Visst är de fina!
Efter träning på yogamatta, trappträning etc åkte vi iväg att handla mat. Idag har syrran vågat sig på att köra min bil och vi har handlat i vårt centrum.
Jag själv får vänta med bilkörning till någon gång i mitten på februari då jag förhoppningsvis har lämnat både Oxycontinet och nervsmärtmedicinet Gapapentin och reaktionsförmågan är lite mer normal.
Sedan krävs det att någon hjälper mig med garagedörren för vi har gamla skruttiga garage och att få dörrarna upp och ner kräver en frisk rygg. Vägen till självständigheten blir lång.
I vilket fall var det tröttande att gå i centrum så när vi hade handlat färdigt matvarorna satte jag mig på en bänk för att vila medan hon sökte lite andra saker i andra butiker. Vi konstatetar att jag haltar.
Väl hemma fikade vi och sedan var det dags att ta en promenad. Solen sken och det var riktigt fint promenadväder. Glömde ta kort tyvärr.
För min del blev det 2.46 km på 49 minuter. Under första delen fick jag stanna för det gjorde ont i bröstet. Det gick över efter en stund och vi fortsatte. Jag hade gåstavar men de var inte till så stor hjälp. Slöa spetsar och för lite snö att få bra fäste med dem. De slant mest runt. Lite sluttande uppförsbackar närmast hemmet gick utan att det kändes övermäktigt.
Vi hade bestämt i förväg att jag skulle träningscykla en stund efter promenaden för det har visat sig att jag inte orkar göra det på kvällen. Satte mitt mål till 5 km och orkade det men inte en meter mer. Sedan 15 min infrabastu med ihopvikt handduk som isolering mot agrafferna (33 st räknade sköterskan dem till). Ville inte att de skulle bli varma.
Under tiden tog Eeva en längre promenad i en mera vanlig takt. Jag duschade för första gången hemma. Med lite planering i förväg med var placera allt och en griptång till hands gick det bra dock i långsam fart.
Vi åt morotssoppa till lunch och nu är jag helt slut och vilar. Eeva har tagit på sig städerskerollen och städat duschrummet riktigt grundligt. Och nu får hon sin bastuvila.
Multitasking a la Eeva:
Skala palsternackor och stretcha:
På kvällen vilade jag mest och sedan kollade vi på damernas fria från konståknings EM.
Då jag varit mycket trött i kroppen efter den långa promenaden har vi lärt oss att der är för tidigt för sådana ansträngningar som jag utsatte mig för idag. Det kostar på för mycket i trötthet efteråt.
Man har ju lossat och fört åt sidan alla stora ryggmuskler under operationen så jag har inte mycket muskelkraft att hålla kroppen upprätt. Så from imorgon får det bli flera kortare promenader som får ökas bara litet i taget i tid. Då kanske jag orkar lite mera fysioterapiträning och litet vardagssysslor som kan göras utan att belasta ryggen. Nu börjar jag förstå varför Erik sa att det tar ett år att återhämta sig helt.
Vi planerar att åka till Rönninge och prova Zumba Gold imorgon.. Jag kanske orkar halva passet. Och så får Eeva se litet annat än min gata. Hon gillar rörelse och dans. Det blir iaf roligt att överraska Cecilia. Hon väntar nog inte se mig så här snart.
På måndag eftermiddag ska jag till Rehab i Tullinge och träffa Kristoffer då Erik ör på långsemester i Bolivien.
På tisdag blir det besök på vårdcentralen då agrafferna ska tas bort och såret kontrolleras. Dit tänkte vi att vi kunde gå då sträckan är bara 800 meter. Det kommer att ta mig runt en halvtimme men om vädret är fint är det värt det. Dagsljus och frisk luft och motion på samma gång.
På onsdag fm skall jag förnya passet, har bokat tid i Flemingsberg. Vi planerar att delta i ett evenemang 7/8 som bara är en gång per år och passet behöver vara giltigt 6 mån efter det. Mitt går ut i juni. Besöket avser en vandring till fots i gränszonen mellan Ryssland och Finland och syftet är att besöka Korpiselkä, ett samhälle där min mors familj levde fram till att ryssarna tog det när gränsen flyttades. Det skulle bli första gången för mig att se platserna som min mor har berättat om och längtat tillbaka till. Om vi nu får tillstånd det vill säga. Man vet aldrig.