Liisa – När oväntade saker händer i livet

Min Pfizer-dos nr 3 av Covid-19 vaccinet, samt litet lådbygge.

Under november hade jsg kikat på Alltid öppet för möjligheten att boka tid för dos nr 3 men det var inte möjligt än. Jag trodde att jag behövde vänta tills 6 månader hade gått från andra dosen innan jag ens kunde boka tid, och detta skulle inträffa den 4. december. Men en dag kom det ett SMS om att jag nu kunde boka så jag bokade tid på HS för fre den 19. november.

På vägen till HS tog jag en sväng via Willys och laddade upp med lite juicer och frukt utifall jag skulle bli febrig. Paracetamol hade jag hemma.

När jag kom till sjukhuset missade jag ingången till parkeringen under sjukhuset, svängde ner till akutens parkering (som så länge jag minns har varit den nedfart man tar för att besöksparkera) och upp igen samt fortsatte till parkeringen vid Närakuten lite längre bort.

Många steg i långa korridorer blev det till kaféet där jag hade planerat att fika före sprutan. Och sedan tillbaka till M44 där vaccinationen skulle ske. En robust dam styrde och ställde med hjärnhand i kön, hon verkade njuta av att vara ansvarig och kunna ”bossa” över folk. Nå väl, sticket gavs av en manlig äldre skötare ca 14:45 och efter 15 minuters väntan i väntrummet utan några allergiska reaktioner åkte jag hem.

Inga foton på sjukhuset pga fotoförbud, så här ett av julkorten som jag tyckte var roliga att göra. Efter en vecka utan inspiration kom den, och många tyckte jag blev jättefina! Inga närbilder så mottagarna får sig en liten överraskning.

Det känns lite mer i armen nu 9 timmar efter sprutan än förra gången men än så länge inga andra biverkningar.

Fryser under natten, har lite feber och huvudvärk dagen efter. Mår smått illa och spenderar dagen i soffan strötittandes på inredningsprogram etc.

Sö morgon vaknar jsg utan feber men känner en viss stelhet i ländryggen. Viss förkylningskänsla.

Mot kvällen och på måndagen märker jag att jag har ont och förmodligen förstorade lymfkörtlar i höger armhåla, alltså på motsatt sida från där jag fick sprutan. Enligt info på nätet är detta en vanligare bieffekt just efter den tredje dosen, och bör försvinna under ett par veckor. Något besvärligt kändes det när jag skulle träna med hantlar, så jag fick ta det litet lugnare.

Under helgen, när förkylningskänslan minskade, byggde jag en låda på hjul för förvaring av passepartout pappren och akvarellarken. Det fanns inget tillräckligt stort på marknaden att köpa. Material hittade jag hemma, förutom hjulen som jag köpte på Ikea för 59:- tror jag.

Långsidorna är från en gammal Ivar gavel, kortsidorna spillvirke.

Här var jag lite osäker på hur jag skulle bygga botten.

Botten byggde jag av masonitskivor som har skräpat i huset ett antal år, ursprungligen köpta för att bygga elementskydd. Tur att jag aldrig kom för mig att bygga dem!

Lådan rullar fint under sängen och jag behöver inte längre titta på stora ark som hänger ner över garderobskanten.

Första resan under pandemin

Äntligen är det dags, jag FÅR åka till mitt hemland med Covid- beviset i fickan som intygar mina två vaccindoser. Vid incheckningen kollas inte intyget utan det blir när man kommer iland och enligt den trevliga biljettkontrollanten lär det bli köer där. Bilen är full med tunga böcker, träningsgrejer, diverse pinaler från barndomshemmet som nu ska vidare till andra familjemedlemmar, ett antal jackor för olika väderlek, bara 2 par skor (Visst har jag utvecklats? Det brukar vara minst fem par!) förutom de jag har på mig och ett par innetofflor för hyttgolven är inte direkt hygieniska.

Vi släpps in på färjan rätt tidigt. N95 mask på och raka vägen till hyttavdelningen. Där pågår städningen och jag och de andra får vänta en 5-10 minuter. Strategin är enkel: inga onödiga promenader på färjan. Ingen shopping, inget fika eller annat häng. Jag vill ju inte utsätta de jag träffar för något… Så jag går den sedvanliga ”hur hittar jag tillbaka till bilen” rundan, tillbaka till hytten och stannar där tills det är dags att gå till bilen igen på morgonen för att köra ut från färjan. Så för den som undrar hur det var på färjan: ingen aning! Jag är beredd med vatten, kvällsmackor ( eg. Finn crisps, passande nog!), snacks och lite vin. Det senare visar sig vara förbjudet men who cares.

Hytten jag hade bokat var enkel och billig, och när jag fick erbjudandet på resdagens eftermiddag om att uppgradera till en hytt med fönster, dubbelsäng och TV, tvekade jag inte en sekund!

Kollar på ett program om Afghanistan, och ett annat om hur man fångade Usama bin Laden. Allt lugnt, men sömnen låter att vänta på sig. Vi närmar oss Åland där det blir ett stopp. Kanske kan jag somna därefter. Planen för morgonen är att bara ta medicinerna/kosttillskottet mm med vatten, gå till bilen och sedan äta frukost på ABC, där det är lättare att hålla avstånd. Och så blev det. ABC på Skolgatan i Åbo kändes litet trött och slitet, mackan torr och tråkig men jag fick i mig något i alla fall. Nästa stopp blev vid Ideapark i Lempäälä, fikade och letade efter Teema muggar men köpte inga än.

Iittala outlet, priserna var högre här en på Minimani, så köpet blev där i stället. Muggarna ska till en av sönerna.

Väl framme i Laukaa tog min syrra emot mig på det bästa möjliga sättet, och vi tillbringade ett par dagar tillsammans innan vi begav oss till Joensuu på lördagen efter lunch. En liten promenad i omgivningarna i höstluften gjorde gott.

Pizzamästaren Jouni bakade pizzor i sin pizzaugn som värms upp till 500 grader. Processen verkade vetenskapligt precis och gott var det!

Underbart att få god mat, min syster kan det här!

En trevlig fikastund med min evigt unga, dock Alzheimersjuka faster, och sedan vidare till Uimaharju för att sova över hos min bror. En natt i Uimaharju, en stavgångspromenad, ett träningspass med vikter, lunch som min syrra hade tagit med sig hemifrån och eftermiddagskaffe. Vi hjälptes åt att dra lakan innan vi åkte.

Sent på eftermiddagen åkte vi till Kontiolahti, Suvikko, för att hälsa på min bror och min svägerska. Deras sommarhus är ett riktigt paradis, med vatten på alla sidor.

Hämtning med båt, brorsan och systern Eeva.

Fina vyer genom inglasad terass. Svägerskan har ett estetiskt öga, allt stämmer fint tillsammans.

Bastun (eller hörnet av) vid sjön, dagtid. Bara några steg för att ge sig ut och bada…

Vi bastade på kvällen i den vedeldade bastun vid sjön, tog ett dopp i det 10-gradiga vatttnet! Måndagen på em åkte vi tillbaka till Joensuu för att träffa min andra syster och sedan tillbaka till ön. Bastubad, en fin natt och nya äventyr dagen efter! Efter mer än halvtimme om diskussioner, främst mellan min syrra och min bror om bästa rutten till Kuopio, beger vi oss iväg på nya för oss tidigare okända vägar. Vi överraskar mina syskonbarn i deras möbel- och garnaffär i Juuka.

Vi lyckades lura dem fullständigt, då de inte kände igen mig bakom masken.

Här gottades det ordentligt! Hedwigin Helmi, definitivt värt ett besök!

Efter kort uppehåll och fika på fina Hedwigin Helmi, som min systerson tipsade oss om, blev det fortsatt färd på väg 506 mot Kuopio där vi träffade min mammas kusin Tarja, 83 år.

Mycket prat med en aktiv pensionär som visade oss runt i hemmet och berättade historierna bakom all konst hon hade. Jag blev fascinerad av en tavla som en känd finsk artist hade målat av hennes mor när hon var 12 år gammal.

På hemvägen en kort visit för att hälsa på min systerson och sedan vidare hem. Vi var nog rätt trötta när vi väl var hemma. Dagen efter ett träningspass, visit till Jyväskylä…shopping av tuliaisia… presenter att ta med hem.

Torsdagen börjar min hemfärd efter lunch. Jag hade planerat att tanka vid ABC Seppälä i Jyväskylä, och det blev en något traumatisk upplevelse. Slangen gick inte i n i tanken, och efter två försök och förtvivlade tankar om att det var något fel på bilen, vad för jag nu, stoppade jag en annan kund vid stationen, som snabbt konstaterade att jag hade tagit fram dieselslangen i stället för bensinslangen! Alltid något nytt att lära sig. Hade absolut ingen aning om detta. Lättad kunde jag fortsätta mot Åbo.

Min planerade tidtabell höll, inga överraskningar på vägen, och jag hade god tid att fika i terminalen för att sedan stå i bilkö en stund.

i bilkön till färjan, det regnade och blåste rejält.

Dubbel innerhytt på Viking Grace, hotellstandard.

Hytten på Viking Grace var fin, (glöm allt var våningssängar heter!), och denna gången vågade jag mig till kaféet på färjan för att äta en Cesarsallad med ett glas vin. Trots regn och storm ute i hamnen var färden lugn och skön, sov gott och tyckte att det var rätt skönt att kunna köra hem utan att behöva konsultera Google Maps.

Så inspirerade det var att byta miljö. Under pandemin har livet stannat till på ett märkligt sätt. Jag känner mig mera energisk nu när jag fått byta miljö, träffa människor, om än ett fåtal utvalda (en uttänkt strategi). Och framförallt blivit omhändertagen, fått vara gäst. Och så glada de äldre släktingarna blev av våra besök. Nästa rörda till tårar. ”Så skönt att få laga kaffe till någon annan än en själv!”

Inspirerad av en Nespresso maskin hos min syster, och enkelheten i att bereda en cappuccino är jag nu helt begeistrad och kanske kommer att skaffa mig en sådan. Inget jag egentligen behöver, men vore skönt att ha. Lyxproblem.

När det gäller pandemin var förhållandena i Finland helt tvärtom jämfört med Sverige. Så gott som alla bär munskydd, de som serverar eller säljer mat t ex, ofta även visir.

Det jag mest älskar av Finland är bastubad, Leipäjuusto, karjalanpiirakka, särskilt de min syrra lagar, enkelheten och gästfriheten. Nästa resa, nästa år kanske?

Juli och augusti, tiden går

Vart har tiden tagit vägen?

Värmebölja, fönstermålning, målning utvändigt av väggar jag kunde komma åt utan ställning, fixa, fixa, fixa… och sedan trött, trött, trött. Det har varit flera veckor utan någon riktig energi till att ens påbörja något.

En liten tur till havet i sällskap med Sofia Loren. Som jag har njutit av hennes sällskap!

Jag har ändå hållit mig till träningen. De fem tibetanska utför jag dagligen. Jag började med 3 repetitioner, ökade med 2 för varje vecka och ligger nu stadigt på målet 21 repetitioner dagligen. Det har varit några enstaka dagar då det inte blivit av men inte så många, 4-5 dagar totalt under 11 veckor. När jag väl var igång med dessa lade jag till lite annan träning, som skulle förbereda mig för ett 10 veckor långt program av Caroline Girvan (Epic Heat). Jag är på vecka 5 på Epic Heat, dvs snart halvvägs. Det har varit tufft, hennes pass är superkrävande, men ack så bra! Varierat så det blir aldrig tråkigt. Hon är så kreativ i både upplägg av passen och utförandet av rörelserna. Det är vikter, träning med kroppsvikt, plyometriska övningar, isometriska övningar, pyramidträning, Tabatha, EMOM etc. Mycket träning med hantlar vilket jag gillar. Hon är superstark, lyfter mellan 12,5 till 17, 5 kg i varje hand. Jag klarar kanske 25-30% av det, men har faktiskt kunnat byta upp till tyngre vikter lite då och då. HIIT på söndagar är inget jag har sett framemot, men börjar tycka om mer under resans gång. 5 pass i veckan, 2 vilodagar. Passar mig utmärkt!

Träning ute känns bra.

Oavsett hur bra jag klarar passen, vissa är tuffare än andra, så är jag stolt över att jag har kunnat hålla mig till planeringen, inte hoppat över några dagar eller så. Det återstår att se om jag lär mig att tycka om push-ups, dips, burpees och sidoplankan. Dessa kämpar jag med fortfarande. Hade jag gjort all träning som jag kollat på Yuotube med tips och råd skulle jag vara en elitatlet idag!

Jag känner mig lyckligt lottad som har en uteplats där jag tränar hela sommaren. När det blir för kyligt får jag flytta träningen inomhus. Och det går bra det också, då jag har ett utrymme invigt till träning. Av någon anledning trivs jag med att träna hemma. Jag kan göra när det passar mig, behöver inte boka något etc.

Litet blommar det fortfarande. New Dawn.

Trädgården är mest blöt, då det varit många regniga dagar den senaste veckan.

Jag är mestadles hemma. En liten dagstur till min gamla faster i Östergötland bröt upp vardagen. Jag tog med mig hemlagad morotssoppa, en rabarberpaj och åkte utan att tala om i förväg att jag skulle komma. Så får man göra när man skall till äldre och sköra, så de inte behöver oroa sig och styra och ställa för mycket. De tyckte om min mat, och pajen, den var riktigt populär!

Det var väldigt trevligt att umgås, men det är bekymmersamt att se hur de föråldrats, och hur orken att ta hand om hemmet sinat. ”Det är inte lätt att bli gammal” brukar min faster säga.

Pandemin finns där ute, fast folk verkar inte bry sig så mycket. Ofta är jag ensam om, eller kanske möter en till med munskydd när jag rör mig i mitt lokala centrum. Någon liten ökning av fallen och inlagda på sjukhus har det varit trots att vaccinationerna kommit upp till över 50% (fullt vaccinerade) och närmare 80% (vaccinerade med första dosen).

Sommaren känns som en välkommen paus pga lite lägre smittotal och att det är möjligt att träffas utomhus utan att behöva bära munskydd och viruskoncentrationen i luften.

Jag såg en liten youtubefilm om Spanska sjukan under åren 1918-1920. Skrämmande att se att även då ville man inte erkänna situationens allvar i medier mm. Många, alltför många dog, dödligheten uppskattades till ca 5%. I USA finns det en stor andel av befolkningen som fortfarande lever i en alternativ verklighet trots att fler barn nu tas in på sjukhus med Covid. Det vore så enkelt att bry sig om andra och låta sig vaccineras. en kärlekshandling. Men falsk information och konspirationsteorier har fått stort utrymme och verkar svåra att utplåna, tack vare politiseringen och misstro mot makthavarna.

Hösten närmar sig, de svala nätterna gör att huset känns nästan lite fuktigt, särskilt på souterrängvåningen. Det är sällan jag har funderat på att sätta på lite värme i augusti.

Igår skulle jag få taket behandlat mot mossa etc. De skulle komma mellan 12 och 16. Fem minuter i fyra ringde jag då ingen hade kommit eller ringt återbud. Det visade sig att regnet hade ställt till det, vilket jag fullkomligt förstår. Det jag inte förstår är att man inte hör av sig och säger att det inte blir av. Nåja, det får bli en annan dag.

I väntan på arbetarna började jag göra i ordning kvitton etc, skriva ut digitala kvitton på reparationer, underhåll och förbättringar på huset. Jag vill gärna förbereda för en framtida försäljning. Kontorsjobb känns lite tråkigt, så jag blev långt ifrån klar, men kanske blir det lite i taget om vädret fortsätter så här instabilt.

I veckan tittade jag på en live Youtube stream av Psychology in Seattle. Under sändningen som var 13 timmar (ja, helt galenpanna!) berättafe min favoritpsykolog Kirk Honda om minnet av en händelse då han gick i regnet och hur han inte känt sig så levande som just då på länge. Jag funderar vad jag skulle behöva göra för att känna mig levande för jag känner igen mig i den känslan. Och att det var ett tag sen jag kände så.

Just nu sitter jag och väntar på att bilen blir servad. Och känner mig inte särskilt levande pga av alldeles för lite sömn inatt.

Ser framemot september då min guddotter skall komma från Spanien. Eventuellt åker jag senare i månaden för att hälsa på hos mina syskon. Vi har inte setts på tre år vilket känns jättelångt. Det är inte riktigt samma sak att höras av per telefon som att träffas fysiskt och spendera lite mera tid med varandra. Vi får se hur pandemisituationen utvecklar sig. Inget är skrivet i sten än.

Min Pfizerdos nr 2 av Covid-19 vaccinet

Lite sent men ändå. Har glömt att posta detta inlägg, när allt ägde rum. den fjärde juni.

Efter någon tids osäkerhet blev det möjligt att boka tid för den andra dosen. Jag valde Filadelfiakyrkan då inget fanns närmare och jag tänkte att det vore praktiskt att åka pendeltåg till Karlberg, och sedan promenera. Efter ett tag insåg jag att Karlbergs stations avvecklades så då åkte jag till Odenplan, och gick längs Odengatan fram till St Eriksgatan. Första dagen med lite längre sträcka med finsandalerna resulterade i skavsår såklart, men jag var klok nog att ta med skavsårsplåster.

Det var mysigt att gå längs en gata i Stockholm, fullt med folk och lunchande gäster på de många uteserveringarna längs med vägen. Jag hade planerat för fika innan vaccineringen, och det blev det också vid Rörstrands slottscafé.

Då jag var lite tidig frågade jag personen vid ingången till vaccinationslokalen om jag ändå kunde komma in, eller om jag skulle komma tillbaka senare. Jag fick komma in, byta munskydd till det som erbjuds, ställa mig direkt i en kö en trappa upp, och utan vidare väntan blev jag dirigerad till bås nr 8. Sticket gjorde lite ont (vilket den första inte gjorde), och sedan var det det vanliga, nämligen att sitta kvar i 15 minuter i väntan på eventuella allergiska reaktioner. Såna hade jag inga, och efteråt var det att traska Odengatan tillbaka till Odenplan för att ta tåget hem.

Ett litet ärende i Tumba centrum, och sedan tog jag mig fotledes hemåt, då jag beräknade att det skulle gå fortare än att vänta in bussen. Trött och hungrig hemma, en liten vila med en kopp te och en macka, och sedan kom min veteranbyggare för att titta på några projekt som jag behöver hjälp med. Han skulle återkomma efter att ha funderat lite. Han har blivit äldre, hör lite dåligt, så jag räknar inte med så mycket. Men vi får se.

Damerna i styrelsen för samfälligheten väntade på mig, då jag hade lovat att hjälpa till med en del formuleringar kring avgiftsdebiteringen. Vi satt kanske en halvtimme på grannens uteplats, blev klara med den knepiga formuleringen, och sedan gick jag hem till mig. Ett glas vin som belöning…

Rejält trött, jag hade ju vaknat tidigt för att måla väggarna ute i entrén. Det kostar på att vara gammal!

Dagen efter vaknar jag med lite extra muskelvärk i kroppen, främst lårens framsida. Känner mig trög, dåsig, vill bara vila. Stickstället är något lite ömt, men inte så värst…

Vid 14-tiden, dvs ca 25 timmar efter sprutan kvarstår tröttheten, dåsigheten.

Och sedan är allt normalt igen.

Sköna maj

Maj har alltid varit min favoritmånad. Då mår jag som bäst, sover som bäst, vaknar pigg och är allmänt lycklig vilket i sig inte är något konstigt, det är ju nu allt vaknar till liv igen. Och magnolian den magnifika går i blom!

Stora som tefat, en utsökt gulvit färg med det läckra orangea i mitten! Elegant!

För att inte tala om vitsipporna! Jag änskar dem. På de breddgrader där jag växte upp fanns de inte, så de är lite exotiska och fascinerande för mig fortfarande.

När man har hus och trädgård innebär det också en hel del jobb. Balkongerna (golven och räcken) skall oljas in, om inte varje så vartannat år beroende lite på hur de ser ut. Förra året lät jag en plåtslagare täcka överliggaren med ett skydd i plåt så den kommer inte att behöva målas om nu på ett tag.

Trappan ute till den nedre delen av tomten, nedre uteplatsen under tak, uteplatsen längst ner vid grillplatsen skall skuras och såpas in (oljar inte in dessa). Ibland får det gå i steg om det finns grönmossa. Då blir det en mellanbehandling med ogräsättika, eller algmedel. Uterumsmöbler som fått tillbringa vintern under tak under huset skall bäras upp (brukar be yngsta sonen om hjälp då det är nästintill omöjligt att klara av ett stort runt bord uppför trappan med 31 steg själ ), resterande som blir kvar på den nedre uteplatsen (min grotta med klippa!) skall tvättas. Skifferplattorna på framsidan av huset får en omgång med högtryckstvätten.

Planket skall tvättas av och eventuellt laseras om. Jag hoppade över detta förra året och nu är det alg/mossa på den, så det blir mer arbete i år.

Lavendeln beskärs ner, perenner rensas upp, gödsel skall strös etc. Bambuna och magnolian får lite extra bevattning, så även pionerna då knopparna tenderar att torka ut om man inte ser till att vattna extra under våren.

Bambun växer och frodas, vattnar lite på våren, sedan helt underhållsfritt.

Pionerna på väg att komma upp. Körsbärsblomningen lämnar sina spår överallt.

Och lite nya sommarblommor ska handlas och planteras.

En hortensia i kruka får pryda ingången i år, bild i kvällsljus.

Penséerna har fått sällskap av snötörel i bakgrunden, Nu är det bara chokladblomman som saknas av det återkommande sortimentet!

Lavendel på balkongen. En av mina absoluta favoriter!

I år ser mina murgröneplantor väldigt konstiga ut. Jag har haft dem i hur många år som helst, och aldrig haft problemet jag har nu, att blanden blir bruna och konstiga. Jag misstänker att det är någon sorts svamp. Jag kommer att beskära dem rejält, och sedan använda den svampmedel jag införskaffade förra året då klätterrosen New Dawn fick svarta blad. Medlet funkade bra, och nu ser rosenkvistarna friska ut.

Och så är det fönsterputs, 10 fönster (om man räknar in två balkongdörrar som har fönster). Alla förutom balkongdörrarna har 3 rutor var, 6 sidor totalt! Skruvdragare behövs för att öppna isär rutorna. Suck….

I år har jag synat fönstren och passar på att åtgärda de som är i allra värsta skick. Det är de på souterrängplanet. Har kittat, försökt med attityden att det här är jätteroligt och blir bra (fast jag hatar det och det blir aldrig snyggt och fint fast jag läser alla anvisningar). Sist jag höll på med det svor jag att jag hellre skulle köpa nya fönster än fixa de gamla, men en överblick på allt annat som behöver åtgärdas fick mig att ändä tänka om och spara in de pengarna. Och så fick det bli nya tätningslister också.

Och så har jag målat om dörrkarmar, de ovannämnda 2 fönstren och balkongdörren invändigt. Just i skrivande stund väntar jag på inspirationen att måla fönstrena utvändigt, det är regnigt just nu så det kanske blir senare i veckan. Kittet lär ha torkat.

Väggarna i hallen i souterrängplanetäggarna målade jag också om, och håller på att fundera hur jag skall fixa vagnstyckena mm till innertrappan. Det blir ju superhögt när en trappa går upp och en annan ner. Jag har ännu inte löst problemet. Har kört in latexfog i springan mellan vagnstycket och väggen i väntan på en snilleblixt.

I år skall 30 liter fasadfärg upp på väggarna. Jag tänkte börja lite smått på balkongerna där jag inte behöver klättra upp på någon ställning, Och framsidan, de delar jag når utan ställning så fort jag klurat ut hur jag skall göra med de partier där panelen behöver bytas ut. Jag har kollat lite på nätet och de dimensioner jag har på lockläkt t ex verkar inte finnas att köpa. Mina är 18 mm tjocka och det som finns att köpa när man googlar är 22 mm. Då får man byta ut allt på samma vägg, så att det är lika, och det blir ju mycket! Och så har jag ingen koll på hur man gör… men det får lösa sig med en konsult (som jag tänker ringa varje dag men skjuter upp…)

Till vårens mindre trevliga tecken hör myrorna. Jag fick dem i köket, lyckades att mota bort dem med kanel längs med golvlisten, och myrmedel ute längs med fasaden. Då fick jag myrfritt i 10 dagar tills jag städade bort kanelen. Då började de invadera hallen i stället! Ny omgång med myrmedel ute, kanel i hallen… och de var borta nästa dag. Frågan är om det är kanelen som jag städade bort, eller myrmedlet som efter ett tag tappade effekten, som gjorde att de kom tillbaka.

Till råga på allt har vi sett råttor i området, första gången på de 31,5 åren som jag ägt fastigheten. Möss har det varit någon gång ibland. Råttor är en helt annan fråga. Så nu när jag vädjat till alla grannar för åtgärder har jag själv blivit värsta råttjägaren. Inte så roligt, men efter ett tag blir man luttrad. Tanken slog mig dock om de kanske har en själ och vi möts på andra sidan!!!??? Har felanmält till kommunen och efter det har det gått 3 dagar utan att de hört av sig. Skall man fortsätta hoppas???

Grannarna har skaffat höns, och efter att de bodde i det lilla förrådet under vintern, har de nu fått flytta och bor nu under deras hus. Grannen har satt några lösa skivor på en del av tomtgränsen (inte så vacker), men det finns stora luckor där de skulle kunna ta sig över på min tomt. Jag satte upp en bevakningskamera (hade en extra som ej var i bruk) för att se om de kommer ut på min sida, men än är det bara fåglar, råttor/möss, grannens barn som hämtar bollar, och ett rådjur som jag har sett skutta nerför trappan.

Bambuna skall växa till sig lite, då kanske det blir lite trevligare utsikt vid tomtgränsen.

Häromdagen fick jag några ägg av grannflickan (hon är supertrevlig), och de är ju verkligen något helt annat än de man köper i affären. Gulan är gul på riktigt! Jag visste inte ens att man får ha höns när man bor så nära varandra som vi gör, och på så små ytor. Så alltid något nytt att lära sig.

Jag undrar varför det känns lite lättare för varje dag att föreställa sig att lämna huset och bo någon annanstans?

Hur som helst, det är som det är. It is what it is. Jag väntar på SMS:et för att kunna boka min andra dos av Covid vaccinet. Meddelandet borde komma typ i morgon, om det följer tidsschemat enligt vilket några som jag känner har fått det. Det har varit 1 vecka och 1 dag innan den har gått 6 veckor, eller omvänt uttryckt när det har gått 4 veckor och 6 dagar från första dosen. Vi får se. För säkerhets skull går jag in en gång om dagen i Alltid öppet och kollar om möjligheten har dykt upp där. Och nu alldeles nyss har de ändrat intervallet till 7 veckor!

Det har varit Eurovision också, som det brukar… Jag var förtjust i Frankrikes bidrag som kändes fräscht och autentiskt, Italiens bidrag lärde jag mig med tiden att tycka om, och tror att de är talangfulla (fast jag har ingen kunskap om rockmusiken och min åsikt betyder inte ett jota). Finlands bidrag älskade när jag lyssnade på den tidigare, men troligen lyssnade jag på den för många gånger så den kändes lite svagare när den utfördes live jämfört med de versioner jag hade lyssnat på tidigare (fast en del av dem var live). Men skönt att bidraget placerade sig högt. Jag tycker att båda grupperna verkade sympatiska. Sedan var det en hel del bidrag som jag inte förstod mig på…. fast de placerade sig i topp tio. Ingen nämnd, ingen skämd. Riktigt fult och smaklöst tycker jag det var av arrangörerna att annonsera och skämma ut de bidrag som fick noll publikpoäng. Det hade varit mycket bättre att bara läsa upp de som fick poäng.

Så var min maj, så länge…!

Min Pfizerdos nr 1 av Covid-19 vaccinet

On 21 april 2021, tid bokad till 1150 vid Älvsjömässan.

Jag åker bil till Älvsjö, och tycker att det är dåligt skyltat. Jag kommer först till provtagningsstället och först där ser jag skylten som pekar mot vaccinationsstället som lär vara vid huvudingången. Skylten är placerad högt upp på byggnaden, och hade jag inte först sett de lågt placerade skyltarna om provtagningen, hade jag i bästa fall sett skylten direkt. Inga flera skyltar på hela vägen runt byggnaden. Stannar när jag ser Willys skyltarna och tror mig ha huvudingången bakom mig.

Hittar en parkeringsplats som kostar 50 kr i timmen, betalar och går fram till huvudingången. Har 10 min tillgodo och sätter mig en stund på en bänk i solen. Plockar fram mitt ID-kort. Dagen känns viktig.

När tiden är inne går jag in och möter tre ”kontroller”. Vid den första frågas det inte efter ID-kortet som jag har i handen. Jag anmodas i stället att sprita händerna och byta ut mitt munskydd till en som de erbjuder. Jag gör som tillsagt. Munskyddet är stort och löst och skaver vid ögonen.

Vid nästa kontroll får jag visa upp ID-kortet, ta fram mobilen och visa upp bekräftelse-SMS:et om min bokade tid. Jag får några frågor om hälsodeklarationen och uttrycker min förvåning att ingen fråga har ställts om tidigare blodproppar. Jag anmodas att informera vaccinatören om min tromboflebit (som jag hade 2013).

Sedan anvisas jag till kön som leder till vaccinationsstationerna. Kön är på 4 -5 personer. Det verkar vara 10 st stationer men endast tre är bemannade.

Bilden tagen innan jag såg skylten om fotoförbudet!

En kontrollant just innan vaccinationsområdet anmodar mig att ta av mig jackan och ger mig klartecken att gå fram när en station blir ledig.

Jag frågar om jag själv ska bevaka de 15 minuterna man ska vänta för eventuellt allergiska reaktioner ( som hon inte ens nämner) och hon säger ja. Det gäller att vara påläst. Det jag inte frågar efter får jag inte veta.

Vid vaccinationsstationen får jag sätta mig ner och visa ID-kortet. Jag berättar om min tromboflebit och sköterskan säger att jag ska få Pfizer (underförstått att det är det jag skulle få i vilket fall). Jag hade bestämt mig att tacka ja till Astra Zenecas också om det hade erbjudits även efter att jag berättar om tromboflebiten. Hon sticker i vänstra armen och säger att det är klart. Det känns inte öht. Jag får ett litet kort med uppgifter om datum och vilken dos jag har fått. Kortet ska tas med till nästa besök.

Jag sätter mig i området med glest placerade stolar, sätter på timer på mobilen och lyssnar på musik. Efter 15 min går jag ut, solen skiner och allt känns väldigt bra. Munskyddet ska man ha på tills man går ut.

Bokning av dos 2 hade jag frågat om och blivit informerad om att man kan boka den först efter tre veckor, och att det bör komma ett SMS som påminner när det är möjligt att boka. Tiden ska vara 6 v efter första dosen.

Jag åker hem, tar lite fika och åker sedan till återvinningsstationen med lite kartonger, tomglas, plastförpackningar mm.

Kl 1900, 7 timmar efter:
Inga särskilda symptom. Har tagit det lugnt under eftermiddagen.
Kl 2100, 9 timmar efter:
Kanske lite tröttare än vanligt. Vill sova.
Kl 0800 dagen efter, 20 timmar efter:
Något lite öm i armen men märker det knappt. Visste jag inte att jag var vaccinerad skulle jag inte ens märkt den lilla ömheten.

Jag känner mig oerhört tacksam att ha fått denna möjlighet. Vilka fantastiska vetenskapliga framsteg, att få fram vacciner så fort!

Alla har rätt till en andra chans, även en billig stol från Ikea

Och dessa stolar får nu sin tredje.

En inspirationsbild satte igång min kreativa lusta, och stolarna behövde ju verkligen fräschas upp. Jag köpte dem för ett antal år sedan för 100:- totalt av en person som skulle flytta och ville inte ha med sig stolarna som då var svarta. Jag hade länge levt i en blå period, och blåa skulle de bli. Den tiden är förbi och nu är det annan smak som gäller. Jag har fått leva drömmen om det blåa redan.

Stolarna kulle få varsin egen färg. Och målas med kalkfärg, en blandning av matt väggfärg, krita och lite vatten. En del slipande ute på balkongen, grundmålning av sitsarna.

En omgång färg, och sedan insåg jag att jag behövde nog även spackla stolsitsarna då färgen trots sin grötiga konsistens inte täckte sprickorna i faneret. Spacklar på, det får torka 12 timmar och sedan är det dags för grundfärgen.

Den första stolen fick bli i färgen svartpeppar, då jag hade över färg från projektet med byrålådan. Den blev riktigt riktigt fin tycker jag.

Resterande tre skulle få bli dämpad murrig grön, gul och en i brutet vitt.

Den gula stolen har jag fått kämpa en del med då jag inte ville köpa nya penslar, inte tvätta mellan stolarna, eller omgångarna med de olika färgerna. Tänkte att det var penseln som var boven i dramat. Men färgen jag blandade var antingen för tunn eller för tjock, penseln antagligen inte lämpad för detta arbete, och då jag inte grundmålade så täckte färgen inte den blåa färgen alls bra. Så den här stolen fick slipas, målas om ett antal gånger innan jag var någotsånär nöjd. Länge var jag osäker om färgen, men den är nog bra som den är nu när allt kommer omkring.

En hel del arbete återstår, och eventuellt byte till en annan nyans av gult.

Den gröna ser bra ut efter andra omgången. Exakt den murriga gröna färgen jag var ute efter.

Samtliga stolar fick två lager vax efter målningen.

Och nu när allt är klart kan jag säga att jag är nöjd med att jag slutförde projektet, och färgerna förutom den vita. Och att jag är färdig och kan städa undan röran med färgburkar, täckpapper, krita mm.

Till den vita stolen använde jag det jag hade och den kunde ha varit lite mera bruten, inte så vit.

Det jag inte är nöjd med är den gula stolen framförallt, då det blev för tjocka lager i början, ojämt och en massa lappande och lagande. Alltid utrymme för mer lärande.

Så här kan det komma att se ut när vaxet har fått härda några dagar.

Nu vilar jag lite, ska försöka ta en paus från möbelmålning. Det kommer säkerligen att bli mer när jag fått ha hemmet lite mera i ordning ett tag.

Länge sedan sist

Det har gått en tid utan bloggande. Det händer saker hela tiden och jag har många ideér och projekt på gång mest hela tiden, en del gamla synder från tiden i arbetslivet då ork inte fanns för att ordna och fixa, och en del annat.

I januari var det mycket stress för tekniken som svek mig: dator, mobilen, elelementen och innan dess tvättmaskinen. Nu är allt på plats och fungerar, förutom elelementen . Nu väntar jag bara beslut från ARN för extra kostnaden för det onödiga rörmokeriet vid installationen av tvättmaskinen.

God mans redovisningen hade jag mycket huvudbry med… men till slut löste sig allt, även den saknade 5-kronan fick sin förklaring. Inga fackliga avgifter via löneavdrag i fortsättningen!

I februari var det två flyttar, en son och en hyresgäst har flyttat ut. Känns lite konstigt att nu bo alldeles själv. Konstigt men bra.

Vinterns antiklimax fick elelementen stå för. En månad efter beställningen fick jag reda på att något hänt med fabriken där elementen produceras, och produktionen skulle kunna återupptas först i juni. Så det blev inga element. Till köket köpte jag en värmefläkt att ha på på morgnarna då det var riktigt kallt där.

I söndags fick jag ett infall och kollade på Blocket och lyckades hitta ett element (av 12!) och väntar nu på att elektrikern tar sig tid för installationen. Kanske blir det nästa vecka. Och i vilket fall går vi ju mot varmare tider!

Några projekt har det blivit. Ville experimentera med Chalk paint. Jag tyckte om processen, blandade färgen själv lite efter eget huvud, det blev fint tycker jag. Läderhandtagen behöver jag byta ut skruvarna på. De jag hade var för korta, och jag köpte nya utan att ha med mig de som inte passade, och nu är de för långa! Byter ut när tillfälle ges, och tänker spraymåla skruvhuvudena svarta.

Handtagen/flärparna är provbitar av läder som jag räddade ur en Kinnarps -katalog för många många år sedan. Åtminstone på min skärm ser färgerna alldeles för skarpa ut, i verkligheten är de mer dämpade.

Före, handtagen i trä slog jag bort med hammare , nyckelhålen spacklades igen .

Just nu funderar jag på hur jag snyggast kan gömma luftvärmepumpens rör som löper på 2/3 höjd på väggen i ett litet sovrum. Jag hade tänkt att hänga upp tavellister under men då kommer tavlorna stå för upprätt, så troligen vänder jag listerna upp och ner så botten bildar en hylla ovanför rören, och med en liten list i framkanten kommer jag att kunna placera tavlor där utan att de åker ner.

Ett mindre projekt för att förbättra karma: det fina Buddhahuvudet, (älskar den turkosgröna färgen!), finns inte längre att köpa på Indiska. Så målartejp, limpistol, E6000 Plus, lite tålamod och kanske får jag ihop större delen av huvudet helt igen😀

Våren är i antågande…. pelargonerna väcks till liv efter vintern.

Och så tänker jag att hänga upp lister på väggen i hobbyrum ett för färgpenslar som nu ligger i lådor lite högt upp och är svårtillgängliga. Jag hade funderat på magnetlister men har nu landat på en lösning med material som jag redan har, dvs lister och spikar eller krokar för upphängning.

Så livet i pandemibubblan ger många möjligheter, min rädsla är att jag gillar det så mycket att jag blir alldeles för bekväm med det!

Ha det gott!

Hur jag hamnade i en hallrenovering

Det var inte meningen att det skulle bli nu. Allt detta som jag pysslat med i en veckas tid. (Obs detta var innan jag bröt revbenet!)

För att göra den korta storyn lång så har jag i flera år drömt om en köksrenovering däri det ingår att ta bort en vägg mellan köket och lilla tvättstugan. Följden av detta blir att jag måste hitta en plats där jag kan hänga upp mina städprylar med långa skaft, då där de hänger idag kan de inte hänga i den nya planlösningen Något städskåp har jag inte. Då hamnade jag i hallen, och har vänt och vridit på olika möjligheter i området där det finns två garderober och en sittbänk mellan dem. Köksrenoveringen är tänkt att fortsätta i hallen mm så det ska bli nytt golv som fortsätter från rum till rum.

Denna del väntar på sin tur, efter julen blir det lite reno här också.

I hallen finns det också en vägg där jag sedan många år tillbaka har tagit bort ett värmeelement och spåren efter det har aldrig fixats, bara gömts bakom olika lösa prylar. Så nu när jag ändå funderade över hallen så tänkte jag göra ett nytt försök med att bygga in proppskåpet på samma vägg och sedan måla väggen. Försök nr 1 var länge sedan och blev inget jag ville sätta upp överhuvudtaget.

Proppskåpslösningen blev så här :

Utmaningen var att använda material som jag redan hade hemma och jag lyckades med det. Det enda jag behövde köpa för detta projekt var två magnetlås som skall ”dra in” dörrarna mot skåpet. Dörrarna är upphängda med L- krokar på spikat över skåpet så de ligger an i nedre kanten.

Ramverket är behandlat med vittonad bastuvax som blev över när jag provade den för bastu-projektet som aldrig blev av pga för hög kostnad. Linnetyget är rester från tidigare projekt.

När jag skulle montera dit magnetlåsen som inte var planerade från början, behövde jag skruva dit en extra list att ha något att fästa låsen mot. Pilligt med de små skruvarna till låsen men det blev färdigt och bra efter några timmar och lite ryggvärk.

För att slippa ha lösa prylar på golvet tänkte jag att jag skulle själv måla om väggen i väntan på den stora renoveringen för det skulle ändå bli tillfälligt och ett icke perfekt resultat var acceptabelt. Jag började slipa på nedre delen av väggen dvs stället där det var fult och då lossnade tapeten på flera ställen. Jag rev och mer och mer kom loss. Oj då! Det blev nödvändigt att spackla en hel del, inte bara det lilla området jag hade tänkt mig.

Spacklet jag hade hemma var något intorkat och första omgången av att spackla blev lite misslyckat, tjockt och konstigt. Efter en del slipning och ett andra försök med spacklet litet utspätt med vatten (tyckte jag bar smsrt här😀) såg det ut att bli riktigt bra. Slipade enträget och noga och var nöjd med resultatet. Jippiii!

Sedan skulle det på grundfärg … och nu blev en total katastrof. Bitar av underlaget lösgjorde sig, skapade kratrar i underlaget, luddet fastnade i rollern och spred sig med över de fortfarande fina partierna… har aldrig hänt mig! Och jag hade ändå låtit spacklet torka till dagen efter!

Nu håller jag på att ge upp men ringer till en pensionerad målare och ber om hjälp men hon kan inte. Ringer en väninna för tröst och råd. Landar på att sätta upp en Nyans Cover som jag inhandlar från Byggmax. Flera försök även här. Pappret var lätt att sätta upp men jag lyckades ändå göra några räknemissar, fick göra om lite och var 95% nöjd med resultatet. Slapp i all fall bredspacklingen.

Klisterburken informerar om att torktiden är 1-3 dygn och nu tar jag inga chanser utan väntar från onsdag till lördag.

Och enträgen vinner! Färdigt!

Skoskåpen var besvärliga att sätta upp då de skulle monteras upp på en distanslist (som behövdes pga eldosa för elementen mitt på väggen längst ner), som i sin tur skulle fästas på reglar och skåpen skulle centreras. Övre raden är klar men jag saknar 1 till skåp. Har beställt från Ikea men det lär dröja till efter jul innan den leveransen kommer om inte jag tröttnar på att vänta och hämtar upp själv. Beror på frakturen just nu känns det inte riktigt lockande att göra några extra turer med bilen.

Projekten fortsätter….

Oops I did it again!

Vissa dagar händer det mer än andra. I förrgår försvann min fjärrkontroll till TVn. Det har hänt förr och då är det en av två saker normalt som har hänt, 1) den har glidit bakom soffans sittkuddar eller 2) jag har haft den i handen när jag gått i väg och hämtat något, och på vägen har jag lagt den på hallbordet eller köksbordet på sin höjd (den senare är lite längre bort från TV-soffan).

Jag letar, letar, letar överallt på de ställena, runt i huset på alla ställen jag har varit på, alla våningsplan. Ingen fjärrkontroll någonstans. Hittar ingen knapp på TVn att sänka volymen, får ringa samtal från andra rum. Jag törs inte stänga av TVn genom att dra ut kabeln, då jag fått för mig att TVn kan tappa kanalinställningar etc. om jag gör det. Efter halva dagen ger jag upp och söker manual till TVn på nätet, hittar information om att den enda knappen som min TV har kan trolla fram en meny på displayen där jag kan stänga av TVn, höja/sänka volymen, byta kanal och källa. En viss lättnad.

Jag gör några försök med en del remote appar till mobilen men får inte dem att fungera. Beslutar mig för att ge upp både detta och letandet. Jag har ju letat överallt redan (tom i kylskåpet, och det sista: sophinken i köket). Den kanske dyker upp utan att jag avsiktligt letar efter den.

När det gått ett dygn, tänker jag att den MÅSTE finnas nära soffan fast jag redan tagit bort alla kuddar och sittkuddar och letat efter den utan att hitta. Då det är en bäddsoffa, tar jag ut kuddarna igen, lyfter upp sängdelen typ halvvägs för att se om fjärrkontrollen halkat ner djupare än brukligt. Det går inte att veckla ut sängkonstruktionen hela vägen då jag har ett soffbord som är lite trixigt att flytta på plus att det för tillfället ligger en stor affischram på golvet. Ramen har blivit slapp och jag håller på att fixa den. Det finns alltså inte plats. Men jag ser fjärrkontrollen! Då lutar jag mig över den nu utvecklade sängdelen och tänker att det här borde jag inte göra, men hittar inget annat sätt i stunden och gör det ändå för att nå fjärrkontrollen. Vilken lycka! Nu kan jag få trycka på fler knappar än de fyra. Vi änskar ju att trycka knappar och välja eller hur?

Allt går bra under hela dagen, men på kvällen känner jag en viss smärta i höjd med nedersta revbenet på vänster sida vid vissa rörelser. Konstigt… vad kan det vara? Lägger mig och sover utan att tänka vidare på det. På morgonen vaknar jag med en ohygglig smärta vid minsta rörelse, minsta betyder bråkdelar av en millimeter. Funderar en stund, och kommer sedan ihåg böjandet över soffans sängdel, då det blev ett tryck mot revbenet, och tänker ohhhh nej, nu har jag gjort det igen!

Jag kommer på att det faktiskt finns värktabletter, jag hade ju laddat upp i våras när koronan tog över våra liv, ”bäst att vara förberedd utifall att man inte kan ta sig ut till apoteket”. Jag brukar inte ens komma på att tänka på värktabletter när jag har ont, har lite motvilja mot att ta tabletter, och det har gått lite för långt in in medvetandet. Men nu är det nödläge och hjärnan letar efter lösningar.

Att krångla sig ner från sängen tog ett tag. Minuter, flera fruktlösa försök med grimaserande, kuddar som stöd. Tankarna far igenom de postop tillfällen jag levt igenom, det finns vissa likheter. Till slut kommer jag upp i stående. Jag får vackla fram till medicinskåpet, gången är något mittemellan pingvin och robot. Aldrig varit med om att så små rörelser i stående kan orsaka så mycket smärta. Kan nästan se framför mig söndersmulade benskärvor. Når fram till tabletterna, kommer ihåg att jag har ett plockverktyg hemma, tar fram den och lyckas ta på mig kläder utan att vråla av smärta. Nerför trappan till köket tar jag mig halvt baklänges händerna stötande i handstödet, höger fot först, vänster därefter.

Nu planerar jag varje förflyttning minutiöst. Om jag reser mig upp nu, kan jag klara mig ett tag utan att sätta mig ner igen, har jag med mig plockverktyget, har jag med mig mobilen etc. ?

Det är inte alls synd om mig, jag visste ju att jag inte borde ha böjt mig över sängkonstruktionen men gjorde det ändå. Men vad ont det gör, och vad handikappad man känner sig🤢

Synd är det om alla som har ont hela tiden, lider av obotliga sjukdomar och tillstånd. Jag repar mig efter ett par veckor, och om skräpet som skulle till SRV nu får ligga någon tid till, är det ingen stor katastrof. Jag lever ju och har det bra för övrigt.

I går hade hann jag hämta ut tre kassar mat som jag beställt online från Coop, färdigpackat. Jag hann också byta beklädnad på pianopallen (handla tyg verkade inte vettigt under omständigheterna, så jag tog det jag hade hemma), fixat lite julhälsningar etc. Listat upp elementen i huset, för jag behöver byta ut dem. Jag behövde mäta dem, göra en lista på måtten och effekten.