Kungsängsliljan blommar för fullt!
Det är lördag morgon och jag vill krypa tillbaka till sängen efter frukosten, vira in mig i varma sängkläder och inte tänka på något program. Det känns som att man kan tillåta sig det som sjukskriven.
Någon sömn blev det givetvis inte. Jag hade trots allt sovit 7,5 timmar i sträck och sovit en del på dagen också under fredagen.
Fredag kväll när det var tablettdags upptäckte jag att jag glömt att ta eftermiddagsmedicinerna. Efter litet resonerande bestämde vi att det fick vara så men att jag kunde ta Alvedon på natten om jag vaknade av smärtor och låta Gapapentinet vara. Jag sov gott utan att behöva ta igen de glömda tabletterna.
Idag är det kallare igen och det blir enligt prognoserna den enda soliga dagen på ett tag så promenad ute blev högprioriterad. För att göra den mindre krävande tog vi en liten paus i solskenet. 1.33 km blev alldeles lagom eller på gränsen till för mycket.
Assistenten är med som skuggfigur.
Ville ta fika ute och det blev en kort stund då solen lyste inte till uteplatsen och det kändes kallt.
Benövningspasset följde men krävde stor viljestyrka att ta sig genom. Höger lårmuskel smärtar och tar emot och det är den jag behöver få med mig så att gången förbättras.
Orkar inte tänka på lunch så det blir en 3/4 banan och två timmars sömn. Syrran surrar runt med dammsugaren och jag sover som en stock i två timmar utan att höra att hon dammsuger 1 meter från mig.
Detta är nytt och förhoppningsvis nyttigt. Jag har hittills försökt att inte sova på dagen men nu kräver kroppen det och jag får ge efter och gå på känsla.
Söndag morgon tar vi det lugnt. Efter frukost lite lätt fysträning på yogamatta och efter det armträning med syrran samt lite träningscykling och infrabastu på det.
Första natten helt utan Oxycontin gick bra. Lite fick jag vända och vrida mig för att somna men det var inte för ökad smärta utan för att ha tagit flera timmars tupplurar under dagen. Helt klart är dock att jag inte orkar lika mycket träning nu än den första tiden hemma. Orken är väldigt begränsad och det gäller att lyssna på kroppens signaler.
Träningsbanan inomhus:
En liten promenad, 4 varv runt i egna kvarteret inklusive trappan fick bli min ensam utomhusträning. Lite tog det emot men frisk luft är nödvändigt och det kändes bra att ha gjort det. 1.1 km blev det och just nu är det ungefär vad jag klara av åt gången. Jag försöker koncentrera mig på att inte halta och då går det långsamt.
Efter lite vila försökte jag laga litet mat. Vi skulle prova ett nytt recept: Broccoli och ostsoppa. Efter ett tag fick syrran ta över då jag kände mig för trött för att göra soppan helt färdig.
Det är bara att konstatera att det tar tid att komma i form och krafterna finns fortfarande inte där än för att klara sig själv. Även de enklaste dagliga sysslorna blir för mycket.
Idag dog Ingvar Kamprad och Sauli Niinistö blev omvald som Finlands president.