Stockholm-Amsterdam-Barcelona-Stockholm-Helsingfors-Joensuu-Helsingfors-Stockholm
På juldagen åkte jag till Spanien för quinceañeran. Allt flöt på bra med resan och tack vare en ung man med snabba ben på El Prat i Barcelona och servicesinne hann jag till första bussen till Tarragona. Priset fick två stackars gamla tanter betala som fick flyttas från rullstolar och sitta på en bänk medan jag fick skjuts i ilfart till busshållplatsen.
I Tarragonas natt hämtade Eni mig med bil. Det var varmt och skönt väder där när jag kom fram och soligt alla dagarna. Inte så tokigt med apelsiner och citroner ute i trädgården!
Natten var Eni uppe med sin mamma (Nicoles mormor) och dekorerade tårtor till festen. Som tur är har jag inte stora talanger på det området så jag gick och la mig runt ett-tiden. Hon hade varit färdig runt klockan 3 på natten.
På morgonen var det dags att åka till festplatsen med tårtorna och litet annat och göra diverse saker som vika servetter, sätta ihop presenter, duka upp allehanda godsaker. Docktårtan kraschade när vi packade bilen så det blev en viss fördröjning medan den lappades ihop igen. Planen var att vi skulle vara hemma igen runt ett. Det blev klockan tre.
5 damer skulle göra sig i ordning och det flöt på bra. Innan mörkret kom skulle vi vara klara för fotografering utanför med överraskningen: en vintagebil – heter det så? – som skulle köra Nicole till festplatsen i Reus. Alla var inte klara men lite bilder blev det.
Firandet började vid sjutiden, vid 9 serverades middagen som jag tyvärr inte kunde äta… men det såg otroligt gott och vackert ut.
Med familjeorkestern och flera andra liveuppträdanden av musikervänner blev det en innehållsrik och trevlig tillställning. Nicole verkade lycklig och ibland tagen och rörd av sånger som sjöngs för henne, bland annat ”Que nadie”…
Lite salsadans och en merengue lyckades jag med knappt. Svårt med balansen, utan skor gick det betydligt bättre.
Natten blev lång då bilarna skulle packas med resterna, folk skulle skjutsas till hotell och hyrda lägenheter men strax före tre var jag hemma, packade väskan för färd mot Sthlm morgonen därpå och gick och lade mig strax före 4 på natten.
Onsdagen var en 12 timmars resa från dörr till dörr till Joensuu via Arlanda och där kunde jag lägga mig klockan 2 redan!
Begravningen var fin om än kall då det var utetemperatur i kapellet pga elavbrott. Vid graven föll det ner en gren från ett närliggande träd bara 5 meter från oss pga den tunga snön. Drama i den finska vinterdagen. Församlingssalen var varm men kaffet fick vi emellanåt vänta på då det var elavbrott även där. Ljus och varm stämning trots sorgen summerar minnesstunden väl.
Fortsatt enkla förhållanden i nästa övernattningsställe i Hömötti, mitt i ingenstans utan el och vatten (som inte kunde pumpas upp pga avsaknad av el) och grabbarna fick dra upp och bära in vatten från brunnen i hinkar. Lite väl mycket landsortsromantik för mig och min syrra. Vi var nog ganska lyckliga att få bo nästa natt i stan med både ljus och rinnande vatten.
Här Hömötin haamuja (”spöken från Hömötti”):
Fredag eftermiddag hämtade vi ut faster Anja snart 89 år för att äta lunch med oss.
Lite Reiki utförd av min syster och en kvällsmys med quiche och vin fick avsluta sista kvällen.
På morgonen regnade det och pga motorfel på det lilla inrikesplanet kom jag hem 4 timmar senare än beräknat. Bildäcken hade frusit fast i marken på långtidsparkeringen men jag kom loss i alla fall.
Joensuu flygplats:
Lite sol över molnen:
Slutet gott allting gott.