Månad: januari 2018

Dagen före

Idag blir min sista dag hemma på länge. Har handlat det sista i torrvaror så att jag har det jag behöver när jag kommer hem. Och en hel del specialvaror till min syrra Eeva som lovat att dyka upp här innan jag kommer hem.

Ringde till Rehab Station Stockholm i Frösundavik där jag skall bo två veckor och fick höra att de har tvättstuga så jag kanske kan packa ur lite från stora resväskan som jag enligt KS får ta med mig dit för att slippa besvära någon med den transporten. Mycket att tänka på och förbereda för alla eventualiteter.

Ringde även till FK och som vanligt strular de. Det gick inte att anmäla per telefon att jag skulle vara 100% sjukskriven from imorgon. Det skulle man göra via eblankett på deras hemsida. Det hade jag redan provat och det var inte möjligt att mata in ett datum som var efter den dag man fyllde i blanketten. Blir så trött på dem! Får väl slutföra blankettifyllandet imorgon kl 0400 innan sista desinfektionstvätten och innan sjukresetaxin kommer.

Mitt i allt skrivande av instruktioner på flera språk till olika människor kom jag på att jag glömt skydda mina vintergröna växter på nedre tomten från vårsolen som kommer ta död på dem om marken är frusen. Lite säckväv hade jag och marktäckningsduk fick täcka bambun i kruka. Stenarna var fastfrusna men jag fick loss några som tyngder för att dukarna inte skulle flyga iväg med vinden. Inte så vackert nen nödvändigt.

Ikväll blir det Destucan dusch nr 1. Intressant att se hur håret ser ut nytvättad med klorhexidin! Och i ottan skrubb nr 2.

Så imorgon 0630 skall jag befinna mig på neurokirurgisk vårdavdelning R14 på KS i Solna. Får träffa min kirurg och och en till som jag ännu vet vem det är. De skulle ju vara minst två. Efter en lugnande tablett får jag åka i säng till operationen. Det tycker jag låter lyxigt! Vid tidigare operationer har jag fått gå själv.

Försöker proppa i mig näring men har ärligt talat inte så mycket matlust. Vad gäller själva ingreppet känner jag mig lugn och tillitsfull. Vill någon vara till hjälp så tänk positivt!

Vi hörs när jag kommit ur morfindimman!

Min egen statusrapport

Så här är min kropp före operationen:
Svårt att gå, ta långa steg. Kräver stor ansträngning. Värk i ländryggen om det blir för mycket.
Svårt att gå uppför trappor, ju högre steg desto svårare. Drar mig upp ibland när det är särskilt svårt.
Vänster ben starkare än höger.
Kan ej gå upp på tå, fötterna lyder inte. Detta går dock något lite om jag stöder mig mot något med händerna, fokuserar stort och tar båda fötterna samtidigt. En i taget går inte.
Kan dock gå upp på tå i bassängen i simhallen.
Sakteligen försämrad balans, svajar och får ta i väggar ibland särskilt om jag vänder mig.
Stå med fötterna i linje efter varandra i rad och blunda: faller åt sidan.
Fysioterapeuten på KS som testade detta menar att det har med känselbortfallet i stortån att göra mer än annat.

Senaste veckan (slutet på dec 2017) nya symptom: ryckningar/spasmer i de två tårna till vänster om stortån i vänster fot, likaså i musklerna i höger vad.

Kan cykla.
Kan simma.

Bild före (ryygraden uppåt): lyckades inte vända bilden.

Bilden efter kommer. Och förhoppningsvis är det mesta vita borta då och ryggmärgskanalen lite smalare och normalt avsmalnande nertill.

4 länder på 6 dagar

Stockholm-Amsterdam-Barcelona-Stockholm-Helsingfors-Joensuu-Helsingfors-Stockholm

På juldagen åkte jag till Spanien för quinceañeran. Allt flöt på bra med resan och tack vare en ung man med snabba ben på El Prat i Barcelona och servicesinne hann jag till första bussen till Tarragona. Priset fick två stackars gamla tanter betala som fick flyttas från rullstolar och sitta på en bänk medan jag fick skjuts i ilfart till busshållplatsen.

I Tarragonas natt hämtade Eni mig med bil. Det var varmt och skönt väder där när jag kom fram och soligt alla dagarna. Inte så tokigt med apelsiner och citroner ute i trädgården!

Natten var Eni uppe med sin mamma (Nicoles mormor) och dekorerade tårtor till festen. Som tur är har jag inte stora talanger på det området så jag gick och la mig runt ett-tiden. Hon hade varit färdig runt klockan 3 på natten.

På morgonen var det dags att åka till festplatsen med tårtorna och litet annat och göra diverse saker som vika servetter, sätta ihop presenter, duka upp allehanda godsaker. Docktårtan kraschade när vi packade bilen så det blev en viss fördröjning medan den lappades ihop igen. Planen var att vi skulle vara hemma igen runt ett. Det blev klockan tre.

5 damer skulle göra sig i ordning och det flöt på bra. Innan mörkret kom skulle vi vara klara för fotografering utanför med överraskningen: en vintagebil – heter det så? – som skulle köra Nicole till festplatsen i Reus. Alla var inte klara men lite bilder blev det.

Firandet började vid sjutiden, vid 9 serverades middagen som jag tyvärr inte kunde äta… men det såg otroligt gott och vackert ut.

Med familjeorkestern och flera andra liveuppträdanden av musikervänner blev det en innehållsrik och trevlig tillställning. Nicole verkade lycklig och ibland tagen och rörd av sånger som sjöngs för henne, bland annat ”Que nadie”…

Lite salsadans och en merengue lyckades jag med knappt. Svårt med balansen, utan skor gick det betydligt bättre.

Natten blev lång då bilarna skulle packas med resterna, folk skulle skjutsas till hotell och hyrda lägenheter men strax före tre var jag hemma, packade väskan för färd mot Sthlm morgonen därpå och gick och lade mig strax före 4 på natten.

Onsdagen var en 12 timmars resa från dörr till dörr till Joensuu via Arlanda och där kunde jag lägga mig klockan 2 redan!

Begravningen var fin om än kall då det var utetemperatur i kapellet pga elavbrott. Vid graven föll det ner en gren från ett närliggande träd bara 5 meter från oss pga den tunga snön. Drama i den finska vinterdagen. Församlingssalen var varm men kaffet fick vi emellanåt vänta på då det var elavbrott även där. Ljus och varm stämning trots sorgen summerar minnesstunden väl.

Fortsatt enkla förhållanden i nästa övernattningsställe i Hömötti, mitt i ingenstans utan el och vatten (som inte kunde pumpas upp pga avsaknad av el) och grabbarna fick dra upp och bära in vatten från brunnen i hinkar. Lite väl mycket landsortsromantik för mig och min syrra. Vi var nog ganska lyckliga att få bo nästa natt i stan med både ljus och rinnande vatten.

Här Hömötin haamuja (”spöken från Hömötti”):

Fredag eftermiddag hämtade vi ut faster Anja snart 89 år för att äta lunch med oss.

Lite Reiki utförd av min syster och en kvällsmys med quiche och vin fick avsluta sista kvällen.

På morgonen regnade det och pga motorfel på det lilla inrikesplanet kom jag hem 4 timmar senare än beräknat. Bildäcken hade frusit fast i marken på långtidsparkeringen men jag kom loss i alla fall.

Joensuu flygplats:

Lite sol över molnen:

Slutet gott allting gott.

Dagarna före

Idag är jag på inskrivningsbesök på KS.
Det började bra med EKG, därefter sjukskötersketräff med blodprover, temp, blodtryck och satureringstest.

Sedan var det dags att träffa en läkare. Han var ung och trevlig men gav ett något osäkert intryck. Massor med frågor, för det mesta om sådant som gåtts igenom otaliga gånger förut i någon form. Neurologiska tester… Mina frågor kunde han dessvärre inte svara på utan hänvisade till andra eller skulle återkomma.

Narkosläkaren var en äldre kvinna med erfarenhet så där flöt det undan. Hon förklarade att allt de skall göra med min kropp före operationen görs under narkos. Jag får ligga på rygg innan jag somnar, och får vakna på rygg, de vänder mig under narkosen.

Nästa anhalt en fysioterapeut, också hon en äldre kvinna. Lite tester med nålar och annat för att få status före sas. Till min förvåning trodde hon att jag inte alls skulle vara kvar på sjukhuset en vecka som läkaren hade sagt utan kortare tid. Vilken av dem har rätt återstår att se. Hon kunde dock förutspå att jag skulle ha svårt med framåtböjningar och lyfta upp knäna pga det långa såret i ryggen jag kommer att ha den första tiden.

Nånstans häremellan var vi uppe på avdelning R14 för att få ett sjukresekort. Personalen var för jäktade för denna uppgift så min guide ringde en samordnare som befann sig på NIMA (neurokirurgins intermediärvårdavdelning) som hade tid med detta. Så nu har jag ett blått sjukresekort för att åka in till KS på tisdag morgon..

Tidsschemat höll bra hittills. Sedan blev det stopp. Röntgen med indikeringsvätska kunde inte göras då läkaren som skulle utföra den var på rond. Då jag fick en tid kl 13.30 och hänger nu här ett par timmar i väntan på den. Därefter ska det vara klart för dagen.

Åt lunch i kafeet på bottenvåningen och ordnade mera parkeringstid och hann med fika också innan det var dags.

Undersökningen gjordes av två läkare och två sköterskor. Syftet var att markera med kontrastvätska två stycken taggutskott som orienteringshjälp för kirurgen, en i ländryggen, en i korsbenet, L2 och S2 om jag minns rätt. Steriltvätt av ryggen först, sedan två bedövningssprutor i varsin kota (dessa gjorde nog lite ont, särskilt den i korsbenet) och flera ut- och in åkningar i maskinen för att läkarna kunde stämma av att de träffade rätt.

När detta var klart sprutades vätskan in via samma nålar som bedövningen ända in i benet. Där skulle den vara kvar till operationen. Tuschpennan användes för att markera på huden. Dessvärre blev det förbud mot simning ikväll då kloret skulle nöta ut markeringarna så jag får cykla och göra andra övningar hemma ikväll. Tur att jag frågade!

Alla var supertrevliga och omtänksamma så jag hade fin känsla när jag åkte hem. Utmattad dock efter alla dessa möten.