Om ett halvår är det vår igen!

Det är höst, vi har vridit tillbaka klockorna en timme och trots det kommer mörkret snarare än jag skulle vilja. Jag brukar se framemot vintersolståndet. Därifrån vänder ju allt.

Gult i antågande

2020 har hittills varit ett prövningarnas år. Pandemin har gjort att mycket av det roliga och spontana har uteblivit: det sociala livet består mestadels av telefonsamtal och Whatsup chattar.

Jag har tagit mig igenom många oros- och ångestfyllda dagar. Aldrig kunde jag föreställa mig att jag skulle förlora en kär son till paranoia och vanföreställningar och hur smärtsam en sådan förlust skulle kännas.

Sommaren klarade jag mig igenom med hjälp av Yinyoga och träning. Det har varit uppehåll ett tag i träningen och oron och stressen blir genast påtagligare. Ibland hjälper det när man skriver anmälningar till patientnämden eller som nu senast klagomål till socialtjänsten.

Häromdagen skrev jag ut hela Socialtjänstlagen och lagen om offentlighet och sekretess som socialtjänsten åberopar i ur och skur då de inte orkar gå igenom tankeprocessen som det skulle innebära om uppgiften de skyddar faktiskt behöver skyddas enligt lag.

Imorgon skall jag försöka att hitta energi till att skriva ett brev till socialtjänsten om inkompetenta handläggare.

Egentligen vill jag inte kämpa alls, jag vill leva mitt liv i lugnets och fridens tecken, finnas i stunden, vara jag, inte definieras av all problematik runtom mig.

Varje dag sätts mina överlevnadsstrategier på prov. En dag med glädje och fem med bakslag. Vila och omgruppering…

Om ett halvår är det vår igen. Allt som inte är dåligt är ju riktigt bra, och det finns en hel del av det också som tur är! Ser verkligen framemot tider då vi återigen kan träffas, kramas och umgås utan att behöva tänka till två gånger.

I väntan på våren.

Helst skulle jag vilja gå i ide. Vad skönt det skulle vara att vakna till våren, solsken och värme.

I regn och rusk har jag ändå en tillflykt i studierna som kräver en del när jag nu återigen hoppat över ett läsår.

Studier…

Och målandet mm när väl andan faller på. Och en massa planerade projekt, rensa, organisera mm.

❤❤❤

Having faving faith that all is well and I will always be cared for.

Ta hand om er själva och varandra!

Fira födelsedag

Min födelsedag blev inte firad när jag fyllde år i augusti. Orsakerna var flera. En av dem var att vi bestämde med yngsta sonen att vi skulle fira den när den present som jag önskade mig hade kommit. Rimligtvis skulle den kommit i nära anslutning till min födelsedag. Men det dröjde och dröjde. Den kom nu ca två månader efter att jag fyllde år.

Vad var presenten? Ett tårtfat. Vid genomgång och rensning av köksattiraljerna för en tid sedan gjorde jag en lista på saker jag inte hade men ville ha, förutom att göra mig av med det överflödiga. Listan var väldigt kort. Vinkaraffen köpte jag när jag oplanerat hamnade i en affär som råkade ha rabatt på just den från Eva Solo jag hade funderat på.

Vinkaraffen, visst är den fin!

Så, åter till tårtfatet. Sonen ville komma över igår och lämna sin present. Jag tog fram tårtbotten jag hade fryst in i augusti, fixade tårtan och vi firade! Han hade dessutom köpt bitar av prinsesstårta som överraskning. Jag får njuta av resten i småportioner under helgen. Det lär behövas en del tid på motionscykeln för att göra sig av med alla kalorierna!

Inte säsong, men det fick bli jordgubbar ändå…

Utöver tårta blev det lite datorfix, Allie Sherlock lyssnande, prat om språkstudier och sammantaget en uppiggande fredagseftermiddag i tider då våra sociala kontakter är i minimum. Tack Jaakko!

Livets ebb och flod

Det fluktuerar liksom. Livet, händelserna, lektionerna, insikterna.

En lång och utdragen oro över någonting som jag inte har kontroll över finns kvar. Ingen lättnad i sikte… och jag kan nog inte räkna med det under min livstid. Letar efter ett förhållningssätt som är hållbart, som låter mig leva medveten om men inte beroende och definierad av problematiken.

Minns en fras jag hört någon gång: Smärtan är priset/beviset på kärleken som tagits ifrån en eller något i den riktningen. Jag känner det väldigt starkt i dessa dagar.

Samtidigt kommer det in kärlek från andra håll.

Denna kärleksfulla text följde med. Vi har en historia och ett familjeband.

Livet är komplext…

Texten ovan och händelserna är från september. Publiceringen har dröjt. Jag har också fått bloggen flyttad till en annan server. Kommentera gärna om du har läst så jag vet att det fungerar även från denna nya cyberplats.

Ha en fin höstvecka!