Träning, aji amarillo och reseplaner

Ryggen värker och icepacks och vetevärmare åker ut och in i frys respektive mikrovågsugnen hela kvällarna. Ansträngningen som det är att vara igång hela dagarna märks. Jag hade ju ingen värk när jag var sjukskriven de sista veckorna, utan detta kom direkt efter att jag återvände till arbetet.

Med Christoffer (min fysioterapeut på Aleris Rehab i Tullinge) har vi nu börjat träna med hjälp av NMSE, en liten dosa med elektroder som fasts på vadmusklerna på höger fot för att ge lite extra stimulans till nerverna så de skall vakna upp med målet att även den foten skall lyda och gå upp på tå när hjärnan så befaller.

Jag har i programmet även ett par övningar på gymmet för ryggmuskulaturen och benen. Nu har vi fått lägga upp det på mina ”hemmadagar”, vilket gör att det blir två dagar i följd. Inte optimalt men bättre än inte ha någon träning alls. Hemmavid har jag inte orkat träna så mycket nu när jag återgått till arbetet förutom tåhävningarna i rulltrappan på väg till jobbet och de nödvändiga promenaderna det blir för byten av transportmedel.

Nu vill jag testa om det kan bli bättre med värken, inte bara mha vila, utan lite skonsam extra coreträning och ryggträning. Det gäller att bita i det sura äpplet och återföra rehabrutiner som jag inte trodde behövdes längre.

Även höger fot som jag hade ont i och som blev bra med Voltaren gel-kuren har börjat böka igen. Ansträngningsvärk känns det som. Eventuellt får jag ta till en till kur om det inte ger sig med lite vilodagar.

Men överlag har jag det så bra som det kan vara! Jag är lyckligt lottad att leva i ett land med så bra sjukvård och specialkompetens. Perfekt är den ju inte men min operation har ju gått så bra, och även rehabiliteringen över förväntan.

Idag kom min beställning av Aji Amarillo frön! Mycket intressant att se om jag lyckas odla fram dessa chilifrukter som används som smaksättare i peruansk matlagning, framförallt skulle jag behöva dem för causa limeñan som jag tycker så mycket om.

Med våren i sikte har jag tagit mig själv i kragen och beställt en liten resa till värmen i april. Det blev Salerno i Italien av helt sentimentala skäl.

Jag hade för många år sedan sällskap på flyget från München till Neapel av ett italienskt par från Salerno. Frun satt bredvid mig, var jätteflygrädd och höll i min arm under hela resan. Varken hon eller hennes make som hade varit och hälsat på en son som bodde i Tyskland kunde något annat språk än italienska men vi kommunicerade väldigt bra med lite improviserad spanskinfluerad italienska från min sida. De var så sympatiska i sina anspråkslösa väsen så jag bestämde mig då att någon dag skall jag åka till Salerno! Länge tänkte jag att det skulle få bli en språkkurs där men de var på två veckor och på datum som inte passade mig så jag skall dit och nosa på trakten förstl. Kanske blir det kärlek och en språkkurs passar in vid något annat tillfälle.

Jag skall bo i en liten lägenhet med balkong mitt i Salernos gamla stad. För övrigt tanker jag inte planera så mycket på förhand, utan ta en dag i taget och göra utflykter inom närområdena efter vad jag känner för. Bara vara, ta det lugnt, njuta av solstrålar (hoppas det blir några!), god mat och viner, atmosfär osv.

Och nu tittar solen fram även här, härligt!