När man målar blir det ju en del som behöver förvaras någonstans. Och jag behövde något flyttbart.
Några överblivna Ivar-gavlar, sparat virke från lastpallar, persiennsnöre och hjul som också fanns hemma blev till en flyttbar utrymmesanpassad förvaring. Tidsåtgång ca 3 timmar, kostnad noll. Inget skrytbygge hantverksmässigt men fungerar!
Den stora fördelen med att vara pensionär är att man har tid att utveckla idéer, prova saker som man tänkt på ett tag, och det gör inte så mycket om inte allt blir lyckat för pensionen kommer ändå.
Bland flera andra saker har jag denna vecka gjort vinkorkssnuddar för alla materialrullar jag har.
Först skulle man göra soppa på korkarna. Soppa på spikar man ju hört talas om men detta var nytt.
Efter 10 min i kastrullen fick korkarna svalna lite och sedan var det dags för borrning. Två hål i varje kork och lite puts av hålen (använde mig av en sticka men upptäckte sedan att gör man hålen 2 mm vidare än resåren behövs inte detta) och därefter trä gummibandet genom hålen, knyta och det var klart! Roligt med projekt som blir klara på ganska kort tid.
Citronträdet behövde jag ta in och det är riktigt fint med blomanlag och ett antal frukter på gång. Lerkrukan som är inhandlad typ för evigheter sedan tycker jag har en jättefin rund form. Den fick en ny omgång svart krukfärg efter en grundlig tvätt. Fint blev det!
Nu behöver jag bara hitta en lite mindre rullvagn eller måla om den befintliga.
Syprojekt är det också på gång.
Förra veckan sydde jag ett överdrag till min symaskin. Tyget från Afroart ett överskott från projektet några år sedan med kuddöverdrag, lilla läderklappen en detalj jag sparat från en Marimekko ryggsäck som för övrigt levt sina bästa dagar.
Jag upptäckte att jag följer trender utan att vara medveten om det. Hade inhandlat 4 sjalar från Second hand för att ha som material till en Mondo Guerra inspirerad klänning som funnits i planerna ganska länge.
När jag kom hem läste jag en artikel om trender hösten 2018 och scarfprint var tydligen jätteinne! Nu blev inte mina inköp så lyckade att den klänningen kunde bli av men en sommarblus kan det kanske bli.
Förra veckan sydde jag upp en festkjol av en stuvbit inhandlad på Second hand. Tog tillfället i akt och ritade ett mönster på egna mått från grunden och kjolen satt som om den var gjord för mig… vilket den ju var.
Det är så lätt numera att hitta bra instruktioner på nätet. Christinassytips.com tyckte jag hade väldigt bra material…
Nästa lilla projekt blir en ny nåldyna att ha på armen. Min gamla som jag har från skoltiden har inte den funktionalitet jag behöver nu när jag arbetar med provdocka.
Imorgon är det kurs i italienska på Senioruniversitetet så det blir inte så mycket kreativa projektsysslor då. Det är tredje gången och takten är ganska långsam vilket passar mig alldeles utmärkt. Vi har en jättefin lärare och det är alltid roligt på lektionerna.
Buona sera!
Mitt i diverse renovering och rumsrockad blev det ett läkarbesök.
Fredagen 28/9 var det äntligen dags för återbesöket hos neurokirurgen. Det handlade om 3-månaderskontrollen. Med tanke på att min operation var 9/1 var detta i det senaste laget.
I vilket fall var MRI bilderna tagna 17/4 så det var dem vi gick igenom och självklart även mitt nuvarande tillstånd. Jag fick tillfälle att fråga om detaljerna vid operationen och fick bekräftat att de hade öppnat upp korsbenet för att komma åt den nedre cystan. I och med att jag inte hade svårigheter att sitta efter operationen undrade jag om de verkligen hade gjort det.
Jag fick också förklarat för mig varför mitt fall verkade så intressant/annorlunda mot vad kirurgerna hade mött tidigare. Det handlade om storleken på cystan/utvidgningen av centralkanalen, som var ovanligt stor. Ventriculus terminalis kallar de det. Och att de inte visste vad de egentligen skulle möta när de öppnade upp min rygg. De var också intresserade utifall jag får problem framöver… dvs om symptomen skulle återkomma för det skulle in i en medicinsk rapport.
Framtiden: liten möjlighet att cystorna kan återbildas pga ärrbildningar vid operationen, men inte så sannolikt. Då mina nervceller utsatts för skada pga trycket från cystorna är det ytterst viktigt för mig att stimulera dem genom motion så att de åldersförsämringar som alla så småningom drabbas av inte blir väsentligt mycket värre för mig.
Slutligen fick jag tillstånd att publicera namnen på dessa två ytterst skickliga kirurger på neurokirurgen på KS Solna: Erik Edström och Kyrre Pedersen.
Erik Edström träffade jag vid två läkarbesök innan operationen samt nu på återbesöket. Mycket fint bemötande. Han tog sig tid att tålmodigt och pedagogiskt svara på alla mina undringar både före och efter och gå igenom magnetkamerabilderna.
Slutet gott. Det är bara att knalla vidare i livet!
