precis kommit in en bil och den backade och jag fick hjälp av en ung man att komma upp. Tog beslutet att avsluta promenaden där och då. Det blev 800 meter på 23 minuter. Lite bättre än snigelfart.

Jag frågade receptionen om de hade gåstavar att låna utifall att jag skulle ut en gång till. Och det hade de.

Jag skulle ha uppskattat om gruppledaren hade informerat mig om denna möjlighet i förväg när han ställde in den organiserade promenaden och hörde att vi två skulle iväg på egen hand. Jag utgick ifrån att min medpatient hade sina egna då jag inte såg att han hämtade ut några. Man är lite påverkad av medicinerna och tänker inte klart i alla situationer.

När jag kom till avdelningen pratade jag med sköterskan om att jag inte fått träffa någon arbetsterapeut. Jag ska ju hem imorgon och ingen har frågat mig hur jag har det hemma. Jag vet ju hur jag klarar mig här där allting är anpassat. Hon skulle se till att jag fick träffa en arbetsterapeut idag.

Lite tips för patienter: Fjärrkontrollen som man normalt fäster vid sängkanten brukar vara svår att hitta och man fumlar och söker. Vrida kroppen efter en ländryggsoperation brukar göra rejält ont. Jag har hängt upp den vid handtaget i lådan i sängbordet och jag ser och når den bättre nu.

In kom det en sköterska som skulle ta en odling från rumpan. Detta var inte aviserat i förväg. Vad den var till för kunde hon inte förklara!@@!

Har gjort mina övningar i sängen, de som fysiotetapeuten ordinerat ska göras två ggr/dag.

Strax före lunch kommer sköterskan Otto in och ger mig två sprutor blodförtunnande medicin i magen. Jag får två sprutor för de har inte sprutor med rätt dos för mig på avdelningen. Vissa sköterskor ser till att hämta från en annan avdelning och då får jag bara ett stick. De finns alltså i huset. Även detta finner jag en smula anmärkningsvärt då de måste ha fått reda på min dos från KS. Så min mage ser ut som en knarkarens arm vid det här laget.

I lunchkön stötte jag ihop med min fysioterapeut Malin som rådde mig att göra en vårdanmälan om vårdavvikelse (utebliven gruppträning) och fallet. Enligt henne skulle jag gå till receptionen och göra det. Receptionen säger att de inte har med det att göra. Prata med din vårdavdelning. Sköterskan på vårdavdelningen säger att hon inte vet något om detta. Prata med Lena. Lena who säger jag. Det är den äldre sköterskan säger hon. Jaha…. ni fattar!!!

På lunchen sätter sig Malin hos mig och vi går igenom litet vad som hänt och hon frågar om hon kan göra mer. Hon ringer upp arbetsterapeuten som finns i närheten och dyker upp vid bordet. Vi pratar om att jag förutom griptängerna eventuellt behöver en toastolshöjare så att jag har stöd när jag ska upp. Det ordnar han och då får jag gå till receptionen och tala om att jag nu har flera prylar som skall rymmas i sjukresebilen imorgon.

Receptionisten ser bekymrad ut och frågar hur stor denna pryl är. Som om jag visste! Borde inte Rehab som skriver ut sådana veta det? I vilket fall funkar inte förbindelsen med datorn så hon skulle uppdatera beställningen senare.

Under tiden har hjälpmedlet levererats till mitt rum.

Min packning:

Klockan 13 hade vi salsaklass med Ingela. En av deltagarna spelade in lite av mig och Ingela men filen blev för stor att ladda upp här. Kanske lika bra för jag är inte så förtjust i att se mig varken på foto eller videofilm. Det var trevligt i alla fall. Fint musikval, bra ledarskap och så nyttigt med övningarna vi gjorde sittande med stretch för övre ryggen och bröstkorgen…och lite axelrullningar, shimmie och magstabilitetsövningar.

Nu lyxfikar jag med hallongrotta som Kerstin hade med sig igår!

Snart dags för yogapasset. Det blir min sista ledda gruppträning här för imorgon skall jag hem. Ledaren hade inte mitt namm på sin lilla post-it lapp fast detta pass stod på mitt individuella tryckta schema. Jag fick vara med ändå.

Passet om ca 35 minuter bestod mest av lite lätta andningsövningar. Jag satt på en brits och på slutet fick vi avslappning liggande på britsen. Och låta aaaaa på hela utandningen och sedan mmmmmm. Efter att vi var klara och ”vakna” fick vi själva rengöra våra britsar.

Min fina arbetskamrat Ann kom för att hälsa på och vi åt middag tillsammans. Maten var som alltid vällagad och välkryddad. Restaurangen får verkligen ett stort plus av mig! Ofta kommer personalen dessutom förbi och plockar med sig brickan fast det inte ingår i deras arbetsuppgifter. Ann hade med sig lite choklad och en läkerol ask som jag hade bett om. Vardagslyx i litet format!

Efter middagen behövde jag vila då jag började frysa dvs ha lite temp igen.

Eftersom jag är van att gå och lägga mig ganska sent packade jag den stora väskan efter vilan. Jag hade redan under dagen plockat ihop det som kunde packas idag.

Undersköterskan som tränat Crossfit tyckte inte det var så farligt med vikten när hon hjälpte mig att ta ner resväskan från sängen till golvet. Jag hade ju packat för dubbla den tiden frånvaro hemifrån det slutligen blev så den vägde faktiskt en del. Och lyfta större vikter får jag inte göra på 6 veckor från operationen dvs 5 veckor from nu.

Ja, nu är det lite nostalgikänsla.
Trots en del saker som kunde ha fungerat bättre har det ändå varit en bra och nyttig vistelse för mig här.

Enormt skönt att ha ett eget rum att dra sig tillbaka till när man är trött.

Personalen, i alla fall en stor del av den, har varit varma och omhändertagande. Alla hälsar glatt i korridorerna, även de som inte har haft kontakt med mig. Socialt har jag inte orkat göra så mycket annat än prata med några vid måltiderna. Resten av tiden har det varit träning och vila som man fortfarande behöver mycket av.

Jag går fortfarande på morfinpreparat och nervsmärtmedicin och några till smärtstillande preparat. Hur de ska sättas ut vet jag inte än. Antagligen får jag reda på det vid utskrivningssamtalet imorgon.
Eller snarare måste jag få reda på det. Står på min frågelista till doktorn.

Dag 8 postoperativt

nNu har det gått en vecka sedan jag opererades. Femdubbel laminotomi, fenestrering av cysta nr 1 som omgav ryggmärgen, lossning av fjättrad ryggmärg, tömning och fettfyllning av cysta nr 2 som satt fast i korsbenet och återställning av benmaterialet förutom det femte taggutskottet som jag nu saknar. Långt sår i ryggens mittlinje från ca L2 till S2. I runda tal 30 agraffer (metallklämmor). 10-11 (kirurgen var osäker om det var 2 eller 3 på korsbenet) mikrotitanplattor med varsina 4 tillhörande skruvar.

Det är nästan som jag själv inte kan tro att min gamla kropp har utstått allt detta och överlevt!

Hur mår jag?
Smärtan jag har i sårområdet finns kvar vid vissa rörelser men är betydligt mindre än dag 1. Ökar mot tidpunkten då jag skall ta nästa dos smärtstillande, dvs när effekten av medicinerna avtar. Får byta position ofta när jag ligger eller sitter annars ökar smärtan.

Behöver akta ryggen dvs fällknivspositionen framåt är inte aktuell. Det går något bättre att sträcka sig efter saker som är lite längre bort än direkt efter operationen. Kan ta på mig skor om jag har tillgång till skohorn. Här har de inga sådana konstigt nog så om jag ska ta på mig träningsskorna behöver jag kalla på hjälp att få in hälen i skon.

Jag går ungefär som före operationen dvs långsamt men eventuellt är stegen mer normala i längd. Är inte helt säker om detta än.

Balans nu ungefär som före operationen.
Har börjat gå utan rullator inomhus from igår. Framtill dess hade jag den mera som en "utifall att" stöd. Uppför trappor går jag fortfarande som små barn. Samma ben uppför nästa steg och den andra följer med och vilar på steget. Har provat att gå som vuxna men blir fort trött och orkar inte samma antal steg då. Idag har det gått lite bättre så nu tar jag trappan ner och upp även om det är något ansträngande.

Kan höja mig upp på tå på båda fötterna samtidigt precis som före operationen men med mindre ansträngning och högre upp. En fot i taget går ännu inte.

Sitta trodde jag på förhand skulle vara svårt och att jag skulle behöva en tryckavlastande kudde för att inte ha ont i baken. Nu har jag inte suttit några längre stunder än så jag vet inte om det kommer att behövas längre fram men just nu är det bara sårsmärtan som låter känna av sig vid vissa positioner.

Blir trött av fysisk aktivitet ganska fort. Behöver mycket vila fortfarande.

---

Har sovit gott och vaknar 0645 med lätt huvudvärk 2:a morgonen i rad. Under andra omständigheter hade jag tagit ett par Alvedon. Nu resonerar jag lite kring tabletterna och när jag brukar ta dem och om jag kan ändra på tiden lite för jag har ju Alvedon i dosetten av smärtstillande.

Bestämmer att ta dem 1 timme tidigare funkar. Då tänker jag på de träningspass som är planerade och att jag ska vara smärtstillad när jag utför dem och att det skall vara ca 6 timmar mellan doserna.

Äter frukost med Yvonne som berättar att de bor så att Ålandsfärjorna passerar precis bredvid och att de låter en del och särskilt vid dimma då det tutas. Hon var glad för öronpropparna som jag skickade till henne via sköterskan igår. Hon skulle få besök först på söndag och eftersom jag hade ett par extra kunde hon få dem av mig. Hon är särskilt utsatt då alla larmen från rummen till sköterskorna piper i korridoren rakt framför hennes rum.

Innan jag går upp till rummet för att borsta tänderna går jag till receptionen som hjälper mig att boka sjukresa hem torsdagmorgon kl 10.30. Jag kommer alltså hem runt 11 på torsdage!

Efter frukost deltog jag i ett ChiGong pass om ca 35 minuter med Helén som bara har ett ben.

Det var väldigt skönt att få göra långsamma rörelser och stretcha ut kroppen. Återigen vänder sig bilden när jag laddar upp den och jag hittar inget sätt att vända den rätt. Vid edit kan man göra skalning. Suck.

På väg tillbaka till rummet låter det ett larm och doktorn rusar förbi och säger "denna ständiga stress den tar aldrig slut". Vi som bor här märker nog inte så mycket av det då det råder ett lugn i de allmänna utrymmena.

Man är nog ganska dimmig i huvudet av medicinerna utan att man är direkt medveten om det. I flera dagar har jag tänkt att trappan från avdelningen ner till entréplanet är stängt och resonerat att de inte vill att rullstolsfolket ramlar ner av misstag. Under dessa dagar har jag ändå sett gå uppför trappan men först igår fattade jag att de stora grindarna går ju att öppna men bara utåt. Snacka om hjärndimma!

Cyklat klart för dagen. Det blev 9.3 km totalt i intervallträning.

Ute har det börjat snöa. Passar på att vila en stund innan Kerstin, min före detta arbetskamrat kommer.

Och så kom hon med ett efterlängtat vaniljhjärta och en hallongrotta som jag spar till imorgon. Vilken fest! Och trevligt att få prata lite. Sedan gick vi en långsam minipromenad ute i nysnön.
Det blev 400 meter och mer behövde jag inte.

Kvällen har gått i bokläsningens tecken. Avslutade "Glöm mig". En fin ärlig berättelse som jag varmt rekommenderar. Det skulle varit snopet att behöva åka hem utan att ha läst färdigt en enda bok. Sanningen är den att även bokläsning tar energi och vilostunderna består av att bara ligga och slumra och göra absolut ingenting.

Imorgon blir min sista dag här på Rehab Station Stockholm. Halvt vemodigt känns det men det blir verkligen skönt att få ha tillgång till sina saker och sitt hem.

Jag har haft det väldigt bra här också. Jag kommer nog att sakna den motoriserade sängen. Hemma blir det till att växla mellan liggfåtölj, säng, soffa och fåtölj. Och mera promenader utomhus då det är inte lika mycket inomhusyta att kuta runt på. Synd att det har snöat så mycket. Har ingen aning hur gåytan ute på gatan är eller blir. Det får inte vara halt för att det ska vara tryggt för mig.

Det blir nog bra.

Liten reflektion över förhållandena på avdelningen. Många verkar vilja ha litet privat mat utöver/i stället för den mat som serveras nämligen frukost, lunch middag och kvällsfika (smoothie och smörgås).

Så här ser det ut i kylen på min avdelning (avd 3) och tyvärr vänds bilden återigen vid uppladdningen åt fel håll. Frustrerande! Det blir vrida nacke här också:

Proppfullt alltså! Och kylen är lågt placerad. Det kanske är bra för de som sitter i rullstol men riktigt knepigt för mig som är ryggradsopererad och behöver undvika just framåtböjningar. Hur gör jag? Knäböjer ända ner till golvet på ett knä, det andra benet i 90 graders vinkel, rotar fram min mat i röran och drar mig upp med största försiktighet genom att ta stöd i diskbänkens framkant. Kag och fleta till skulle alltså behöva ha kylvarorna högre upp placerade.

.

Dag 7 postoperativt

Gick upp tidigt för att duscha för det är ju en arbetsdag för mig idag!

Tempen var nu 36.3 dvs lägre än de senaste dagarna. Det är dock svårt att jämföra då de tar den lite när som helst utan att ta hänsyn om man är nyvaken, har tagit febernedsättande eller så.

Till frukost kunde jag ta avokado på knäckemackan tack vare att Ximena tog med sig det till mig och det kändes genast lite mer som hemma. Bilden är tagen innan jag lastade på annat pålägg.

Vid frukosten pratade jag med en man som drabbades av stroke för en vecka sedan och det visade sig dels att han är från grannorten Rönninge och att vi låg på samma avdelning på KS samtidigt. Lyckligtvis har han haft tur och är i relativt god form.

Tack vare att man kan höja och sänka sängen har jag idag bäddat den på riktigt. Tidigare dagar har det varit lite si och så och det har känts att det inte spelat roll.

Efter frukost gick jag runt lite och fotade. Ute pågår byggarbeten.

Här sitter öbon och myser ute i kylan med sin cigarett!

Fysioterapisessionen bestod av lite liggande övningar och stretch. Malin som är fysioterapeut är en salsafanatiker som jag så hon har bokat upp mig på ett salsapass idag!

Fick två sprutor i magen av sköterskan Otto. Jag har ännu inte fått reda på hur länge jag behöver ta dem.

Jag har fått rykte som mallpatient för att jag är så mobiliserad och självständig och det har gått så fort med min återhämtning. Allt detta tack vare att jag googlat och sökt information om vikten av att träna inför operationen. Jag tog självmant kontakt med rehab för fysioterapi innan operationen och tränade både kondition och muskelstyrka. Innan operationen var jag också noga med att få i mig extra vitaminer genom att dricka färskpressad juice gjord på morötter äpplen citron och lite ingefära. Och viktigt också att kirurgerna gjorde ett helt fantastiskt jobb!

Tänk vad sjukvården hade att vinna om man aktivt redan från beslutet för operation informerade patienter om vikten av kost och motion. Det tar ju en tid att bygga upp konditionen.

Lunchat med öbon Yvonne, vilat för det behöver man trots allt göra ganska mycket av och hör och häpna dansat salsa i 40 minuter. Det var jätteroligt, de flesta som deltog var ganska nybörjare, låtarna långsamma och varannan sittande på en stol. Men vad gör det, dansglädjen finns där ändå! Stel i ryggen är jag förstås men benen funkar gudskelov!

Klockan är snart tre och då ska jag på ett cyklingspass. Hoppas orka med en promenad ute senare ikväll. Det vore skönt med lite frisk luft. Yvonne som röker ute säger att det är kallt och blåsigt men jag har min tjocka vinterjacka med mig så det skall inte vara ett hinder.

Cyklat intervallträning. Litet rörigt i sporthallen så jag hörde inte utropet till första passet. Det blev i alla fall 6 st 3 min pass med 1 min vila mellan. Fick inga anvisningar så jag kunde inte registrera sträcka och tid men klurade senare ut hur man får datorn att pausa och återuppta registreringen efter pausen så imorgon vet jag hur man gör. Tog det lugnt då det var första konditionspasset efter operationen.

På cykeln bredvid hade jag en pratglad ryska som opererats för mycket smärtsam diskbråck, även hon på neurokirurgen på KS, 2 dagar efter mig. Hon bor två rum ifrån mig i samma korrridor.

Gick förbi köket och nu var det en person som förstod mina behov då hon hade liknande medicinsk historia som jag och de kommer att fixa en specialsydd middag för mig för annars hade jag fått hoppa över den och ta något lätt mellanmål från eget proviantförråd istället.

På väg ner med hissen till salsan stack det till i handen och jag hade fått en liten metallflisa från handtaget jag tog stöd i. En snäll undersköterska försökte hjälpa mig att få ut den men de hade för grova tänger. Vi provade med mina pincetter och inte heller det funkade. Nästa försök var att ha handen i en skål av vatten. Jag var rejält trött efter dagens tre träningspass så jag var tvungen att lägga mig och vila och orkade inte vänta ut denna metod. Så flisan får sitta kvar. Hemma har jag ju knappnålar, det brukar funka bra att pilla ut stickor med knappnål. Från min barndom har jag lärt mig att man kan sterilisera genom att bränna med en tändsticka.

Jag har fått beskedet att jag får åka hem redan på torsdag förmiddag. Något stressad av att all logistik och planering faller då jag tidigare fått information om att jag skulle vara här på Rehab i två veckor. Skönt att få komma hem men är nog litet förundrande över hur man kan ge så felaktig information till patienterna. Age of fake news!

Hur som helst det som irriterar mig mest är det jag fått höra idag är att vistelsens längd bestäms av avtal med landstinget och inte av hur patienten mår eller vilka framsteg hen gör. Jag hade föreställt mig att man åtminstone följer upp hur det neurologiska/ motoriska statuset förättras. Men nix man kan vara glad om de tar tempen!

Det hängde en lapp på min dörr där det stod en del information inför hemgången. Den var så rörigt skriven att jag fick fråga vad det betydde.

Oj vad det kliar i en administratörs fingrar! På entréplanet har de en plan över lokalerna. Flera av de lokaler på mitt träningsschema är inte ens märkta på den. Vore det inte för att personalen är så trevlig och maten god skulle det nog bli ett ganska dåligt betyg vid en recension.

Under kvällen kommer en sköterska förbi och tittar på sårförbandet och konstaterar att allt ser bra ut. Såret verkar inte vätska. Ca fem minuter senare kommer en annan sköterska och vill göra samma sak. Lite brist på rutiner och koordination.
Ikväll har jag inte mått bra så det blev ingen promenad ute. Frusen, trött…illamående. Ber nattsköterskan att ta tempen. 37.4 i temp och det förklarar saken. Jag börjar frysa redan vid 37.0. Så har det alltid varit. Får jag lunginflammation går febern upp till 39.3. Jag har haft ett antal av dem under åren. Sjukvården anser inte att det är feber förrän temperaturen stiger över 37.5.

Jag frågade nattsköterskan varför jag fortsätter att ha det så och han sa att det kunde hålla på så här i upp till 14 dagar. Såret kämpar var hans uttryck. Nu får såret kämpa, jag går och lägger mig.

Imorgon är en ny dag! Sov gott@

Dag 6 postoperativt

Sovit gott och vaknar runt 0730.
Känns som att febern är kvar och jag har lätt huvudvärk. Vi får se vad termometern visar. Här i alla fall min morgontablettmängd:

Frukost serveras först från 0830 på helger så jag får en liten lässtund häremellan.

Tappade ett glas inne på toan. Tur att de har plastglas. Det är sannolikt fler än jag som tappar saker. Detta hände när jag svängde rullatorn lite väl fort. Glaset hade jag sedan igår och ville skölja av den.

Jag tappar även griptången flera ggr om dagen. Den som jag har som verktyg för att just plocka upp tappade saker! Jag har den på rullatorn för att den alltid skall vara med. Jag har inte kommit på något sätt att fästa den så att den inte åker av när jag stöter mot något. Nu har jag ändå kunnat gå ner på ett knä för att plocka upp den och har styrka nog att ta upp mig igen om jag har någonting nära att stödja mig på. Så jag har inte behövt kalla på personal hela tiden.

På väg ner till frukosten ville sköterskan ge mig Fragminsprutan i magen i korridoren på stående fot. Det gick ju bra det också! Tempen skulle hon ta senare. Dagen innan fick jag tempen tagen i korridoren, ”on the go” sas. De verkar inte så noga med tiderna.

På frukosten hade jag sällskap av en äldre rullstolsbunden kvinna med rart rynkigt ansikte. Hon skulle vara här en hel månad och det visade sig att vi är grannar på vårdavdelningen! Hon är öbo och verkade trevlig och älskvärd på ett lite bohemiskt sätt. Hon berättade lite hur bra hon har det på sin ö med ca 150 invånare där de flesta känner varandra. Om vårdcentralen som brukas rankas högst i hela landet. Inte så tokigt med småskalighet ur det mänskliga perspektivet! Hon röker och sa att hon inte har några intentioner att sluta de få åren hon har kvar. Rätt inställning tycker jag!

Vid frukost fanns det nu äntligen paprika… lite mer vitaminer till kroppen än gurkan son hittills varit standard. Jag försöker fylla kroppen med nyttiga saker för snabbare läkning. Äter alltid ett kokt ägg till frukosten för att fylla på proteinförrådet.

Sedan tog jag en liten runda på entreplanet och gjorde min trappträning, Nu 8 trappsteg och tre repetitioner. Kändes bra och jag var inte utmattad. Har kommit på att jag behöver växla ben och det blir enklast om jag byter sida i trappan alltså för varje repetition och växlar var jag börjar så det blir träning för båda benen ungefär lika mycket.

Lite konst från entréplanet:

Kollade också runt receptionsområdet och hittade hur man gör för att få parkera gratis om man kommer på besök. Man skriver helt enkelt upp sig i en anteckningsbok. Receptionen är bemannad endast vardagar och på kontorstid.

Tempen togs nu och ligger på 37.2. Så ingen större förändring.

Dagens lunch var Flygande Jakob och den serveras ju med ris. Fick potatishalvor istället. Hurraaahhh….äntligen tar de hänsyn till mina kostrestriktioner. Det tog bara fem dagar! Efter min magoperation kan jag inte äta ris med mindre än att jag får kräkas upp hela magsäcksinnehållet. Inte så bra aptit än men åt ca halva lilla portionen. Maten är god här. De kryddar fint!

Liten runda till avdelning 1 för att samla steg. Där hade de denna tavla.

Utanför verkar de ha en del promenadstigar. Jag ser joggare och hundägare på promenader.

Traditionsenligt – ja det går väl att skapa traditioner på 5 dagar? – passade jag på att göra lite trappträning efter maten, nu 10 trappsteg upp och ner och tre repetitioner. Jag stegar som småbarn gör ni vet. Sedan kom jag på att det vore mycket bättre att göra det innan måltiden. Man är lite trög i skallen med alla mediciner.

Jag frågade om jag fick gå ut på en liten sväng och det var ok om jag meddelade innan. Får se om jag får till det idag.

Snart kommer Ximena på besök med allehanda gott som jag beställt och till kvällen tänker jag mysa till det med Lenas dikter.

Ximena var på besök och det var väldigt roligt och givande. Vi fikade med kaffebröd hon hade med sig, delade historier från min barndom och hennes första år i Sverige. Skrattade gott och länge när hon berättade att de ville ta barnen till läkarkontroll och utan så mycket kunskap om Sverige eller språket frågad de efter Hospital. Det resulterade i att de dirigerades till Beckomberga!

Vi tog en långsam 15 minuters rullatorpromenad utanför anläggningen och det kändes väldigt skönt att få vara ute i friska luften. Det visade sig att Radisson Blu Royal Psrk Hotel är precis bakom hörnet och bussarna härifrån går just från en hållplats framför hotellet. Ankommande bussar stannar dock vid en ändhållplats en bit innan. Marken var torr och det gick att gå utan några som helst problem.

Samtal med Nicole och Eni och sen middag därefter. Och återigen glömde jag att jag skulle göra trappträningen före maten. Så det blev efter middagen. Suck…behöver en assisterande hjärna!

Och assistans med tankeverksamheten hade jag även behövt med nässprayen. En så vardaglig sak. Förstod inte varför vätskan rann liksom neråt istället för att sprayas uppåt till näsborrarna. Efter promenaden tittade jag på flaskan igen och förstod att det fanns en hätta/lock till som skulle tas av utöver den jag redan tagit av. Sådana här saker gör att man förstår att det är rätt starka mediciner man är på. Och förståeligt att man inte kör bil med sån påverkan.

Det mest absurda med dagen är att min kära väninna Marie drabbats av nackspärr och kramper med ohyggliga smärtor och mår sämre än jag gör efter det stora kirurgiska ingreppet. Och att det är flera omkring henne alla boende på Gärdet som drabbats. Vi kunde skratta litet åt detta också.

Hade lite mys med att läsa kompisen Lenas dikter som var otroligt fina.

Allt som allt en bra dag. Och imorgon börjar träningen klockan 0900.

Sov gott världen där ute!

Dag 5 postoperativt

Klockan är sju på morgonen och jag har sovit gott. Vaknade ca 0630 och det kändes ok. Idag har jag inget särskilt program förutom att Anna kommer på besök. Det känns skönt att få lite kontakt med omvärlden.

Efter ork ska jag försöka ta små rundor inomhus och träna gå upp på tå på rummet. Och några steg i någon trappa. Får se hur det går. Jag märker att även om man kan göra en del saker kan det lätt bli för mycket. Kroppen har ändå varit med om en del. Jag räknade det till ca 30 agraffer från bilden sköterskan hjälpte mig att ta. Såret är ju långt. Och nu saknar jag ett taggutskott, det femte lumbala. Men det tyckte kirurgen inte gjorde så mycket. Riktigt varför de inte kunde sätta tillbaka det förstod jag inte. Det hade något med vinklar att göra. Ska försöka ta reda på det senare. Nyopererad har man starka mediciner så all info man får stannar inte alltid i minnet.

Nu väntar jag att frukostbaren öppnar nere i restaurangen. Innan dess kommer det nog personal och mäter blodtrycket skulle jag tro.

På väg till frukosten tog man tempen på mig och den var 37.3. Förklarar varför jag känner mig matt. Jag brukar känna mig sjuk så fort tempen överstiger 37 grader. Extra promenaderna får vänta.

När jag skulle lämna restaurangen tappade jag kaffemuggen i golvet. Fumlig och matt idag. Tog ändå 5 trappsteg upp och ner och repeterade 3 ggr. Nu vilar jag nog hela förmiddagen.

Gick upp för att ta lite Froosh som mellanmål. Pratade med personalen i korridoren om att jag var täppt i näsan. Dessvärre hade de ingen nässpray. Fick Fragminspruta i magen och pratade en tredje gång om att min kost behöver vara laktosfri. Det var inte gårdagens middag och jag har haft diarre hela förmiddagen.

Åt lunch och pratade med personalen om min kost. De hade inte fått informationen fast jag lämnade en skriven lista redan i torsdags när jag kom in. Pratade med sköterskan och han visste inte vad som gjorts med pappret jag lämnade in. Fick skriva en ny lapp för hand som han skulle ta med ner till restaurangen och prata med personalen. Suck.

Gjorde lite trappträning på entreplanet. 6 trappsteg upp och ner 3 ggr. Musklerna var lite trötta på tredje varvet upp.

Nu eftermiddagsvila innan Anna kommer.

Några bilder på min tjusiga toa o rullatorn som jag fortfarande tar med mig ut i korridoren.

Och vyer från mitt rum. Den skarpögde ser att det finns ett balkongräcke i pkexiglas. Fransk balkong med lutande golv men man kan i alla fall öppna dörren och låta lite frisk luft strömma in.

Vilar lite till innan Anna kommer om en knapp timme.

Nu har Anna varit här och försett mig med proviant och nässpray. Vi var nere i restaurangen och åt middag, hon bara kaffe. Sedan lite trappträning. Denna gången 7 steg upp och ner med vänster ben, 3 repetitioner.

Vi strövade runt lite och hittade en sitthörna.

Och några konstverk i entrehallen.

Den lilla febern kvarstår och gör mig lite trött.

Annars allt väl. Tittar på Inte utan min dotter på TV. Den är lika stark varje gång.

Dag 4 postoperativt

Klockan är 0426. Vaknar och hör röster i korridoren. Lite lyhört är det här. Kan inte somna om så jag skriver några rader.

Allting har gått så himla bra hittills. Mycket bättre än jag föreställt mig. När jag går har jag knappt någon smärta. Inte heller när jag sitter vilket förvånar mig stort. Nu har jag i och för sig inte suttit några längre stunder men ändå. Vända sig i sängen och ta sig upp gör mest ont.

Idag blir det lite träning skulle jag tro. Fysioterapeuten skulle klockan 9 komma och utvärdera status och därefter lägga upp ett program. Om jag förstod det rätt har de träningsgrupper och frågan är vilken grupp jag placeras i.

Frukosten är klockan 8 men jag vet inte om de innan dess delar ut medicinerna.

Senast tror jag att jag fick en drös smärtstillande klockan 8 på kvällen. Det var Oxycantin, Gapapentin, Celebra och Alvedon.

Imorgon väntar jag besök från Anna som lovat ta med sig lite mellisar till mig. Frukt och Alpro Go On protein och eventuellt Froosh. De har dock inte så mycket plats i kylskåpet. Verkar som alla har behov av lite extra mat då det inte finns någon kiosk här. Bara restaurang/kafé dit jag ännu inte tagit mig. Men frukosten serveras där så idag får jag se vad de har för utbud.

Sköterskorna kom för att kolla på såret och bytte förband. Det såg fint ut tyckte de.

VARNING FÖR NAKENBILD:

Hon frågade om jag tagit medicinerna. Nix hur skulle jag ha gjort det när ingen har gett mig dem. Dosetten som jag skulle fått hade de ju glömt att lämna på rummet. Lite brist på samordning.

Gick ner till restaurangen för en enkel frukost. Tiggde till mig laktosfri mjölk upp till avdelningen. Nu känner jag mig lite matt och trött och vilar i väntan på fysioterapeuten.

Min hjälpreda. Det röda uppe på gåstolen är en griptång som jag använder för att ta upp saker jag tappat eller som ligger på golvet.

Gick en liten testrunda med fysioterapeuten och vi bytte ut höga gåstolen mot en rullator. Fick prova två olika sorters träningscyklar för att se vad som passar mig bäst. Provade också att gå upp och ner i trappa typ 4 steg och det gick bra. När vi kom till rummet berättade jag om att jag inte kunde gå upp på tå före operationen. Vi testade och det gick i alla fall med båda tillsammans. Jihooooo!!!!En fot i taget har jag inte provat än.

Någon organiserad träning blir det inte förrän from måndagen. Lite konstigt tycker jag att det är att helger spelar roll. I mitt tycke borde det inte göra det. I vilket fall skall jag kuta runt små varv i anläggningen ofta på egen hand. Och träna att gå upp på tå. Och lite trappträning också på egen hand.

Tränigsscemat för några dagar framåt.

Jag fick blodtrycket mätt och nu är det plötsligt uppe i 132/98 när båda värdena legat under 100 hela tiden. Ingen feber, 36.9. Slipper katetern då jag nu kan röra på mig vilket är superskönt!

Efter att ha ätit lunch nere i restaurangen kom jag upp och kände mig fruktansvärt trött. Hjärtat bultade på i väldigt hög takt.

Det kom in en Gunilla som är samordnare och operativ chef. Hon frågade hur jag hade det och om allt fungerade. Jag berättade om att man inte alls hade brytt sig om mina specifika behov när det gäller maten. Samt att det saknades märkningsverktyg vid kylskåpet där vi får förvara privat mat trots att det står att maten skall märkas. Hon skulle ta tag i det och fixade till båda sakerna ganska omedelbart.

När hon gått kom det in en sköterska för att kolla på pulsen och blodtrycket vilka nu var på mera normala nivåer. Sedan sov jag gott och länge. Missade tom att gå upp och ta smärtmedicinerna.
Gick iväg och tog en kopp kaffe från automaten och drack upp den tillsammans med en bulle som bjöds vid lunchen för att det är fredag.

Vilar nu men försöker hålla mig vaken för att kunna hålla en någorlunda normal dygsnrytm.

Läser på Glöm mig av Alex Schulmann som min underbara kollega skänkte mig inför operationen. Den är stark och välskriven.

Gick ner och hämtade upp middagen till rummet. Känner mig trött och då är det skönt att vara på rummet. Intressant dock att det erbjuds bara ett alternativ just till middagen. Pasta carbonara fast den innehåller laktos. Kanske bra så att tarmen kommer igång.

Fick kalla på personalen då jag hade en del frågor. Bland annat om sängkläderna som jag inte förstod mig på. Det visade sig att min säng saknade täcke! Den gulligaste Jackie som alltid är glad och hjälpsam gick och hämtade ett och vi bäddade tillsammans. Nu finns det ett täcke innanför påslakanet.

Klockan är nu 2141. Och jag har duschat första gången efter operationen och alldeles själv! Lite planering krävdes bl a att ta bort toapappersrullen från sin ställning så att den inte skulle bli blöt medan jag duschade, planera så att jag hade allt inom räckhåll. Det gick bra och kändes riktigt skönt. Tänker nu vänta tills håret torkat och gå och lägga mig sen och hoppas på en normal natt. Skall sätta in öronpropparna för den händelse att någon ropar God morgon före klockan 5 i korridoren även inatt.

God natt allihopa!

Dag 3 postoperativt

Klockan 6 kom sköterskan Kim och höjde mitt ryggstöd i steg. Det gjorde rejält ont i ryggen. Sedan fick jag sätta mig på sängkanten och prova att stå. Det är skönt att kunna se ut genom fönstret.

Upp på benen kändes svajigt och skakigt. Hon hämtade en gåstol och efter en kort stund på benen fick jag sätta mig ner igen kände mig illamående och fick en Oxycodon tablett mot smärtan som nu låg på 9.5. Hon menar att nästa steg bli stt sitta upp och äta frukost när dagpersonalen kommer.

Blodtryck 98/48. Temp 37.1

Jag får frukost nu snart. Hemma brukar jag ta te men eftersom de bara har påste här får det bli kaffe.

Fick träffa kirurgen då jag envisades med att få träffa honom för att gå igenom operationsdetaljerna. I korthet har den övre cystan fenestrerats dvs tömts på vätska. Ryggmärgen har lossats så den hänger fritt nu. Det femte taggutskottet kunde de inte sätta tillbaka så nu har jag bara 4 sådana lumbalt. Den sakrala cystan tömdes och fylldes med fett och stängdes till. Läkningstiden är ca 3 månader. Får inte belasta ryggraden inte lyfta eller bära tungt.

Jag har givetvis djävulskt ont när jag rör på mig men för övrigt är det bra.

Och så blev det färd till Rehab med Samtrans. Rullstol in i bilen. Chauffören var bussig nog att stanna till vid huvudentren och posta mitt läkarintyg till SU.

Har träffat en sjuksköterska och gått igenom lite hur vi gör med medicinerna.

Jag har fått en larmbricka på handleden och kan kalla på personalen när jag behöver det.

Rummet är ok lite kalt ingen konst på väggar och så. Har inte packat upp något än då jag är trött och har lite feber och vågar inte gå upp själv.

Har just beställt lunch upp till rummet. Det var riktigt gott!

En mycket trevlig läkare kom in och stämde av lite. Han menade att först på tisdag bestämmer de hur länge jag ska vara kvar här. Då träffas hela teamet för utvärdering. Han menade också att det var för tidigt för mig att börja gå, att jag skulle vänta till imorgon. Och att jag kanske behövde smärtstillande i ca en månad.

Senare kom fysioterapeuten in och berättade att hon skulle göra en statusvärdering i morgon. På min begäran hämtade hon en gåstol då jag ville packa upp mina saker och har lite osäker känsla i kroppen. Det gick bra men jag blev ganska trött efteråt.

Fick två sprutor av Klexane i magen för att förhindra blodproppar.

Ätit middag på rummet, pratat med Anna på telefon och vilar nu inför kvällsfikat.

Kvällsfikat blev en Smoothie och en smörgås. De hade inte laktosfri mjölk så jag skippade kaffet. Kaffehörnan var relativt nära så jag tog mig dit själv mha gåstolen.

Oerhört skönt att inte behöva ligga plant, att kunna ta sig till toa och borsta tänderna. Ingen på sjukhuset erbjöd mig hjälp med detta så det blev dental tuggumi och fluortabletter som substitut.

Nu skall jag ta nån uppmjukande produkt för att få igång tarmen.

God natt alla!

Dag 2 postoperativt

Inatt var jag pigg och sov nog först från klockan 6. Frukost runt 0830 och sedan en massa smärtstillande tabletter. Gabapentin heter den som används mot nervsmärta.

En läkare kom förbi och kollade litet. Sårförbandet sa hon borde bytas och förhoppningsvis kommer någon och gör det. Jag har bett att kirurgen kommer förbi eftersom läkaren inte ville gå in på detaljerna om operationen. Jag vill ju veta vad de hittade och exakt vad gjordes.

Lågt blodtryck 98/56. Ingen feber.
Annars ömt i ryggen men solen skiner ute!

Jag har inte behövt extra syre sedan tidigt igår kväll. Inte heller blåsa för att hålla lungfunktionen igång. Träningen bär frukt!

Till lunch fick jag välja från en meny och det blev sej med tomat och basilikasås. Intressant upplevelse få i sig mat liggande sidledes. Det gick med lite träning.

Ingen har bytt sårförbandet fast det snart gått 5 timmar och jag har frågat två ggr.

Efter tredje gången gjordes det.

Klockan närmar sig två på efterrmiddagen. Dricker nu medhavd smoothie för att fylla på vitaminförrådet i kroppen. Ute ser det lite disigt ut och mu ser jag faktist några snötäckta trätoppar. Lite illamående men tar ändå tabletterna och kan sova en stund.

Jag har en innehörndel i rummet, väggarna behagligt gröna och tom en liten tavla på väggen.

Det är litet kalt för det finns inga gardiner inte heller draperier för att skärma av. En skärm flyttas runt…

Strax före 6 äter jag middag. Förvånas över att det inte tas hänsyn till speciella behov och att man fär välja från en generell meny och ta det som bäst passar ens behov.

Fick en fragminspruta i magen. Blodtrycket ligger pä 86/48.

Enligt schemat skulle det vara en andra rond på eftermiddagen men det är ingen.

Nu har jag fått veta att jag får gå upp tidigt imorgon och att jag även ska till Rehab redan. Har lite feber och har ännu inte fått träffa kirurgen.