Sovit gott och vaknar runt 0730.
Känns som att febern är kvar och jag har lätt huvudvärk. Vi får se vad termometern visar. Här i alla fall min morgontablettmängd:
Frukost serveras först från 0830 på helger så jag får en liten lässtund häremellan.
Tappade ett glas inne på toan. Tur att de har plastglas. Det är sannolikt fler än jag som tappar saker. Detta hände när jag svängde rullatorn lite väl fort. Glaset hade jag sedan igår och ville skölja av den.
Jag tappar även griptången flera ggr om dagen. Den som jag har som verktyg för att just plocka upp tappade saker! Jag har den på rullatorn för att den alltid skall vara med. Jag har inte kommit på något sätt att fästa den så att den inte åker av när jag stöter mot något. Nu har jag ändå kunnat gå ner på ett knä för att plocka upp den och har styrka nog att ta upp mig igen om jag har någonting nära att stödja mig på. Så jag har inte behövt kalla på personal hela tiden.
På väg ner till frukosten ville sköterskan ge mig Fragminsprutan i magen i korridoren på stående fot. Det gick ju bra det också! Tempen skulle hon ta senare. Dagen innan fick jag tempen tagen i korridoren, ”on the go” sas. De verkar inte så noga med tiderna.
På frukosten hade jag sällskap av en äldre rullstolsbunden kvinna med rart rynkigt ansikte. Hon skulle vara här en hel månad och det visade sig att vi är grannar på vårdavdelningen! Hon är öbo och verkade trevlig och älskvärd på ett lite bohemiskt sätt. Hon berättade lite hur bra hon har det på sin ö med ca 150 invånare där de flesta känner varandra. Om vårdcentralen som brukas rankas högst i hela landet. Inte så tokigt med småskalighet ur det mänskliga perspektivet! Hon röker och sa att hon inte har några intentioner att sluta de få åren hon har kvar. Rätt inställning tycker jag!
Vid frukost fanns det nu äntligen paprika… lite mer vitaminer till kroppen än gurkan son hittills varit standard. Jag försöker fylla kroppen med nyttiga saker för snabbare läkning. Äter alltid ett kokt ägg till frukosten för att fylla på proteinförrådet.
Sedan tog jag en liten runda på entreplanet och gjorde min trappträning, Nu 8 trappsteg och tre repetitioner. Kändes bra och jag var inte utmattad. Har kommit på att jag behöver växla ben och det blir enklast om jag byter sida i trappan alltså för varje repetition och växlar var jag börjar så det blir träning för båda benen ungefär lika mycket.
Lite konst från entréplanet:
Kollade också runt receptionsområdet och hittade hur man gör för att få parkera gratis om man kommer på besök. Man skriver helt enkelt upp sig i en anteckningsbok. Receptionen är bemannad endast vardagar och på kontorstid.
Tempen togs nu och ligger på 37.2. Så ingen större förändring.
Dagens lunch var Flygande Jakob och den serveras ju med ris. Fick potatishalvor istället. Hurraaahhh….äntligen tar de hänsyn till mina kostrestriktioner. Det tog bara fem dagar! Efter min magoperation kan jag inte äta ris med mindre än att jag får kräkas upp hela magsäcksinnehållet. Inte så bra aptit än men åt ca halva lilla portionen. Maten är god här. De kryddar fint!
Liten runda till avdelning 1 för att samla steg. Där hade de denna tavla.
Utanför verkar de ha en del promenadstigar. Jag ser joggare och hundägare på promenader.
Traditionsenligt – ja det går väl att skapa traditioner på 5 dagar? – passade jag på att göra lite trappträning efter maten, nu 10 trappsteg upp och ner och tre repetitioner. Jag stegar som småbarn gör ni vet. Sedan kom jag på att det vore mycket bättre att göra det innan måltiden. Man är lite trög i skallen med alla mediciner.
Jag frågade om jag fick gå ut på en liten sväng och det var ok om jag meddelade innan. Får se om jag får till det idag.
Snart kommer Ximena på besök med allehanda gott som jag beställt och till kvällen tänker jag mysa till det med Lenas dikter.
Ximena var på besök och det var väldigt roligt och givande. Vi fikade med kaffebröd hon hade med sig, delade historier från min barndom och hennes första år i Sverige. Skrattade gott och länge när hon berättade att de ville ta barnen till läkarkontroll och utan så mycket kunskap om Sverige eller språket frågad de efter Hospital. Det resulterade i att de dirigerades till Beckomberga!
Vi tog en långsam 15 minuters rullatorpromenad utanför anläggningen och det kändes väldigt skönt att få vara ute i friska luften. Det visade sig att Radisson Blu Royal Psrk Hotel är precis bakom hörnet och bussarna härifrån går just från en hållplats framför hotellet. Ankommande bussar stannar dock vid en ändhållplats en bit innan. Marken var torr och det gick att gå utan några som helst problem.
Samtal med Nicole och Eni och sen middag därefter. Och återigen glömde jag att jag skulle göra trappträningen före maten. Så det blev efter middagen. Suck…behöver en assisterande hjärna!
Och assistans med tankeverksamheten hade jag även behövt med nässprayen. En så vardaglig sak. Förstod inte varför vätskan rann liksom neråt istället för att sprayas uppåt till näsborrarna. Efter promenaden tittade jag på flaskan igen och förstod att det fanns en hätta/lock till som skulle tas av utöver den jag redan tagit av. Sådana här saker gör att man förstår att det är rätt starka mediciner man är på. Och förståeligt att man inte kör bil med sån påverkan.
Det mest absurda med dagen är att min kära väninna Marie drabbats av nackspärr och kramper med ohyggliga smärtor och mår sämre än jag gör efter det stora kirurgiska ingreppet. Och att det är flera omkring henne alla boende på Gärdet som drabbats. Vi kunde skratta litet åt detta också.
Hade lite mys med att läsa kompisen Lenas dikter som var otroligt fina.
Allt som allt en bra dag. Och imorgon börjar träningen klockan 0900.
Sov gott världen där ute!