Det händer mycket

Det är bråda dagar.

Mycket på jobbet, mycket privat, mycket mycket mycket.

Hur kommer det sig att det lugna inte varar länge?

Jag var ju på fotbollsmatch i lördags och det var onekligen en upplevelse!


Och drygt 48 tusen människor på samma plats är väldigt många!

Vore det inte för det höga biljettpriset kunde jag tänka mig att göra det fler gånger.

Men det tog tid att vänja sig vid att det inte är någon speaker som talar om vem har bollen, vad ställningen är osv.

Vi satt bra på det viset att hela planen var framför oss men så långt borta att det inte gick att läsa spelarnas namn på tröjorna. Och det tog oss typ en halv timme att hitta den lilla remsan i hörnen där ställningen kunde läsas av. Så länge trodde vi att Chile ledde 2-1 när det andra målet i själva verket inte blev godkänt pga offside läge… verkliga noviser i publiken!

Men stämningen var härlig och vänskaplig… den chilenska sektionen satte igång en våg som gick varvet runt flera gånger…. och sjöng och hade för sig på ett sätt som bara utomnordiska grupper kan.


Min väninna hade med sig flaggan för minoritetsfolket Mapuche vars rättigheter kränks stort i Chile.

Chile vann 2-1 till slut med ett andra mål i minut 90 och det var rättvist så…

I helgen hjälpte yngste sonen mig att fortsätta lite i det halvfärdiga hobbyrummet där jag försöker skapa en lugn vägg med något som jag kallar japanska jalusier, skjutdörrar som skall gömma verktygsväggen bakom sig … Nu är två stycken sektioner av fyra färdigbyggda. Tyg har jag bara provspänt på en ruta i den ena sektionen.

Det kändes bra att ha kunnat återuppta detta projekt (nu tål ryggen lite mera böj och kryp på golvet) men jag är novis på snickeriområdet också. Har nu läst på och vet till nästa tillfälle som förhoppningsvis blir på fredag, hur man kan bygga ett litet stöd så att man kan förborra rakt. Det blev lite missar i helgen men nu vet jag alltså bättre. Något finsnickeri finish blir det inte men det får duga. Och som pensionär kanske jag kan gå en kurs och lära mig att göra saker snyggare!

Sedan skall jag testa att behandla skärmarna med bastuvax för att skydda dem mot nedsmutsning. Det är ju ingen bastu det handlar om men eftersom jag hade köpt vaxet och testat det på bastupanel tidigare till det drömprojektet som tyvärr inte blev av, har jag en enliters burk dyrt vax över, och det kunde passa bra här då det är vitt men ganska transparent så träet syns igenom. Då slipper jag handla något annat att behandla träet med.


Andra projekt har varit att försöka göra det lite renare hemma. Då hittade jag idéen (på Pinterest, var annars?) om borste på borrmaskinen för att rengöra kakel- och klinkerfogar. Från planen till verket: har tillverkat en sådan manick, dock inte hunnit annat än prova den på en lite yta och tekniskt funkar den bra… snurrar på utan att man behöva använda så mycket kraft. När stora rengöringen blir får bli en senare fråga.


Påskhelgen är här, och lite pressad till att ha något gult hemma, köpte jag en liten bukett gula blommor. Vet inte om jag är så förtjust men ändå.


Idag var jag på Rehab i Tullinge och kunde glatt berätta för min fysioterapeut att jag nu kan lyfta upp höger häl 2-3 cm från marken och det känns stort! Jag fick till en mätmetod (måttband fastsatt med säkerhetsnål i mattan, och själva dosan i sockan) och spelade in det hela men lyckades inte redigera bort det som inte hörde till… men bevis har jag!

Nu är planen, och vi har redan testat det idag, att öka på stimuleringen genom att sätta fyra elektroder på vadmuskeln nästa gång, i stället för två, och se om det kan ytterligare speeda upp förbättringen. Jag har i vilket fall bestämt mig att inte ge upp innan jag har full rörlighet.

Aji Amarillo fröna har grott till späda små skott… behöver nog varsamt omplantera dem snart.


Afrikas lilja som fått övervintra i mitt kalla uteförråd insvept i allehanda värmande omslag ser risig ut… men kanske kommer det upp något… Förra året förvarade jag plantorna inomhus och de överlevde men blommade inte och jag läste att de behöver kallare förvaring att även blomma. Så experiment pågår… jag har ju inget optimalt ställe i huset….


El partido

El partido, matchen… man behöver inte säga annat (för att alla skall veta vad man pratar om), och man pratar inte om något annat … bland chilenarna i Sverige. Och alla som förmår skall dit. Och för att göra saker jag inte brukar göra/aldrig har gjort … skall jag se matchen på plats på Friends Arena. Tillsammans med min chilenska väninna som inte heller brukar se matcher. Det är nu det gäller… att uppleva inte bara det man brukar… utan ge sig ut på andra äventyr.

Oväntade problemställningar dök upp när jag skulle boka biljetterna. Man måste välja plats utifrån vilket lag man hejar… sånt tänker man inte på när man är ovan… Något sent ute så var det inte alldeles enkelt… då alla platser man kunde säkert definiera som det ena eller andra lagets supportrar redan var sålda.

Vi har nu platser där vi tror vi inte blir slagna om Chile vinner… ! Livat tror jag att det blir.

Tekniken förbryllar, våren låter vänta på sig


Bilden tog jag av skuggan av tulpanbuketten. Undrade rätt länge hur det kom sig med de olika färgerna på väggen och tänkte att det är nog dumma jag som inte fattat finesserna på kameran på min nya mobil. Till slut kom jag på att det var ju bakgrundsljuset från min TV som skiftar i färg som orsakade detta. Läckert i vilket fall… med skuggan.


Skiftar färg gör himmelen också på naturlig väg och det blir drömska siluetter men svårfångade på bild.


Ute låter våren vänta på sig men glimtar av sol lyser upp himlen ibland och man kan betrakta talltopparna mot den klara himmelen.


Inomhus har murgrönekvistarna fått förgylla fönsterbänken med sin grönska. De är så tacksammma!


Och tulpanerna förstås. Vad vore den nordiska vintern utan tulpaner!


Pärlhyacinterna som har skänkt riktig vårfeeling har snart blommat över:


Ärtskottsodling är på gång…


men får förnyas och bli större.

Chilifröerna blötlagda för plantering under helgen


och det har lovats sol för veckoslutet…!

Livet är gott!

Träning, aji amarillo och reseplaner

Ryggen värker och icepacks och vetevärmare åker ut och in i frys respektive mikrovågsugnen hela kvällarna. Ansträngningen som det är att vara igång hela dagarna märks. Jag hade ju ingen värk när jag var sjukskriven de sista veckorna, utan detta kom direkt efter att jag återvände till arbetet.

Med Christoffer (min fysioterapeut på Aleris Rehab i Tullinge) har vi nu börjat träna med hjälp av NMSE, en liten dosa med elektroder som fasts på vadmusklerna på höger fot för att ge lite extra stimulans till nerverna så de skall vakna upp med målet att även den foten skall lyda och gå upp på tå när hjärnan så befaller.

Jag har i programmet även ett par övningar på gymmet för ryggmuskulaturen och benen. Nu har vi fått lägga upp det på mina ”hemmadagar”, vilket gör att det blir två dagar i följd. Inte optimalt men bättre än inte ha någon träning alls. Hemmavid har jag inte orkat träna så mycket nu när jag återgått till arbetet förutom tåhävningarna i rulltrappan på väg till jobbet och de nödvändiga promenaderna det blir för byten av transportmedel.

Nu vill jag testa om det kan bli bättre med värken, inte bara mha vila, utan lite skonsam extra coreträning och ryggträning. Det gäller att bita i det sura äpplet och återföra rehabrutiner som jag inte trodde behövdes längre.

Även höger fot som jag hade ont i och som blev bra med Voltaren gel-kuren har börjat böka igen. Ansträngningsvärk känns det som. Eventuellt får jag ta till en till kur om det inte ger sig med lite vilodagar.

Men överlag har jag det så bra som det kan vara! Jag är lyckligt lottad att leva i ett land med så bra sjukvård och specialkompetens. Perfekt är den ju inte men min operation har ju gått så bra, och även rehabiliteringen över förväntan.

Idag kom min beställning av Aji Amarillo frön! Mycket intressant att se om jag lyckas odla fram dessa chilifrukter som används som smaksättare i peruansk matlagning, framförallt skulle jag behöva dem för causa limeñan som jag tycker så mycket om.

Med våren i sikte har jag tagit mig själv i kragen och beställt en liten resa till värmen i april. Det blev Salerno i Italien av helt sentimentala skäl.

Jag hade för många år sedan sällskap på flyget från München till Neapel av ett italienskt par från Salerno. Frun satt bredvid mig, var jätteflygrädd och höll i min arm under hela resan. Varken hon eller hennes make som hade varit och hälsat på en son som bodde i Tyskland kunde något annat språk än italienska men vi kommunicerade väldigt bra med lite improviserad spanskinfluerad italienska från min sida. De var så sympatiska i sina anspråkslösa väsen så jag bestämde mig då att någon dag skall jag åka till Salerno! Länge tänkte jag att det skulle få bli en språkkurs där men de var på två veckor och på datum som inte passade mig så jag skall dit och nosa på trakten förstl. Kanske blir det kärlek och en språkkurs passar in vid något annat tillfälle.

Jag skall bo i en liten lägenhet med balkong mitt i Salernos gamla stad. För övrigt tanker jag inte planera så mycket på förhand, utan ta en dag i taget och göra utflykter inom närområdena efter vad jag känner för. Bara vara, ta det lugnt, njuta av solstrålar (hoppas det blir några!), god mat och viner, atmosfär osv.

Och nu tittar solen fram även här, härligt!

Vinter, tulpaner och normalitet

Jag har återvänt till arbete, 2 dagar avklarade. Det var både roligt och utmattande. Särskilt första dagen då rummet kändes som eget och ändå inte. Efter en del justeringar började jag känna mig mera hemma. Första dagen blev så intensiv att jag inte hade tillfälle att vila ryggen och det kändes på kvällen. Det saknas en del muskelstyrka och stabilitet fortfarande och att gå utan stavar blev en påminnelse om att steget inte är riktigt lika långt som med stavarna som jag använder på fritiden.

På tunnelbanan gjorde jag en upptäckt om ett ypperligt träningstillfälle. Det är mycket rulltrappor uppåt och då kan jag hänga med hälarna i luften och göra tåhävningsövningar på vägen! Effektivt. Dock går det inte neråt…

Visst, tunnelbanan. Det var länge sedan jag klarade av att åka kommunalt och nu känns det som att det normala finns nära tillhands… jag kan vara som alla andra vilket känns befriande. Ovan som jag var fick jag titta lite extra på skyltningen… jag hann ju inte åka så mycket efter att den nya stationen invigdes.

På skrivbordet väntade en bukett av de ljuvligaste tulpaner! Kan inte se mig mätt på dem:

Ett varmt välkomnande.

Ute däremot är det kallt och mycket snö…

Säkert roligt för många och ljusare är det ju med snö, men personligen skulle jag föredra att det redan var vår, inga snöskottningsbekymmer, rädsla för halka, kallt och dyrtatt värma upp huset.

Inför pensioneringen laddar jag upp med diverse inköp som funnits som idéer men fått ge vika för annat i brist på tid. Det tar tid att handla saker… jag är hopplöst grundlig och det tar mycket energi att kolla upp och bestämma sig. Senaste tillskottet är muffinsplåten från Le Creuset som jag hittade till extrapris.

Och kunde inte vänta med att prova ett recept på potatis”bakelser” i ugnen. De var lätta att tillaga, och blev supergoda!

Plåten är jag jättenöjd med, gräddningen var jämn och plåten lätt att diska.

Recept att prova har jag samlat från Pinterest … och har ambitioner att försöka prova lite nytt mer framöver än hittills. Vad lätt man fastnar i samma spår, särskilt när energin inte är på topp.

Ett datorköp är också på gång med vissa svårigheter… Behöver ringa leverantören i morgon.

På lördagen tog jag mig i kragen och gick med stavar lite drygt 5 km. Det var rekord i distans och jag kände mig riktigt nöjd.

Idag söndag har jag också gjort färdigt något som jag har skjutit upp, God Mans redovisning. Jag brukar vara klar med den tidigt i januari, men i år begärde jag dispens och fick det och har därför dragit ut på det mer än egentligen nödvändigt. Men nu är den klar att posta till Överförmyndarnämnden och det känns väldigt bra att inte ha något sådant hängande över sig.