Det är höst, vi har vridit tillbaka klockorna en timme och trots det kommer mörkret snarare än jag skulle vilja. Jag brukar se framemot vintersolståndet. Därifrån vänder ju allt.
Gult i antågande
2020 har hittills varit ett prövningarnas år. Pandemin har gjort att mycket av det roliga och spontana har uteblivit: det sociala livet består mestadels av telefonsamtal och Whatsup chattar.
Jag har tagit mig igenom många oros- och ångestfyllda dagar. Aldrig kunde jag föreställa mig att jag skulle förlora en kär son till paranoia och vanföreställningar och hur smärtsam en sådan förlust skulle kännas.
Sommaren klarade jag mig igenom med hjälp av Yinyoga och träning. Det har varit uppehåll ett tag i träningen och oron och stressen blir genast påtagligare. Ibland hjälper det när man skriver anmälningar till patientnämden eller som nu senast klagomål till socialtjänsten.
Häromdagen skrev jag ut hela Socialtjänstlagen och lagen om offentlighet och sekretess som socialtjänsten åberopar i ur och skur då de inte orkar gå igenom tankeprocessen som det skulle innebära om uppgiften de skyddar faktiskt behöver skyddas enligt lag.
Imorgon skall jag försöka att hitta energi till att skriva ett brev till socialtjänsten om inkompetenta handläggare.
Egentligen vill jag inte kämpa alls, jag vill leva mitt liv i lugnets och fridens tecken, finnas i stunden, vara jag, inte definieras av all problematik runtom mig.
Varje dag sätts mina överlevnadsstrategier på prov. En dag med glädje och fem med bakslag. Vila och omgruppering…
Om ett halvår är det vår igen. Allt som inte är dåligt är ju riktigt bra, och det finns en hel del av det också som tur är! Ser verkligen framemot tider då vi återigen kan träffas, kramas och umgås utan att behöva tänka till två gånger.
I väntan på våren.
Helst skulle jag vilja gå i ide. Vad skönt det skulle vara att vakna till våren, solsken och värme.
I regn och rusk har jag ändå en tillflykt i studierna som kräver en del när jag nu återigen hoppat över ett läsår.
Studier…
Och målandet mm när väl andan faller på. Och en massa planerade projekt, rensa, organisera mm.
❤❤❤
Having faving faith that all is well and I will always be cared for.
Min födelsedag blev inte firad när jag fyllde år i augusti. Orsakerna var flera. En av dem var att vi bestämde med yngsta sonen att vi skulle fira den när den present som jag önskade mig hade kommit. Rimligtvis skulle den kommit i nära anslutning till min födelsedag. Men det dröjde och dröjde. Den kom nu ca två månader efter att jag fyllde år.
Vad var presenten? Ett tårtfat. Vid genomgång och rensning av köksattiraljerna för en tid sedan gjorde jag en lista på saker jag inte hade men ville ha, förutom att göra mig av med det överflödiga. Listan var väldigt kort. Vinkaraffen köpte jag när jag oplanerat hamnade i en affär som råkade ha rabatt på just den från Eva Solo jag hade funderat på.
Vinkaraffen, visst är den fin!
Så, åter till tårtfatet. Sonen ville komma över igår och lämna sin present. Jag tog fram tårtbotten jag hade fryst in i augusti, fixade tårtan och vi firade! Han hade dessutom köpt bitar av prinsesstårta som överraskning. Jag får njuta av resten i småportioner under helgen. Det lär behövas en del tid på motionscykeln för att göra sig av med alla kalorierna!
Inte säsong, men det fick bli jordgubbar ändå…
Utöver tårta blev det lite datorfix, Allie Sherlock lyssnande, prat om språkstudier och sammantaget en uppiggande fredagseftermiddag i tider då våra sociala kontakter är i minimum. Tack Jaakko!
Det fluktuerar liksom. Livet, händelserna, lektionerna, insikterna.
En lång och utdragen oro över någonting som jag inte har kontroll över finns kvar. Ingen lättnad i sikte… och jag kan nog inte räkna med det under min livstid. Letar efter ett förhållningssätt som är hållbart, som låter mig leva medveten om men inte beroende och definierad av problematiken.
Minns en fras jag hört någon gång: Smärtan är priset/beviset på kärleken som tagits ifrån en eller något i den riktningen. Jag känner det väldigt starkt i dessa dagar.
Samtidigt kommer det in kärlek från andra håll.
Armbandet gjord av Nicole, min guddotter som har vuxit och börjat på universitetet i höst!Denna kärleksfulla text följde med. Vi har en historia och ett familjeband.
Livet är komplext…
Texten ovan och händelserna är från september. Publiceringen har dröjt. Jag har också fått bloggen flyttad till en annan server. Kommentera gärna om du har läst så jag vet att det fungerar även från denna nya cyberplats.
Juli var en sommarmånad utan like. Varmt och fint med mycket sol. Nu är vi i augusti, eller snarare i början på september, och man märker skillnaden. Temperaturer under 20 grader dagtid tvingar mig att plocka fram filtarna för att kunna sitta och äta frukost ute, läsa en bok… även luften känns annorlunda.
Flisfiltar värmer skönt i höstkylan.
Inspirerad av Sara Bäckmos vloggar om vinterodling har jag sått grönkål och spenat för att ha i mina gröna smoothies. Spännande att se om det blir något!
Jag har också beställt två blåbärsbuskar, två svenska sorter för plantering i en av de terasserade i odlingslådorna. Jag har tagit upp spireabuskarna och lagt till torv och rhododendronjord i odlingsgroparna som förhoppningsvis utgör fin grund för buskarna.
Buskarna kom idag och ser fina ut!
Böckerna jag läst av Carlos Ruís Zafón är nu återlämnade till biblan, och nu letar jag efter något som är lättare, spanska inbördeskriget fasor och grymheter får vara ett tag. Livet är tillräckligt utmanande för mig just nu så det får bli feelgood-litteratur ett tag framöver.
I brist på andra uppslag började jag läsa om Margaret Drabbles ”Realms of Gold” som fängslade mig i min ungdom med den realistiska kärleksskildringen mellan Francis och Karel. Det har gått många år men jag känner igen allt i boken …
Livet fortsätter trots pandemin som påverkar våra liv fortfarande mer än vi skulle vilja.
Peppar upp mig med Kundaliniyoga för bättre immunförsvar, grönsakssmoothies, träning etc. So far so good…
Ingen kurs på Seniouniversitetet i höst då jag beslöt mig för att inte anmäla mig till kurserna som nu ges digitalt. Väntar hellre tills vi kan ses igen i grupp, det är liksom halva poängen. Enda undantaget blir 4 tillfällen i september som är kompensation från i våras. Jag gör ändå så mycket digitalt, och gratis.
Så en lugn höst, förmodligen fylld med skapande i form av måleri och skrivprojektet som fått stå tillbaka under sommaren.
Work in progress, akryl.
Lite mersmak till målandet blev det dagen då min väninna kom över och efter yoga och lunch målade vi lite med akvareller.
Abstrakt landskap i lös stil, akvarell.Strand och hamn kanske, det blir som färgen vill sig. Less is more, litet format…
Andra veckan har börjat ok, fast dag 10 var en riktig utmaning när det gäller motivationen. Jag hade tvättat min yogamatta som jag använder mig av för övningarna på golvet, och den var inte riktigt torr. Frestelsen var STOR att hoppa över träningen men när jag tänkte på hur svårt det skulle bli att komma igen efter 2 vilodagar, tog jag mig i kragen och utförde träningen (4 pass!) En fleecefilt fick ersätta yogamattan. Det var inte en höjdare men bättre än inget…
Lustigt hur motståndet före kan vara så stor och tillfredsställelsen i sin tur enorm efter utförd träning.
Dag 10 fyra pass, och jag märker att jag har ännu inte lärt mig att älska varken Burbees eller Push ups🙂
Ny yogamatta beställd. Träna ute betyder lite mer smuts och mattornas torktid är lite för lång för att rymmas mellan träningstillfällena. Jag har också beställt resistensband… de ska jag använda i nästa utmaning.
Och så är den här!
Änku ej invigd…
Dag 11-12 lite kämpigt att komma igång men tar mig själv i kragen. 2 pass respektive 4. Dag 12 är en varm dag efter en något kyligare vecka, och det är dags att plocka fram träningsshortsen. Jag har nu bestämt mig att lägga in en extra vilodag innan de sista två träningsdagarna i programmet.
Vattenflaskan är helt nödvändig…
Dag 13-14 avklarade! Sista passen kände jag gick galant kanske just för att de var sista?!
Resultat? Jag känner mig definitivt mycket starkare i kroppen. Eftersom jag har flera övningar i dessa pass som jag ämnu inte riktigt orkar utföra fullt ut när det gäller tiden (oftast 30 sek) eller har svårt att utföra vissa övningar i bra form tänker jag börja om programmet efter några dagar och hoppas att jag i slutet av den nya tvåveckors perioden inte behöver ”fuska” för att uthålligheten saknas.
Utöver förbättrad styrka märker jag en stor skillnad i armarna också, något hårt som måste väl vara muskler??? Fast gäddhänget kommer att vara kvar… ingen träning hjälper mot det som vi vet.
Kanske inte några stora muskler men lite definition i alla fall. Ni ser den lilla inbuktningen i höjd med glasögonen? Inte så lätt att fota….men den syns och känns.
Det har varit bra för mig att få till en träningsrutin i vardagen och för att inte tappa den kommer jag att fortsätta med utmaningarna. Men kanske inte blogga lika ingående😀
Tvingad av kroppsmärtor har jag börjat träna igen. Först bara yinyoga som är stillsamt och stretchar kroppen, särskilt ligamenten på ett bra sätt. Sedan har jag lagt till armträning med vikter, och lite magmuskelträning.
Det har fungerat bra, och det börjar kännas bra i kroppen. Känslan när man har mera kontroll över kroppen, att man styr den till 100 procent, är obetalbar. Att man har en kroppskorsett, ett center att utgå ifrån. Och träningen utomhus på terassen under huset är riktigt skön, och det bästa är att jag kan utföra den även om det skulle regna (vilket har varit fallet de senaste dagarna). En riktig lyckost är jag!
Favoritplatsen för träningen just nu.
Vissa dagar har det blivit en del Youtubande i jakt efter inspirerande workouts. Jag hamnade av en slump att läsa en del berättelser om hur bra man har lyckats ändra sin kroppskontur med Chloe Tings träningsutmaningar. Jag tänkte att det inte kan skada att ha ett program, och jag tycker om att hon har delkomponenterna listade upp på sin hemsida. Sedan är det bara att följa dem med de träningspass som listas upp. Eller modifiera dem om man så vill.
Ja, det är detta program jag följer, efter bästa förmåga.
Jag valde att ge mig på det hon kallar för Two Weeks Shred Challenge (fokus på magmusklerna men innehåller en del cardio också). Programmet består av en varierande kombination av totalt 5 olika träningspass, 2-4 pass per dag. Det är ett bra upplägg, att passen finns som separata delar, tycker jag, för vid behov kan man skippa någon om man så skulle vilja, eller utföra i en följd som passar en. Eller ta en dag extra och utföra den en annan dag. Målet är att må bättre, ha bättre styrka i kroppen, känna sig i form.
Dagarna 1-2 gick bra, även om vissa enskilda övningar kändes jobbiga att utföra. Vem orkar göra gående plankan första dagen? Det var två träningspass om vardera ca 10 min båda dagarna. Egentligen var det en frivillig komponent till dag 2, men den hoppade jag över. Jag börjar alltid passen med Yinyoga då den utförs utan uppvärmning. Och lägger till armträning med vikter på slutet, varannan dag.
Den enda app jag köpt, väl värt pengarna! Så himla bra och konsam träningsform!
Chloe Ting har en hel del plankövningar med extra rörelse som variation. Är i te särskilt förtjust i plankor. Den gående plankan är nog värst tror jag. Jag kanske orkar göra 4 i rad, sedan resten på knä. Mountainclimber, Climber (hon kallar det Spiderman Climber) är ganska ok, några till är lite knepigare. Det roliga är dock att ju fler gånger man har gett sig på dem, desto bättre går det nästa gång. Alla övningar med hopp ersätter jag med en lågintensiv variant. Jag är ju trots allt pensionär!😀
Får beundra dessa underbara blommor när jag tränar.
Dag 3, stort motstånd att ens börja. Dagens övningar består av hela 4 videos! Efter att ha legat i det mentalt nedsänkta tillståndet i ett antal timmar framför tv:n tänkte jag att jag måste börja, då tröttheten bara satt i huvudet, och inte i kroppen. För någon extrem stress hade jag inte tänkt att utsätta min kropp för. Och när jag väl var igång, var det inga större problem.
Det känns alltid bra att börja med Yinyoga, då det är skonsamt och man kommer igång lite försiktigt och långsamt. Chloe har en hel del övningar som är nya för mig, en del svårare än andra. Vissa ersätter jag med något eget, om de känns för svåra att utföra korrekt. Ett kortare Yinyoga-pass och sedan 4 specifika träningspass efter varandra stod alltså på dagens program.
Det var skönt att vädret var inspirerande, solsken och liten lätt vind. Efter passen kändes det riktigt tillfredsställande att ha gjort programmet trots den stora frestelsen att förbli inaktiv under hela dagen. Riktigt nöjd med mig själv!
Dag 4 är det bara tre pass vilket känns skönt, en något lättare dag alltså. Ett av passen är nytt för mig, och det går väl så där. Jag lägger till viktträning för armar till den här ”lätta” dagen. Jag kör det välbekanta programmet med Ariel med hantlar. Jag har också bestämt mig att vid behov lägga till extra vilodagar då jag bara kör Yinyoga och kanske något annat som cykling. I programmet finns bara 2 vilodagar, dag 5 och dag 9. Det är rätt lite.
Hantelträning med Ariel.
Dag 5 (9 juli) är en aktiv vilodag (vilodag nr 1) och det har gått bra. Turligt nog är det fint väder utan regn och jag passar på att cykla 13 km. Jag brukar sätta som mål att cykla minst 10 km, och sedan cyklar jag så länge det känns roligt helt enkelt. Jag märker hur mycket starkare jag är nu än innan jag återupptagit träningen (18 juni) trots att det inte ingått särskilt mycket benstyrka i passen hittills. Och det är en helt annan stuns i benen när jag går uppför trapporna i huset. Saknar nästan träningspassen men märker att magmusklerna är lite ömma så vilodagen behövs nog.
Dag 6 åter till programmet. Det gick ganska bra, Yinyoga i 40 minuter, tre pass från utmaningen i totalt drygt en halvtimme samt armträning och stretch efteråt.
Dag 7, 4 pass på raken kändes tufft och även om jag gjorde alla var det en del fusk. Dock kunde jag för första gången få till Triceps Toe Touches och några sidoplankor, och det känns alltid bra när något som verkar ouppnåeligt verkar något närmare.
Känner mig absolut supermycket starkare rent allmänt efter första veckan. Fortsättning följer…
Mossa… påminner mig om mosstid som Elisabet Gilberts karaktär i boken Signature of All Things pratar om. Mossan är uråldrig… utveckling tar tid, så även förvandlingen av kroppen.
I skogen finns det ett lugn, en tystnad som låter. Det susar i trädtopparna, en fågel sjunger här och där, en kotte ramlar ner, en gren bryts under kroppens tyngd. Du omges av något som tröstar dig utan ord.
Skogens ordlösa tröst.
Hemmet dit du kommer där ingen befinner sig, är tyst tills du sparkar av dig skorna, och de dimper ner i golvet med ett duns, varsamt om det är skor du är rädd om, och med en annan sorts smäll om det är dina oömma vandringsskor, gummistövlar eller något annat oömt. Du sätter ner handväskan, nycklarna, hänger av dig ytterkläderna, galgen gnisslar lite mot stången.
Te till frukost…
Kanske sätter du på vatten för att göra en kopp te, vattenkokaren börjar låta ju varmare vattnet blir, och strömbrytarknappen poppar när det är färdigt. Om du har handlat plockar du fram det du fyllt kassarna med på matbordet, sedan till kylskåpet som börjar pipa om dörrens står öppen för länge. Så småningom kanske du sätter på musik, eller TVn, och hemmet fylls av små vardagsljud. Du hör trafiken, fåglarna, grannarnas små rörelser i närområdet när fönstret eller balkongdörren är öppen
Ljuden utifrån…
.
Det finns tystnaden som är som ett öken, när du vaknar till efter att du ramlat, tappat medvetandet och vaknar upp på gatan med ansiktet åt det håll du kommit från, med ryggsäcken under dig, som likt en skyddsängel har skyddat ditt huvud från att slå i marken, och du undrar var du är, vad hände, och kommer till dina sinnen så småningom. Du tittar på din egen gata, som känns som en scen från en stumfilm, inget rör sig, ingen syns till, inget hörs. Du känner dig lite skamsen och vänder dig om för att se om någon ser vad som hände dig, förlägen, och undrande hur det gick till egentligen. Insikten att du rullade iväg på den enda stenen på den finborstade rena gatan under sandalerna med tjockt botten som inte tillät dig känna av stenen innan det var för sent, kommer först senare.
Det finns tystnaden som bara varar ett kort ögonblick när du vaknar på uppvaket efter att ha varit sövd i 8 timmar. Du upptäcker att du kan röra på dig, och tystnaden byts till medvetande om smärtorna, om slangarna, om känslan av törst, om personalen som snart kommer att se till dig. Allt du känner betyder att du lever, och det är bra!
Vaken…
Och så finns det den där örenbedövande tystnaden som uppstår när du vet att något är fullständigt fel, någon saknas, du har ingen kontroll, ingen förståelse för det som har hänt, hur det kunde hända, vad meningen med allt är för dig, för den drabbade. Och tystnaden låter men låter sig inte tystas ner. Du kan inte undvika att höra den, du kan inte värja dig för den. Det är som ett spöke som gäckar runt dig, om dig, över dig, som inte lämnar dig ifred. Det är något nytt, något som du inte upplevt tidigare. Det tar tid, innan du kommer på strategier för att återigen fylla din tid med ljud. Ljuden betyder liv.
Idag är det inte tyst, och icke-tystnaden känns både varm och omhuldande, men även lite farlig, för du vet inte hur länge du får njuta av den. Du vågar inte riktigt lita på den. Och hoppas är något du inte har råd med.
Här njuter jag för fullt av den pyttelilla tomten jag har! Jag tycker nog att jag lyckats maxa till det, så jag har uteplats i morgonsol, eftermiddagssol, och möjlighet att sitta ute även om det skulle regna. Uteplatsen under huset har tak över delvis, på framsidan och på balkongen finns det markis som man kan ha över sig vid regn.
Växter jag bara älskar är bambuna, särskilt den äldsta av dem, vid hushörnet. Den rasslar så fint i vinden, är vintergrön, täcker för det den var avsett att täcka (en liten plats för saker som är på väg ner i trädgården, jordsäckar etc. ). Kräver inte annat än några rejäla givor med vatten på våren.
Bambun breder ut sig. Bredvid till vänster växer kärleksörten.
Och så magnolian! Denna underbara naturens underverk! Den lär vara urgammal! Min sort heter Yellow River. Jag blir bara salig varje gång en av blommorna öppnar sig. Jag köpte trädet 2012, samma år som min pappa gick bort. Det är lätt att komma ihåg. Då hade jag besök av min syster Eeva och maken Jouni och vi var tillsammans på Zetas och köpte trädet. Blommorna är stora som mattallrikar nästan, färgen är ljuvlig och det är bara … ljuvligt helt enkelt! Jag tycker också om bladen som är rätt stora, och bidrar till den ombäddade känslan på min främre uteplats mot gatan.
Magnolia Yellow River. Utsökt helt enkelt med den krämvita färgen, det orangea mitt i.
Buxbomarna är en annan favorit. Just idag tänker jag göra en mall för att formklippa dem, lite i taget får det blir då jag ju har semester den här veckan! Jag har dem i krukor vid ingången, några i terasslådorna längs med trappan till nedre trädgården, och några i stenpartiet längst ner. Jag har också tagit sticklingar för att rama in den lilla plätten som är framför förrådet. De har tagit sig fint.
Buxbom vid ingången. Krukorna är av plåt men fordrade invändigt med bubbelplast. Det har fungerat bra. Till vänster en något mindre sort av bambu.
Jättedaggkåpan breder ut sig som en mjuk slöja över de svarta sifferplattorna. Även denna effekt var just det jag var ute efter. I år har jag stöttat plantorna med växtstöd preventivt, då tidigare år har häftigt regn ofta slagit ner dem och det har varit svårt att få dem att ta sin ursprunliga form. De är pålitliga, skira i sin blomning, vackert limegröna mot mitt svarta plank. Jag har dock inte lyckats få dem till en andra blomning.
Jättedaggkåpan ramar in fint. I hörnet en variant av syrenhortensia.
Även murgrönan har vuxit till och ger exakt den mjuka inramningen till framsidans uteplats som jag var ute efter. Jag har den även mellan trappstegen. Jag brukar ta sticklingar, och de tar sig ganska lätt bara man kommer ihåg att vattna.
Murgrönan.
De uppstammade lagerhäggen är förvånansvärt tåliga i sina vintersäkra krukor. Jag brukar ta in dem under tak för att skyddas från den tidiga vårsolen, men i år var jag lite lat och täckte över dem med säckväv. Det gick det också. Jag trimmade dem lite i går, klippte bort torkade blomställningar för att slippa städa bort dem från terassgolvet.
Lagerhägg, upstammad i kruka.
Vid ingången har jag en syrenhortensia som är superfin när den blommar, ett hjulträd som jag nu undrar om jag inte skulle behöva flytta, då den kommer att sitta väldigt trångt där den växer. Som tur är det är den långsamt växande. Jag har egentligen inte någon bra plats till detta utsökta träd, men funderar eventuellt att ha den i kruka. Jag överskattar ofta platsen i förhållande till växtens utbredning med tiden. Lavendel ramar in mot gången och jättedaggkåpan döljer de vissna de tulpanerna.
Hjulträdet.
Rosen New Dawn som hunnits här när vi köpte huset 1990 har varit jättefin i alla år. Den led lite efter husmålningen då den var invirad i skyddsplats (eller något), men har kommit tillbaka ganska fint. Ett tag hade jag mycket bladlöss på den, men lärde mig att lavendel i närheten skulle förhindra dem. Och så var det bra ett tag. Sedan har jag haft mjöldagg på den de senaste åren.
Nu i juni började jag spruta en blandning av vatten, såpa och bikarbonat på den. Rätt vad det var, efter ett par dagar med denna procedur, över en natt, dök det upp svartfläckssota på den! Bladen var som brända helt plötsligt. Med tungt hjärta klippte jag ner allt, beställde en produkt som jag inte fått än, för att förhindra ytterligare angrepp. Vi får se senare om räddningsaktionen lyckas. Om inte, får jag ett tillfälle att ha någon klematis där. Jag har tänkt länge på att ha en klematis någonstans, men inte införskaffat än, och egentligen inte haft en bra plats för den heller.
Rosen som fanns… rosgravplats känns det nu som.
Sommarblommorna tenderar att bli de gamla vanliga välbeprövade. I lådan på framsidan är det vita pelargoner som gäller. De köper jag nya varje år. Pelargonerna på balkongen övervintrar jag inomhus i rumstemperatur i ett rum där jag stänger ner värmen och stänger om dörren till. De brukar klara sig men tar ganska lång tid för att blomma, blir sent i juli normalt. Varje år bestämmer jag mig att jag skall sluta med denna övervintringsprocess, men nänns inte kasta plantorna på hösten.
Sedan brukar jag ha Snötörel som är fin och lättskött. I år försökte jag få tag på den flera gånger, och till slut fick jag tag på bara ett exemplar hos Zetas. Eventuellt växer den i omfång, eller kanske får jag tag på några till exemplar.
I rostiga ”grytan”, som nu verkligen håller på att gå sönder trots behandlingar med båtlack, har jag i år prövat Snöflinga (rekommenderat av Victoria Skoglund). Den är fin, och lättskött men inte riktigt min blomma för min estetik, så nästa år blir det ingen sådan.
Chokladblomman är ett måste. I år har jag planterat den i en pilkorg, som jag kan flytta runt vid behov. Färgen på blommorna kommer bäst till sin rätt mot den vita husväggen. Den blommar sent, första blomman dök upp i går. Allt verkar vara lite sent i år.
Då murgrönan hade kvävt lavendeln som växte kring den nu nerklippta klätterrosen, har jag i år planterat lavendel i krukor och placerat i närheten. Antagligen planterar jag om dem i marken terasslådorna för vintern, då jag tenderar att glömma bort att vattna dem om jag ställer dem på balkongen för vintern.
I terasslådorna, som blev ombyggda för 5 år sedan, har jag egentligen bara gamla växter sedan tidigare, förutom en nyinköpt klätterhortensia som växer, men har inte fått sina riktiga dimensioner än. Den skall förhoppningsvis klättra och frodas längs med spaljéet vid tomtgränsen.
I en en av terasslådorna växer julrosen. Ofta köper jag nya exemplar att ha i kruka som juldekoration, och planterar dem här när de blommat över. Det blir kanske en hel julrospark på sikt!
Julrosen har sällskap av en buxbom och lavendel framför.
Svartvinbärsbusken härstammar från tomten sedan husköpet. Bären är goda, ingen jätteriklig skörd egentligen. Jag är inte en vinbärsperson helt enkelt. Kan hända att busken ersätts med blåbärsbuskar, har funderingar i de banorna.
Svartvinbärsbusken vars öde ännu ej avgjort.
Jordgubbsplantorna har också varit här sedan alla tider. Jag har några löst spridda här och där, och några är planterade ”på riktigt” i terasslådorna. Några ätbär blir det, men inga jätteskördar.
Jordgubbar på gång.
Pionerna har fått flytta runt flera gånger under boendets gång, och har nu landat i den nedersta terasslådan, för jag tänkte att då kan man se dem blomma, när man sitter på terassen under huset. Annars är ju terrasserna bara synliga när man går i trappan, och det blir en flyktig upplevelse. I år låter de en vänta med blomningen.
.
Pionerna knoppas i nedersta terasslådan.
Platån nedanför tallen har alltid varit ett problematiskt område. Där växte bara gräs, väldigt svårt att hålla snyggt. För ett par år sedan grävde jag upp allt gräs jag kunde, täckte det hela med markduk, och lade sedan stenar (som var över från terrasseringsprojektet och hade ingen riktig användning) över i brist på energi att åka och handla jordsäckar som ju väger en del som bekant.
För något år sedan bestämde jag mig att göra något åt saken, och vi tog bort stenarna (de har fått flytta på sig ett antal gånger!), jag planterade tre bambus vid tomgränsen i förhoppningen om att ingen sedan skulle passera den vägen till min tomt (det har hänt!). Platån tänkte jag täcka hasselört som marktäckare och sedan trampstenar för att kunna gå till de ställena som man ändå behöver gå till. Vissa är nu av trä men om jag lyckas fynda på Blocket vill jag gärna ha svart skiffer här också.
Platån under tallen med lagerhägg ”Mano” , en buskvariant. Platån skall bi ett hav av hasselört!
Platån under tallen uppifrån. Trädet till höger är bigarråträdet.
Den något fula muren har jag tänkt att täcka med murgröna men det tar tid. Och vinden brukar blåsa upp rankorna som jag vill ska hänga ner…
Då hasselörtsplantorna är superdyra och växten sprider sig dåligt pga att fröna hamnar i närheten eller under bladen på moderplantan, gjorde jag ett försök att så frön i höstas. Glad i hågen trodde jag på våren att det kom upp plantor, men de visade sig vara ogräs när de väl växte upp. Jag delade några hasselörtsplantor som jag har på ett annat ställe i stenpartiet, och får nog göra flera sådana delningar för att får det resultat jag vill.
Hasselört där jag från början planterade den. Behövs fler delningar, av plantorna, lite i taget.
Av alla marktäckare jag har provat har hasselörten ändå visar sig vara den tåligaste i den miljö jag har. Trampnarv tog sig inte, skugggrönan verkar torka ut. Så hasselört får det bli för hela slanten!
En liten platå ovanför den gamla grillplatsen är lite svår då den skuggas av bigarråträdet. Här har växt stjärnflocka som är ljuvlig , lite hallonplantor, några jordgubbsplantor som jag kanske skall flytta, eller ta fram nya plantor av revorna. Jag har provat med Iris, men de har inte lyckats överleva.
Svårt skuggig plats…
Tujan framför uteplatsen har jag kapat, men tyckte att den ändå passade in i det lite japanska som jag ville skapa därnere. Det finns en gammal spireabuske, som jag klipper ner då och då. Har inte riktigt kommit underfund om jag skulle kunna göra något annat där.
Tujan som växer i omfång…
I stenpartiet finns en bambu längs ner, en buxbom, lite marktäckare med varierande resultat, en ädelcypress, några gula dagliljor (Happy returns) och fram till i år en japansk lönn som skulle bilda en fin marknära kudde. Av någon anledning så dog den i år, och det grämer mig då den kostade närmare 500 kronor, och skulle varit superfin om den fått växa och bilda en låg kudde där. Nu tänker jag att det får bli bara hasselört samt flera dagliljor, som jag tänker ta fram genom att dela de befintliga två så småningom. Dessa ”bäddar” är ovanför en klippa och har inte så djupt med jord, så alla växter klarar sig inte.
Skuggrönan vill inte liksom.
Hasselörten, där jag först började ha den. Behövs lite mer delning.Dagliljorna har ännu inte börjat blomma men när de väl gör det är det riklig blomning hela resten av sommaren.
Det finns ett fulparti nedanför trädäcket, som jag inte trodde skulle betyda så mycket, när killarna som hjälpte mig med altanbygget frågade om jag ville ha ett täckande spaljé där. Jag trodde inte det skulle behövas men eftersom jag vistas också nedanför grillplatsen, stör det fula under däcket ögat ändå. Så senare i sommar planerar jag att bygga löstagbara spaljéer så man inte ser nedanför däcket. En tillfällig lösning har varit säckväv. Kan hända att även spireabusken kommer att omvärderas i detta skede.
Nedanför däcket har jag sparat reservtakplattor och en massa överblivet tryckimpregerat virke. Nu har jag förstått att det inte fungerar då däcket inte är vattentätt så allt under däcket blir fuktigt och börjar ruttna/bli dåligt med tiden. Så det mesta som förvaras där under kommer att få åka till tippen efter min semester.
Fulpartit… som behöver lite nytänk.
Platån nedanför det som var grillplats förut, är nu täck med stora trätrall. Även här växte det gräs hejvilt, och det var svårt att hålla snyggt. Bort med gräset, markduk, stenar och trall på var en ganska lätt och välfungerande lösning. Behöver inte slita med ogräs mera. Ibland dyker det upp nån enstaka grässtrå mellan plattorna men det får jag leva med.
Bild uppifrån från övre balkongen mot platån vid grillplatsen. Till höger stenpartiet.
Grillplatsen är inte en grillplats längre eftersom tegelkonstruktionen vittrade sönder. Vad göra med detta vet jag ännu ej. Jag grillar ej längre, inte lönt för en person (har elgrill för att använda vid behov), så jag gjorde en tillfällig hyllkonstruktion där medans jag funderar 🙂 Stenarna som jag fortfarande har över kommer nog till användning när jag gör i ordning med spaljé under däcket. Det kan behövas lite utfyllnad och något att gå på som är torrt.
En ruin efter det som var en murad grill.
Som avslutning, hortensia Runawsy Bride, som ännu inte kommit i blom. Den bor i vinterskor behållare och köptes för ett år sedan.
Ja, tack vare pandemin som tvingar oss att stanna hemma blir de sedan länge önskade projekten äntligen till. Det har varit en dröm att ha ett uteförråd där varje sak har sin plats, inget skräpar på golvet, och framförallt, att det går att komma in utan större problem. Lite basic så att säga.
Tyvärr har jag ingen riktig ”före”- bild. Det specifika med detta projekt har varit att jag inte lyckats att få till en allomfattande plan och lösning, vilket alltid är min dröm, då det är så proffsen jobbar. Här har jag i stället jobbat med principen: placera en sak i taget, börja med de stora och skrymmande objekten, och jobba dig vidare därifrån. I stort inget skulle staplas på golvet.
Så, jag började med däcken. Tittade på en massa olika lösningar på Pinterest och kom fram till att en låda (helst med hjul) skulle vara den bästa lösningen. Nu slumpade det sig så, att ett av de befintliga skåpen (gamla skåp som tillhört fonetiklabbet på SU, och som skulle kastas vid en renovering) med ryggen mot golvet utgjorde en i stort sett perfekt vagga för däcken. Vid sidan fick den svårplacerade och tunga högtryckstvätten också plats. Så för tillfället, inga hjul på lådan, inget skräddarsytt, det behövs liksom inte.
Däcken i sin vagga.
Nästa stora otympliga föremål var min trappgående kärra. Den fick en plats på väggen hängande från två befintliga krokar som jag spraymålade svarta och skruvade lite längre ner för att kunna ha en hylla ovanpå. Då jag placerade krokarna ganska långt ner på den list som är fast på gipsväggen, kom tyngden av kärran få listen att släppa från överkanten en hel del, så då fick jag skruva in den på flera ställen i överkanten för att få den att stanna där den skulle. Bakom kärran fanns en perfekt plats för min planteringsbricka. För att kunna hänga upp den fick jag borra ett hål på ena kortsidan av brickan..
Listen som sitter på gipsskivan och där de tidigare krokarna mm var iskruvade behövde en uppfräschning. Måla kändes lite omständligt så jag körde med plastfilm med metallook. Ganska fint, måste jag säga.
På bakre högervägg, ovanför däckvaggan, där det tidigare stod två lösa skåp på golvet hängde jag upp Elfa – skenor, som jag råkade ha hemma. De fick tre hyllor, och i stället för de limfogskivor jag hade sett ut på nätet, men inte hittade i butiken, föll jag för vanliga vitmålade skivor som hade de rätta måtten. Inte så klokt, men ibland stör impulserna. Jag strök på båtlack på dem för att de skulle förhoppningsvis klara sig en längre tid.
Trådgårdskrattor med mera fick sina egna krokar. Soppåsarna fick till slut sin plats i en gammal cykelkorg. Jag hade en del mer avancerade tankar typ ha påsrullen på en pinne ungefär som vissa hållare för hushållspapper, men fick släppa dem, då rullarna inte var konstruerade så att en pinne kunde få plats inuti. Och så har man fler än 1 rulle normalt sett. Gör jag i alla fall.
De mindre trädgårdsverktygen fäste jag på en skiva jag råkade ha hemma, och i språnget bakom fick mattpiskställningen, och diverse pinnar, grillborste och den stora Muurikkasleven plats, gömda bakom skivan. Skivan hänger på krokar och kan tas ner vid behov. Tanken var att utnyttja språnget mellan reglarna.
Skivan, ev kommer jag att snygga till den senare.
På väggen ovanför krattorna mm som var ett helt outnyttjat utrymme, hängde jag upp en hylla på konsoler, en limfogskiva som fick oljas och målas med gamla färgprov, som fick duga för ändamålet. Äntligen fick de komma till användning.
Målning pågår.
Nedanför krattorna har jag haft burkar med jord, torv, gödsel etc. Jag har tyckt att det har varit en praktisk lösning i stället för plastsäckar som är lite olydiga, och bestlöt mig för att behålla det upplägget. Det jag lade till var att de skulle stå på skivor med hjul för att kunna flyttas vid behov, om jag skulle ändra mig. Skivorna fick jag till av de hyllor som tillhörde skåpet som nu utgör däckvaggan och inte behöver dem.. Jag sågade till dem till rätta mått, och skruvade dit hjul jag köpt från IKEA. Det var rätt så ansträngande då skruvdragaren inte kunde användas, hjulkonstruktionen var i vägen. Så handskruva 4 x 4 x 2 skruvar… varning för blåsor! Ovanpå skall det vara en skiva som utgör avlastningsyta. Den skall oljas in, och målas likaså med överblivna färgprover från långt tillbaka i tiden.
På hyllan står diverse trädgårdsprodukter, samt småkrukor, som jag skall gå igenom en gång till och se om jag verkligen kommer att använda alla.
Plåtskåpet som är en separat del av förrådet med separat dörr härstammar från tiden då SRV fortfarande hämtade soporna. Nu gör de inte det, och många av grannarna har tagit bort den delen och integrerat i förrådet, men jag tycker att det är ganska praktiskt att ha det kvar.
Förrådet samt plåtskåpet för sopsortering. Träskivorna kommer troligtvis hamna på återvinningen.
I skåpet hade jag plastbackar från IKEA för sopsortering samt förvaring av säckväv, bubbelplast mm som behövs för vinterförvaring av växterna. Även detta skåp fick sig en omorganisation. Här skulle bara sopor finnas. Nya sopsorteringskärl från IKEA, tydliga skyltar, kassar för pant, jag tror att det kommer att fungera kanon! Eventuellt använder jag resten av den svarta sprayfärgen som jag har spraymålat krokarna med för att måla skåpet invändigt, om jag bedömer att färgen räcker till. Det är inte högprioriterat med andra ord.
Äppelgrönt blir till svart.
Plats för sortering. Kassarna i dörren är för pant. Glasflaskan är till för batterier.
När jag höll på med planeringen tänkte jag att det skulle vara praktiskt med en pall eller stege, då vissa saker kommer att ligga lite högt upp. Då kom jag på den strålande idéen att jag kunde ju hänga dit den befintliga stegen jag har, som inte har någon specifik plats i huset. Från ord till handling, krokar, en massa Mollyskruvar och saken blev klar!
Stegen har nu en egen plats. Vattenkannornas placering ännu ej helt klar då plåtkannan är det hål i och jag skall köpa en ny. I hörnet finns centraldammsugaren.
En del av de gamla krokarna får efter spraymålning bära kabelvindan och den lösa förlängningkabeln som jag brukar använda vid juletid för den lilla vägghängda julgranen som min fasters man Harry skickrat och skänkt till mig. Bakom dessa hängde jag snöskyfflarna, som användes endast vintertid.
Allt i ordning!
Under stegen hängde jag krokar för vissa långa saker, bland annat träreglar som jag använder på golvet när jag vinterskyddar mina uppstammade lagerhägg i krukor under tak vid entrén från gassande vintersol, markduk etc. Jag hade egentligen tänkt att dessa skulle hänga närmare taket, men kom fram till att de då begränsar utrymmet på hyllan på den väggen, och jag använder utrymmet bättre på detta viset.
För långa prylar…
Sista hyllan på plats! Det jag inte räknade med var att den befintliga trälisten inte skulle var i våg. När jag satte upp hyllan i våg som sig bör förlorade jag en del av höjden över hyllan som skulle ha behövts för en tredje plastback. Om jag kan lösa det utan för mycket pyssel återstår att se. Och att hyllan är lite tunnare än den första som jag satte upp …inte tänkte jag så långt att kolla att samma skruvar inte skulle fungera… oops ni förstår vad händer om skruvarna är längre än skivans tjocklek…. pinsamt…
Hyllan i våg, listen är det inte.
Mycket huvudbry har jag haft för målarbockarna som har en besvärligt skrymmande form. De är inte ihopfällbara. Hänga upp dem från taket, på väggen? Inget av detta fungerade. Nya ihopfällbara ville jag inte köpa. Till slut bestämde jag mig att de fick ligga ovanpå däcken, lätt åtkomliga. För ju mer svåråtkomliga de är, desto fler gånger tar man inte fram dem och därigenom jobbar oergonomiskt.
Som synes finns det lite kosmetiska åtgärder kvar.
Det säger sig självt att en del saker har också transporterats till återvinningen. Skidorna och stavarna hittar förhoppningsvis en ny ägare så småningom via Second Hand. Jag har inga planer på att åka skidor mer, och skulle andan falla på, får jag väl köpa nya i så fall. Leksaker, som jag sparat för små besökare som jag för tillfället inte har, har också lämnats där, en del krukor etc.
Cykeln fristår nu, och jag funderar om jag skall lägga energi på att sätta upp någon sorts ställ i väggen för att den kan stå utan sin egen fot… Ska grunna om det är värt besväret. Har kollat en del beskrivningar men är osäker om detta verkligen gör någon nytta eller inte.
Och golvet är fult, men då det nog aldrig varit tvättat utan bara sopats kan det vara värt att se om tvätt skulle piffa upp. Är osäker om jag vill kosta på några plattor eller liknande bara för utseendets skull i detta utrymme. Projektet handlade ju framförallt av funktionalitet, ordning och reda, var sak sin plats etc.
Funderar om jag skulle göra mig besväret att även måla om väggarna.. troligen inte.
Summerat:
Ja, tro inte att gipsskruvar går att använda på en gipsskiva, det skall vara expanderskruvar, så där blev jag lurad! Expanderskruvar kan jag, för husets består av idel skivmaterial, så det är inte första gången.
Det går bättre med glasögon.
Tänk på tyngdlagen!
Ta gärna lite yoga emellan, så slipper du värk i ryggen.
Och slutligen, det allra viktigaste: Det går nu faktiskt att komma in i förrådet vilket var meningen! Hurra!
Du som läser det här, skriv gärna en kommentar, det räcker med typ ”Har läst”. Jag har ingen aning vilka och om några läser det jag skriver, det skulle vara trevligt att få reda på. En gång, rätt länge sedan försökte jag få till någon sorts räknare som visar information om detta, men det misslyckades och jag har inte gjort något nytt försök sedan dess.
Vaknar när jag känner mig redo, kalendern är ju rätt så tom, inga scheman. Förutom måndagar då jag brukar Skypea med en Tandem kompis, Deni från Veneto i Italien. Vi pratar i en timme, 30 min på italienska, 30 på engelska. Deni brukar ha koll på tiden, och en timme går fort.
Vattnar plantorna, om de behöver det, inne och ute, innan frukost.
Mina kosttillskott slinker in med ett glas vatten och därefter intar jag min enkla och vanebildande frukost: En kopp te med mjölk och honung, en knäckebrödsmacka med avocado, citronsaft och ost.
Frukosten äter jag helst utomhus, särskilt om solen skiner. Solen får smeka ansiktet och jag lyssnar på vad som händer i kvarteret, fåglarna, tar in och känner efter vad för slags väder det är på gång.
Under frukosten gör jag oftast mina övningar på Duolingo (Italienska, 30 p). När övningarna på Duolingo är klara börjar jag fundera vad jag skall göra under dagen. Oftast har jag planerat att ta kontakt med ett par vänner eller släktingar, så att jag har någon kontakt med yttervärlden. Jag passar på att prata i telefon såhär på morgonen, då jag är lite långsam i starten och tar det lugnt.
Förmodligen är det redan dags för lunch när samtalet (-en) är klart (klara). Något enkelt, inget märkvärdigt.
Efter lunch är det något eller några av följande:
trädgårdssysslor
handla
städa
organisera
jobba med italienskan (podcast, musik, vlog på Youtube, grammatiklektion etc)
skriva (bokprojekt om uppväxt och bakgrund)
fortsätta med något projekt som antingen formats i tankarna eller på börjats redan (organisering oftast, kan vara ett syprojekt, något med konsten, skriva planer etc)
Litterärt projekt.
Ett tag höll jag och en väninna med att måla samma akvarellmotiv på varsitt håll, och jämföra våra resultat, problem etc med varandra. Nu har hon fullt upp med att göra i ordning sin kolonistuga som hon har för första säsongen och jag har mitt hus och trädgården att ta hand om så det projektet ligger på is just nu men vi återkommer säkert till det senare i höst.
Framåt kvällen brukar jag börja känna mig trött och kopplar av med något på tv en stund, surfar, kollar på facebook, epost etc.
Natten smyger in…
Om jag har en bok på gång, läser jag gärna på kvällen.
Vid sängdags kan jag fastna antingen med en bok, en film, något intressant på Youtube.
Den uppmärksamme fattar vad som saknas. Motion. Det är något jag får jobba på. Av någon anledning har jag inte riktigt kommit igång igen efter meniskproblemen. Suck.
