En vanlig dag under pandemin

Mina dagar under pandemin ser ut ungefär såhär:

Vaknar när jag känner mig redo, kalendern är ju rätt så tom, inga scheman. Förutom måndagar då jag brukar Skypea med en Tandem kompis, Deni från Veneto i Italien. Vi pratar i en timme, 30 min på italienska, 30 på engelska. Deni brukar ha koll på tiden, och en timme går fort.

Vattnar plantorna, om de behöver det, inne och ute, innan frukost.

Mina kosttillskott slinker in med ett glas vatten och därefter intar jag min enkla och vanebildande frukost: En kopp te med mjölk och honung, en knäckebrödsmacka med avocado, citronsaft och ost.

Frukosten äter jag helst utomhus, särskilt om solen skiner. Solen får smeka ansiktet och jag lyssnar på vad som händer i kvarteret, fåglarna, tar in och känner efter vad för slags väder det är på gång.

Under frukosten gör jag oftast mina övningar på Duolingo (Italienska, 30 p). När övningarna på Duolingo är klara börjar jag fundera vad jag skall göra under dagen. Oftast har jag planerat att ta kontakt med ett par vänner eller släktingar, så att jag har någon kontakt med yttervärlden. Jag passar på att prata i telefon såhär på morgonen, då jag är lite långsam i starten och tar det lugnt.

Förmodligen är det redan dags för lunch när samtalet (-en) är klart (klara). Något enkelt, inget märkvärdigt.

Efter lunch är det något eller några av följande:

  • trädgårdssysslor
  • handla
  • städa
  • organisera
  • jobba med italienskan (podcast, musik, vlog på Youtube, grammatiklektion etc)
  • skriva (bokprojekt om uppväxt och bakgrund)
  • fortsätta med något projekt som antingen formats i tankarna eller på börjats redan (organisering oftast, kan vara ett syprojekt, något med konsten, skriva planer etc)
Litterärt projekt.

Ett tag höll jag och en väninna med att måla samma akvarellmotiv på varsitt håll, och jämföra våra resultat, problem etc med varandra. Nu har hon fullt upp med att göra i ordning sin kolonistuga som hon har för första säsongen och jag har mitt hus och trädgården att ta hand om så det projektet ligger på is just nu men vi återkommer säkert till det senare i höst.

Framåt kvällen brukar jag börja känna mig trött och kopplar av med något på tv en stund, surfar, kollar på facebook, epost etc.

Natten smyger in…

Om jag har en bok på gång, läser jag gärna på kvällen.

Vid sängdags kan jag fastna antingen med en bok, en film, något intressant på Youtube.

Den uppmärksamme fattar vad som saknas. Motion. Det är något jag får jobba på. Av någon anledning har jag inte riktigt kommit igång igen efter meniskproblemen. Suck.

Vårsysslor – trots pandemin

Våren gör sitt antåg, som vanligt, utan att bry sig ett skvatt om pandemin.

Tulpanerna är jättefina i år, och blommar länge! Sorten heter Tulipa purissima, fin fin fin!

Älskar älskar älskar dessa!

Magnolians knoppar följer jag med nyfikenhet. De verkar mogna i samma takt som vilket annat år som helst, utan att bry sig om att vintern har varit extra mild i år. Lustigt, att knopparna bara utvecklas i en av grenarna (så var det förra året också), och inte som de första åren, på alla grenarna vilket gav många fler blommor. Jag behöver fråga om detta på Zetas trädgård nästa gång jag är där.

Pionerna, som faktiskt fanns på tomten redan när vi köpte huset 1990 (!), kommer upp, och jag har lärt mig att vattna de några gånger under våren om det inte har regnat. En torr vår gjorde att knopparna torkade in och aldrig slog ut. De har fått lite extra vatten i år, såsom även bambuna och magnolian. Dessa pionplantor är nu på det tredje stället på tomten, har alltså flyttats två gånger, och klarar sig fint, förutsatt att man ser till att plantera dem grunt.

Pionerna vaknar till liv.

Pelargonerna, som jag typ varje år svär att jag inte skall övervintra, har jag övervintrat igen. Svårt att låta bli, när man vet att de brukar komma tillbaka. En del förlorade jag (de dog alltså), men har tagit sticklingar, som jag nu lyckades få att överleva, de flesta, och har idag flyttat till större krukor. Vilken sort de är, är jag osäker på. Tiden visar.

Sticklingarna har fått flytta till ett större hem.

Afrikas blåa lilja, som Ann tog med sig förra året från Madeira, har klarat vintern väl inomhus i ett något svalare rum. Blommade gjorde den inte första året, vi hoppas att det går bättre i år. Man vet aldrig. Jag har ingen optimal plats med rätt temperatur tyvärr, så lite tur behövs det.

Afrikas blåa lilja.

Olivträdet ser lite tanigt ut än så länge men jag hoppas det frodas när jag kan ställa det ute. Det brukar det göra.

Olivträdet i vinterskrud.

Jag brukar ha citronträd, men dessvärre har de inte mått bra av att vistas inomhus under vintern. De är så underbara, bladen är vackra och glänsande och blommorna doftar jättegott! Jag hade ett stort fint exemplar senast, och jag fick ohyra på det inomhus, och inget hjälpte så det var bara att säga adjöss. Nu har jag försökt att få citronkärnor att gro, men det ser inte ut som att det blev något. Kanske gör jag ett nytt försök.

Inget liv här efter två månader. Dags att ge upp och prova på nytt!

Nedre terassen fick sig en omgång med såpa och skurborste idag. Imorgon skall jag behandla den med ogräsättika för att få bort det som inte gick att få bort med att skura. Sedan, efter ett par dagars väntan är det dags att behandla däcket med såpa. Flera varv, men tid har jag ju. Är man pensionär och inte ens rekommenderas att träffa folk för att förhindra smittspridning, har man hela dagarna för sig. Ibland tänker jag dock att man gör fint men kan inte bjuda in andra att njuta av resultatet. Det är lite tråkigt men kanske ger det sig lite under sommaren.

Skurat och tvättat. Eftermiddagssolen är fin!
Möblerna får flytta runt undan städningen.

Körsbärsträdets knoppar har svällt rejält, blomningen är nästan här!

Körsbärsblomning på ingång.