Vintern lång

Baksidan

Nu  i slutet av januari känns det som att det kanske vänder så småningom. Kylan och snön är inte riktigt mina favoriter men jag försöker bejaka det som är. Lite snöskottning skadar inte!

 

Snö…

Det har varit en period av lågt mood. Vissa sorger går inte att kommentera i  ett publikt medium. Sanningen är dock att även om man slipper arbetslivets stress som pensionär kan man inte undvika  livet självt och det som drabbar en själv och de som är nära en i form av sjukdomar och utmaningar. Det är möjligt att när man arbetar har man annat att fokusera på och klarar sig bättre, vem vet.

Jag har under ett par veckor följt vloggen  av en amerikanska som sålde allt hon ägde för ett minimalistisk nomadliv  i Europa.  Hon träffade sin nuvarande man under denna resa och nu lever de det livet tillsammans. Det är  inget som lockar mig direkt men det finns mycket  att lära sig av storyn. Det som jag ville ta upp här var det hon tyckte var svårast med den typen av liv var att det var att skapa struktur när man flyttade på sig ofta. Det verkar vara ett allmänt behov hos oss människor, att ha en struktur.  Jag har inte lyckats få till det riktigt bra än men funderar att lägga mera krut på det.

 

Älskade skog…

Just nu är min struktur att sova så länge jag vill, ta min frukost med en kopp te me mjölk, citronhonung och en knäckemacka med avocado, citronsaft och ost  i lugn och ro. Utan detta är det inte möjligt att göra något alls. Sedan föjder en odefinierbar, ibland flera timmar lång stund med Duolingo och italienskan. Och därefter fritt att göra något som ligger på agendan… vilket i  brist på energi och lust kan innebära att göra just ingenting. YouTube surfande  (att följa Trumps barnsliga/idiotiska uttalande och diskussionerna kring dem), flera varv med kaffe…

Under huset kommer inte snön som tur är. Grenarna blåste ner i stormen.

Så detta är inte så himla bra tidsanvändning. Ibland säger jag mig själv dock  att du har ju gjort ditt i livet, och behöver inte prestera mera. Men det finns en önskan om att fokusera mera på hälsan och fortsätta med alla halvfärdiga och kommande  projekt.

Var sak har sin tid och ibland behöver man landa på botten för att resa sig upp. Vi går mot ljusare tider! Nästa vecka börjar kursen (italienska) igen…

Aspettando la primavera!

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *