Idag onsdag fick jag en skrattattack av värsta sorten när jag provade en hemmagjord Ice-pack bara på skoj utan att egentligen ha ont. Kylan kändes skön o rolig av någon anledning i motsats till sårsmärta och trötthetsvärk. Vi resonerade som så att den enligt plan utelämnade dosen av Gabapentin gjorde det möjligt för hjärnan att uppfatta att jag egentligen ville skratta i allt elände när nervsignalerna kunde löpa fritt! En lekmannatolkning!
Det har varit en bra dag annars också. Jag har provat att dela upp den nödvändiga träningen i lite mindre doser för att motverka extrem trötthet och det har fungerat bra hittills.
Min syster har nu bokat biljetter hem. Veckorna har gått väldigt fort. Det kommer att bli tomt när hon åker hem.
Torsdag 1/2: Ett dygn med minskad dos av Gabapentin har gått bra. Tröttheten kommer dock av väldigt lite aktivitet fortfarande. Igår testade vi tåhävning med en fot i taget och jag kunde lyfta vänster fot lite från golvet vilket var ett framsteg jämfört med tidigare. Höger lyder fortfarande inte. Båda två tillsammans går något lättare för varje dag eftersom jag tränar detta specifikt dagligen.
I eftermiddag hade vi besök av Rita, vår enda syssling från morfars sida. Härliga vita tulpaner hade hon med sig och det blev tre timmars trevligt umgänge.
