Månad: september 2019

Spännande detta med främmande länder och taxi. Jag hade laddat ner My taxi appen och trodde jag hade mitt på det torra. Jag skulle nämligen åka taxi från boendet till Roma Trastevere stationen för att ta tåget till Fiumicino.

Jag gjorde en förbokning två dagar innan men fick bara en bekräftelse om att den var mottagen men att man sökte förare. Inget meddelande kom att någon skulle accepterat så på morgonen gjorde jag en ny beställning när jag redan stod på gatan. Programmet malde och malde och sökte förare så jag gav upp och försökte ringa Taxi Roma Capital. Inget hände, trots att jag provade utan och med landsnummer. Nu insåg jag att jag nog behövde hjälp så jag gick in i ItalTende butiken som låg bredvid min ingång. Damen där var supertrevlig och fixade en 39 Milano taxi som kom inom några minuter. Föraren var ung och trevlig, körde som om det gällde livet (vilket det inte gjorde) och jag gav dricks bara av glädjen av att allt ordnade sig!

Regionala tåget till Fiumicino är lite opraktisk på det sättet att var du än väljer att sätta dig måste du upp eller nerför trappor. Inte så lätt med tunga resväskor. Fick en sittplats i alla fall.

På flygplatsen behövde jag gå ända till incheckningen för att få assistans. En rätt lång väg att gå men mestadels på rullband, och jag hade gott om tid så det gick bra ändå.

Så nu är det lite väntetid tills det är dags för boarding. Hade ingen riktig frukost imorse så jag köpte en ”Gustoso”, en fullkornsmacka med prosciutto, sallad och mjukost som fick bli min frukost/lunch.

Flyget från Rom var försenat till Frankfurt och jag missade mitt flyg till Stockholm med förargliga fem minuter. Med tysk effektivitet blev jag inom 10 minuter ombokad och förd till gaten av ett SAS flyg så hem kommer jag ikväll, men en och en halvtimme senare än planerat. Snacks förlorade jag för det skulle Lufthansa ha bjudit på men jag brukar ha med mig lite nödproviant så blodsockernivåerna är inte i fara.  Assistansen här i Frankfurt är supertrevliga!

Och så är jag i Stockholm och min resväska kvar i Frankfurt! Hade just haft funderingar kring om det var vanligt att resväskor kom bort. I dessa tider av digitaliserade system tänkte jag att det kanske inte händer så ofta. Men man ska nog vara beredd på det mesta! Min assistent på Arlanda var supertrevlig, så det är skönt att kunna säga det om hemflygplatsen.

Inom ca en timme är jag hemma! Slipper packa upp, alltid något. Hoppas att väskan hittar hem imorgon då det var lite godsaker i den!

Märkligt nog kunde min hjärna inte producera någon plan för sista dagen i Rom igår kväll, så jag lät det bli så. Förmiddagen tog jag det lite lugnt, åt frukost, organiserade mina saker lite grand inför morgondagens avfärd, utnyttjade den för mig sista sommardagen i år, och solade på den fina terrassen. Hemma i Sverige lär det vara höst och kallt! Meniskträning, förmiddagsfika samt lunch hemma, sedan incheckning till flygen imorgon.

En viss plan hade utvecklats under förmiddagen ändå. Jag skulle till en gata som heter Via Margutta, med konst och antikviteter. Så dit tog jag mig med bussar, och till fots. Gatan ligger väldigt nära Spanska trappan. Jag insåg att den som hade tipsat om gatan hade glömt att nämna att det var superduperdyra grejer till salu på gatan, men den var en lugn oas att promenera på. Nästan inga människor, fridfullt och i skugga från solen och alla turisterna. Lustigt att man inte räknar in sig som en av dem!

På tillbakavägen fikade jag. Det var nog det dyraste fikat någonsin, men jag lever ju snålt annars så…. En underbart god Cheesecake med hallon från Vitti med Cappuccino för 14€! Kvarteren här är dyra, köpte ingenting då varken Rolex klockor, kläder från Valentino eller Armani star på min önskelista!

För att driva ytterligare lite tid tog jag spårvagn 8 mot Casaletto (slutstationen, men hemåt mot där jag bor), och gick av vid Belli för att utforska Trastevere området kring Piazza Trilussa lite mer. Gick runt och letade efter ett perfekt ställe för aperitivo, givetvis utan att hitta något. Det var för tidigt för de flesta verkade börja med aperitivi klockan 18.30. Inga butiker som lockade mig heller. Hade kanske gärna köpt något smycke … men det kom inte min väg denna gången.

Min reservplan var att ta mig hem, köpa färdig Aperol Spritz i närbutiken (PAM), och utnyttja resten av maten jag ändå hade hemma. Så så fick det bli.

Jag älskar Rom och har lust att boka en resa under en svalare årstid snart. Värmen har jag egentligen inget emot, men det gör det onekligen svårare att orka vara igång hela dagen. Det är svårt att förklara vad det är med denna stad, det jag närmast tänker på är de vackra tallarna som finns överallt, det oorganiserade flytet, som märkligt flyter på ändå… All historia, alla människor, alla vackra gränder, alla vackra fasader, oändligt mycket att se för den som vill.

Jag är nöjd med min resa även om jag känt mig lite vingklippt pga knäet och ögat. Jag har fått göra mindre och färre saker jag skulle ha önskat men jag har haft det väldigt bra ändå. Hade jag gjort mer hade jag nog fått skippa bloggandet vilket har fått bli en prioritet under denna resa.

Jag har fått träna på italienskan som jag har använt nästan enbart. Jag inser att det är mycket kvar att lära, men jag är på god väg! Och det är skönt att ha en strategi: om någon stoppar mig på gatan för att sälja någotkan jag igen italienska, eller som häromdagen, några Jehovas vittnen i min trappuppgång här i boendet, då kunde jag ingen italienska heller. Tro inte att de hänvisade till en hemsida där man kunde välja sitt eget språk! Men på alla övriga ställen kan jag inte engelska, bara finska och svenska!

Denna dag blir min nästsista dag i Rom. Jag har planerat dagen utifrån att jag ska orka ge mig iväg ikväll för en aperitivo. Det är ju trots allt det jag tycker väldigt mycket, om inte allra bäst om, i Rom. Och jag har inte gjort det än trots att jag hade tagit fram en lista på 10 bästa aperitivoställen i Rom!

Jag sov lite knackligt i natt, men gick upp tidigt (för mig tidigt!) ändå för att hinna komma hem för lunch och siesta innan kvällen. Jag skulle ta spårvagnen till Belli. Även om strejken inte påverkar dessa linjer (och inte bussarna jag använder mig av visade det sig), var det en lång väntan och jag höll precis på att ge upp och ta en buss i stället, när spårvagnen kom. Det var fullt och inget hopp om en sittplats men det gick bra ändå.

Planen var att hitta tillbaka till en väskaffär med handgjorda läderprodukter, som jag spanat in vid tidigare besök i veckan. Jag kom lite fel i början då samma gatunummer kan tydligen finnas på flera ställen (!), men är ändå så pass hemma vid området att jag hittade affären och köpte väskan jag hade fastnat för tidigare i veckan. Detta med väskor är svårt. Man skall ha lagom storlek för olika slags ärenden. Jag saknade en axelbandsväska som är något lite större än den minsta jag äger, och nu har jag en! Jag har klimatkompenserat genom att på dagtid använda mig av samma kjol, som jag nyligen sydde om till kjol från en tunika jag älskat genom säkert de senaste 10 åren.

Inköpet blev firat med fika i nästa gatuhörn (Long Island Night Café). Cappuccino och en liten macka med mozzarella och skinka. Det var superskönt att kunna sitta en stund på skuggsidan av gatan en stund. Bakom mig satte sig några svensktalande ungdomar. Stället var trevligt, personalen mycket trevlig.

Hemåt med spårvagn, boka taxi till stationen till på onsdag, meddela värden om min avkomsttid, skriva texten till en recension av boendet står på agendan för dagen. Jag tycker det är skönt att ha det avklarat innan man kommer hem för då brukar man ha så mycket ändå, och jag tycker det är viktigt för alla andra som eventuellt funderar på att bo här. Och så behöver jag meniskträna idag. Igår var jag alldeles för trött.

I morse lärde jag mig hur man kommer ut via ytterdörren utan att använda nyckeln varje gang. Jag har försökt att fibbla med låset men inte hittat ett sätt. Nu kom någon ut från byggnaden samtidigt med mig och bara tryckte på en knapp på väggen (den såg ut som en strömbrytare för lysning), den hade jag inte ens sett tidigare. Så enkelt var det!

Apropå Teknik: jag har många gånger undrat vid toaletter på restauranger och kafeer hur man får vattnet att rinna. Häromdagen observerade jag någon annan trycka på en pedal på golvet, och det är så man får undret att ske! Möjligtvis har jag stött på det på min tidigare resa, men helt enkelt glömt bort.

Rom och sophantering har jag hört talas om innan resan. Det är riktigt illa.

De italienska myggorna har hunnit bita i mig på några ställen, men jag förlåter dem bara för att namnet låter så vackert: ”Le zanzare”, myggorna.

Söndag, en tur till Mercato Porto Portese, med stopp och byte av spårvagn  på Trastevere stationen där jag tänkte köpa min tågbiljett till Fiumicino för hemresan. Biljettluckan var endast öppen må-fre förmiddag  och köerna till de två automaterna var enorma så någon biljett idag blev det inte. Inte så mycket till service.

Marknaden var full av folk, kläder, skor, väskor, handskar mm. Köpte endast en gaständare då den jag har i lägenheten har slutat fungera och mataffärerna här omkring säljer dem inte. Efter marknadsbesöket gick jag över till Isola Tiberina, tog en kopp kaffe på ett fik med trevlig personal.

Efter fikat tog jag buss 63 till Piazza Venezia och gick längs med Via del Corso (som pga ViaLibera var stängt för bilar idag, därmed även bussar), kollade några butiker på vägen och fortsatte till Fontana di Trevi. Nu såg jag fontänen med vatten i. Sist jag var här höll de på med rengöring av fontänen så vattnet var uttömt. Check!

Sedan an antipasto Carciofi alla romana, och en Aperol Spritz (jag är nog lite beroende!) på Il Miraggio som jag hade spanat in på vägen till Spanska trappan, eg. Scalinata di Trinità dei Monti.

Även de berömda trapporna var stängda för någon show just då jag var här senast, vilket var år 2016, så jag behövde komma tillbaka. Det är numera förbjudet att ens sätta sig på trappan så jag tog mig upp, fotade, drack lite vatten och navigerade gåendes tillbaka till Piazza Venezia då inga bussar fanns idag på Via del Corso.

Strax innan jag kom fram till Pza. Venezia stannade jag till vid kyrkan Chiesa di San Marcello a Corso, då jag hörde bedårande vacker musik via högtalarna ut till gatan. Jag satt en stund och vilade fötterna. Det var riktigt fin stämning i kyrkan, flera nunnor hade samlats, och givetvis en del andra besökare.

Nu hade min mobil stängts av pga lågt batteri och jag försökte sätta den att ladda från en powerbank som jag hade köpt i våras. Den visade sig vara av dålig kvalitè så den delen av kabeln som skulle in i mobilen hade skjutits in och var för kort så det gick inte att ladda mobilen. Jag kunde dock vägen hem som tur var…

Det som var intressant var att det var ganska få cyklister på Via del Corso, desto flera gående som utnyttjade den bilfria tiden. De få cyklister jag såg hade det nog ganska svårt då folk gick över hela gatan. Kanske har folk inte cyklar….

Det kostar på att vara turist. Det blir nog tidigt i säng i dag också utan några nattliga äventyr. Kanske har jag blivit gammal helt enkelt!?!

Idag åkte jag slutligen till Villa Borghese. Jag hade bokat biljetter online till en visning kl 15:15 och bestämde mig för att stanna hemma, träna, äta lunch mm innan jag åkte iväg. Spårvagn 8 och sedan buss 63 tog mig till hållplatsen Puccini som verkade närmast entrén till Museet. Det stämde bra, jag kom tidigt och hann både byta ut epostbekräftelsen till en fysisk biljett, ta en liten promenad i parken, en kopp kaffe och återvända med gott om tid tillgodo för toa och inlämning av ryggsäck till förvaringen som inte kostade något.

Guiden var italiensktalande (jag bokade så sent så det fanns inget annat att välja på), oerhört kunnig i årtal, namn, tekniker, historia av verken etc. De 1,5 timmarna som turen varade gick väldigt fort. Vi fick en slags radioapparat med hörlurar så vi kunde höra hennes röst även när det var oljud omkring. Trots det fick hon säga till till några turister att prata tystare.

Det hon visade mest var skulpturer av Bernini, och några målningar av Caravaggio och Rafaello. Vart man än vände sig fanns det otroligt fina konstverk att se, och rummen! Helt magnifika!

Väl ute igen ser jag både småbilar, cyklar för fyra personer och andra typer av cyklar som folk tar sig runt med. Parken har många vackra byggnader och otroligt fina träd. Förutom det är det torrt och lite tråkigt på marken.

Efter visningen hade jag tänkt åka runt i Treninon, det lilla tåget, men kom snett när jag försökte ta mig dit där man stiger på och bestämde mig att använda de sista krafterna till att försöka lokalisera hållplatsen för bussen hemåt.

Mobilbatteriet var nästan dött vid det här laget, GPS och fotandet hade krävt sitt. Det var en dag med 29 grader, och hur man än drack vatten och gick långsamt tog krafterna slut. Inget aperitivo ute ikväll heller, detta börjar bli pinsamt!

Jag åt vattenmelon, fetaost och skinka till en Aperol Spritz hemma. Dessa hade jag handlat dagen före. Man kan köpa färdig Spritz, bara isen och apelsinklyftan saknas!

Detta skulle bli en ansträngande dag: 32 grader varmt, långt att gå och besvärliga kullerstensgator. Men glad i hågen tänkte jag åka tidigt för att inte hamna i värsta hettan, förberedde lite kaffe i termos och några Finn Crips mackor. Jag tog bussen och insåg efter ett par hållplatser att jag åkte åt fel hall. Det var bara att stiga av, leta efter hållplats på andra sidan och ta den rätta bussen. Sedan följde jag bara Google maps anvisningarna, ”klättade” uppför Aventinkullen och kom rakt in på torget med dörren med nyckelhålet. Det var så oansenligt och oskyltat att jag fick fråga en glassförsäljare var den var. Och den var ju rakt framför näsan på mig…

En fin upplevelse, det var ingen kö just då (men det kom stora grupper strax efter att jag hade gått), så jag hade tur. Detta ställe var ett tips från en av mina vänner på Tandem Language Learning appen.

Efter håltittandet gick jag vidare till en park vid Chiesa di San’Alessio med fina vyer över Rom, och drack av mitt medhavda kaffe och njöt mackan. Det var jättefint att kunna sitta där i skuggan och vila en stund, för promenaden upp till Aventinkullen tog ju ändå krafter. I parken fans det en dam med en fin hund som gärna ville äta av min macka så hon fick ha henne fast medan jag åt färdigt. Det var riktigt lugnt där, få människor i rörelse och lummiga fina omgivningar.

Jag fortsatte genom apelsinparken som var fin trots väldigt torr mark, ner mot ingången till Forum Romanum.

Jag hade läst på nätet att det skulle vara gratis för mig som EU-medborgare och person över 65 år, men så var det inte. Damen i biljettluckan dit jag kom efter ca 15 minuters väntande kände inte till något sådant och jag fick betala 12€ för en promenad i hettan och för övrigt svåra omständigheter med knäet menar jag. Inte ens någon karta över området fick man. Som tur var hade jag en karta som fanns på mitt boende, lämnad av en tidigare gäst förmodligen. Jag får kolla hemsidan där denna felaktiga info fanns och be dem att rätta till det. I vilket fall hade jag inte tänkt göra hela området och efter ca en timme tog jag mig ut på parken, gick till Piazza Venezia för att ta spårvagnen hem.

En Aperol Spritz i en närliggande bar för 4€ och matinköp (som fyllde två kassar) senare, kom jag hem, drack en massa vatten och juice, åt en enkel Mozzarella-tomat måltid och tog en rejäl siesta.

I morgon har jag biljetter och guided tur i Museo VIlla Borghese bokat för eftermiddagen. Turen eller tiden totalt där inne är beräknat till två timmar, så förmodligen orkar jag inte så mycket mer.

Första dagens kväll hade jag anmält mig till en event kallad Pizza and Friends. Jag hittade eventet via Meetup appen som någon hade listat upp som en av de tio appar man skulle ha nytta av i Rom. Eventet gick ut på att fora samman folk för språkutbyte med modermålstalare. Fint tänkte jag. Då kan jag prata italienska med italienare! Priset var 12 euro och för det fick man ett glas valfritt (jag tog ett glas rött, och det var ett stort glas!), två bruschettas (due bruschetta) , obegränsat med pasta och pizza. Det bjöds även på en jättegod linssallad. På meny stod det även efterrätt men det fick vi inte. Men mat strömmade in NON STOP! Salladen var extra god, pizzorna var goda men bruschettan torr.

Så, vi var ett 30-tal personer, många droppade in vartefter under kvällen, en del ganska sent. Jag satt ihop med två lite udda italienare, sedan även en Ashley från Texas, en Nicholas från Frankrike, och en kille till från Indien. Alla var supertrevliga och hade intressanta liv att berätta om. Ashley bodde I olika länder lite längre perioder då hon jobbade online som lärare av engelska (till kinesiska barn i Kina!). Hon hade en bubblig personlighet, och det visade sig att hon även hade uppdrag som stylist online och hade fina saker att säga om min utstyrsel för kvällen, en röd Masai klänning med scarf i samma färg. Nicholas hade tagit ett sabbatsår från sitt företag och reste runt, utan några vidare planer. Han var supertrevlig och bodde på något fint klosterliknande ställe mitt i stan med otroliga vyer (som vi fick se via hans mobil), men med begränsade tider. Han skulle till exempel komma hem senast 23.45. Av den anledningen planerade han att byta till något annat boende inom några dagar.

Det uppstod en lång och på gränsen till hetsig diskussion om espresson och italienarnas sätt att hastigt dricka upp den. Ashley tyckte inte om det, hon ville ha en stor mugg kaffe och dricka upp den långsamt. Jag stämde in och berättade om vår fikatradition.

Under kvällen kom det in ett stort sällskap av italienska män, som var riktigt högljudda och det var ibland svårt att höra vad bordskamraterna hade att säga. Senare kom det in ett annat födelsedagssällskap med en dam med BRÖST med stora bokstäver som höll på att explodera ut från urrungningen. Vi hade lite roligt åt detta. Under kvällen hade jag lärt mig ordet ”robbaccia” som används för skräpmat bl annat. Men det gick tydligen inte att använda för dålig smak ….

Jag tar det lugnt med gåendet och planerar att ta spårvagn till Trastevere för att strosa i de fina kvarteren under förmiddagen. Till kvällen vet jag ännu inte vad det blir, kanske en aperitivo någonstans.

Förmiddagen eller snarare mitt på dagen åkte jag spårvagn till Trastevere. Det var lite udda att de inte visade vad nästa station hette, och hade man tur beroende på var man satt kunde man se skylten på hållplatsen, men först efter att den hade stannat då skyltarna var placerade långt fram.

Jag fick till ett ställe jag kände till sedan förra resan, Grazie e Graziella för cappuccino och tiramisu, då de inte hade så mycket annat att bjuda på som gick ihop med kaffet. Tiramisun var ok, men jag måste säga att den jag hade gjort hemma var tusen gånger vassare!

Jag gick runt lite till, köpte en linneklänning utan att prova (den var inte perfekt visade det sig), titta in i en smyckesaffär ganska länge utan att köpa något samt en väskaffär dit jag kanske återvänder. Jag behöver ingen väska egentligen, men faller ofta för dem utomlands för kvalitén, modellerna och priserna förstås.

Jag hade också bestämt mig för att äta lunch ute och det blev en förrätt med någon sorts potatismoskaka med ostsås, samt bacon. Aperol Spritzen var excellent, maten gick att äta men var lite salt, kanske var det ostarna som var salta i sig.

På vägen hem köpte jag några bakelser för att äta någon dag med kaffe hemma.

Lite sol på terrassen, och siesta, träning och dusch senare väntar kvällen. Jag har gått en del idag och vet inte om jag vågar ge mig ut igen, för imorgon tänkte jag åka och gå en del i Forum Romanum.