Idag är jag på inskrivningsbesök på KS.
Det började bra med EKG, därefter sjukskötersketräff med blodprover, temp, blodtryck och satureringstest.
Sedan var det dags att träffa en läkare. Han var ung och trevlig men gav ett något osäkert intryck. Massor med frågor, för det mesta om sådant som gåtts igenom otaliga gånger förut i någon form. Neurologiska tester… Mina frågor kunde han dessvärre inte svara på utan hänvisade till andra eller skulle återkomma.
Narkosläkaren var en äldre kvinna med erfarenhet så där flöt det undan. Hon förklarade att allt de skall göra med min kropp före operationen görs under narkos. Jag får ligga på rygg innan jag somnar, och får vakna på rygg, de vänder mig under narkosen.
Nästa anhalt en fysioterapeut, också hon en äldre kvinna. Lite tester med nålar och annat för att få status före sas. Till min förvåning trodde hon att jag inte alls skulle vara kvar på sjukhuset en vecka som läkaren hade sagt utan kortare tid. Vilken av dem har rätt återstår att se. Hon kunde dock förutspå att jag skulle ha svårt med framåtböjningar och lyfta upp knäna pga det långa såret i ryggen jag kommer att ha den första tiden.
Nånstans häremellan var vi uppe på avdelning R14 för att få ett sjukresekort. Personalen var för jäktade för denna uppgift så min guide ringde en samordnare som befann sig på NIMA (neurokirurgins intermediärvårdavdelning) som hade tid med detta. Så nu har jag ett blått sjukresekort för att åka in till KS på tisdag morgon..
Tidsschemat höll bra hittills. Sedan blev det stopp. Röntgen med indikeringsvätska kunde inte göras då läkaren som skulle utföra den var på rond. Då jag fick en tid kl 13.30 och hänger nu här ett par timmar i väntan på den. Därefter ska det vara klart för dagen.
Åt lunch i kafeet på bottenvåningen och ordnade mera parkeringstid och hann med fika också innan det var dags.
Undersökningen gjordes av två läkare och två sköterskor. Syftet var att markera med kontrastvätska två stycken taggutskott som orienteringshjälp för kirurgen, en i ländryggen, en i korsbenet, L2 och S2 om jag minns rätt. Steriltvätt av ryggen först, sedan två bedövningssprutor i varsin kota (dessa gjorde nog lite ont, särskilt den i korsbenet) och flera ut- och in åkningar i maskinen för att läkarna kunde stämma av att de träffade rätt.
När detta var klart sprutades vätskan in via samma nålar som bedövningen ända in i benet. Där skulle den vara kvar till operationen. Tuschpennan användes för att markera på huden. Dessvärre blev det förbud mot simning ikväll då kloret skulle nöta ut markeringarna så jag får cykla och göra andra övningar hemma ikväll. Tur att jag frågade!
Alla var supertrevliga och omtänksamma så jag hade fin känsla när jag åkte hem. Utmattad dock efter alla dessa möten.